#Metoo hysterin:

Detta är ett hycklande, speciellt i Sverige. Svenska kvinnor kan tydligen inte på eget initiativ sätta ned foten när det gäller sånt här. Utan man börjar beklaga sig först efter en amerikansk twitterkampanj satt igång! Då plötsligt träder svenska kvinnor fram och berättar om saker som hände för 20-30 år sen, i vissa fall. Om det var så hemskt, varför berättade de inte direkt, eller åtminstone på eget bevåg, lite senare?

Det krävdes tydligen först att de amerikanska kvinnorna - närmare bestämt Hollywoodkändisar satte igång! Då bestämde svenskor plötsligt för att de också skulle beklaga sig. #Metoo verkar dessutom blivit större i Sverige nu, än det blivit i USA. Typisk svensk överdrift när det gäller politiskt korrekta fenomen. Vi känner igen "duktiga PK-Sverige" syndromet från många andra fenomen också.

Sen att de kvinnor som gnäller högst (kändisarna) även är de som utnyttjar sin sex-appeal mest i arbetslivet, är ju också intressant. Kan man ha kakan och äta den? "Alla män ska åtrå mig, men ingen får göra sexuella anspelningar.."

Och våga inte kalla mig kvinnofientlig! Om det är någon som inte inser att jag själv har fått mer än min beskärda del av #metoo upplevelser, så tror ni fel! Men jag är en stor flicka och gillar inte offerrollen! Jag har löst de situationerna och lämnat de bakom mig för gott. Sånt här går faktiskt till stor del att förebygga eller hantera på ett rimligt och vuxet sätt efteråt, om det ändå händer.

Nästa kontrovers är Staffan Heimersson. Han skrev en kritisk krönika om #Metoo i Aftonbladet. Aftonbladet dumpade honom senare som krönikör p.g.a. att åsikterna han uttryckte inte stämmer med Aftonbladets "värdegrund".I så fall: Varför publicerade de denna värdegrundsvidriga krönika till att börja med? Den enda vettiga förklaringen är att de är populister som inte inte ens vågar stå för material som de själva valt att publicera. Ännu mer hycklande.

Med detta vill jag inte förringa att det FINNS problem med oönskad uppmärksamhet på jobbet, eller att enstaka kvinnor råkar ut för män som antingen tror sig vara oemotståndliga, eller som avsiktligt kränker kvinnor. Det finns dock faktiskt redan lagar kring sånt. Det är inte svårt att som kvinna signalera "jag är inte intresserad av inviter" och avvärja såna försök från normalt funtade svenska män.

För varje jobbig man som #metoo kampanjen gnäller om, finns minst 20 underbara vikingar som gärna hjälper kvinnor med tunga grejer, riskerar livet för att försvara land och familj... Som tar hand om sina nära och kära på ett exemplariskt sätt och behandlar kvinnliga kollegor schysst, med respekt. Dessa män vågar oftast inte ens säga något nu! Så intensiv är hetsen. Där det omvänd häxjakt: "Häxorna" ger sig på alla män. Till och med män som själva påstått sig vara feminister blir lustigt nog utpekade. Fredrik Virtanen är bara ett av många exempel.

Slutligen undrar jag i vilken grad #Metoo fungerar som mainstream medias bekväma sätt att skifta fokus bort från främmande mäns övergrepp mot västeuropeiska kvinnor. Genom #metoo kan man fokusera på mindre övergrepp av "vita män, i stället för stora övergrepp av "rasifierade" män" #Metoo är ju politiskt korrekt. Att rapportera om de brutala våldtäkter och den förnedring som europeiska kvinnor utsätts för av främmande män, är inte önskvärt i mediaetablissemangets ögon. Är #metoo kanske till och med en medveten disktraktion? Eller är det bara en masshysteri som måste tillåtas ha sin gång tills den ebbat ut?

Hanna Nilsson
Facebook