Krönika: ”Ja, vad fan får du, Östling?”

I samband med att industrialiseringen i Sverige fick ett rejält fotfäste kunde det så småningom byggas välstånd i Sverige. Men något riktigt drag blev det inte innan Sverige fick möjligheten att med en intakt produktionsapparat och samhällsstruktur hjälpa till att bygga upp ett sönderbombat Kontinentaleuropa.

Ur framgångsrik kapitalism kommer snart kraven på och idéerna om fördelningen av resurser. Dels för att man tycker att det blir en snedfördelning i samhället men även för att det helt enkelt finns möjligheter – man har råd. I takt med att åren går utvecklas det svenska välfärdssamhället till att nu vara någon form av försök till femstjärnigt ”all-inclusive”-upplägg där det offentliga är insyltade i princip allting. Apropå framgångsrik kapitalism förresten. Hur stor chans fick kapitalismen i Sverige egentligen? Den kanske rent av var dysfunktionell till att börja med, men fick rejäl hjälp tack vare att vi höll oss undan i andra världskriget.

Så ur en möjligen svag men dopad kapitalistisk struktur föddes vår gemensamma välfärd.

Så ur en möjligen svag men dopad kapitalistisk struktur föddes vår gemensamma välfärd. En välfärd som nu från barnsben dömer alla till bidragstagare, eller i vart fall bidragsgeneratorer. Det finns inte många svenskar som inte på något sätt varit inblandade i barnbidragssnurran. Så det börjar redan här, vi får barnbidrag.

I barnaåren är det vanligt att man går i förskola och skola. Om skolpengen är ett mått så kostar ett barn cirka 270 kronor till cirka 460 kronor per dag beroende på skola. Detta innebär att vi kan utgå från att en dagis- eller skolplats i grova drag kostar en sisådär 8.000 kronor per månad som ett grovt snitt.

Utöver ovan har du och dina barn tillgång till i princip gratis vård, förlossning och – om behov finns –diverse extra resurser samt en minst sagt förmånlig föräldraförsäkringen.

Efter gymnasiet är det dags för universitetsstudier för en del. En institution som är helt gratis med undantag för kurslitteratur, boende och mat. Vad en utbildning vid ett sådant lärosäte egentligen kostar per elev varierar så klart mellan olika utbildningar, men gratis är det inte. En kostnad på 100.000 kronor per år kan man lätt kalkylera med även om vissa typer av utbildningar är betydligt dyrare. Just möjligheten till universitetsstudier enligt svensk modell är riktigt bra i det att den ger möjligheter för alla att själva påverka sin situation. Mer eller mindre alla kan ta chansen!

Nu blir det dock mer dystert. Utöver ovan får vi bland annat någon form av rättsväsende med straffskalor framtagna av, som det verkar, grova våldsbrottslingar. Resursfördelningen till den polisiära delen förefaller dessutom skötas av folk som är i maskopi med de som satte straffskalorna. Vi får sjukvård av varierande kvalitét och köer längre än till den svarta stenen i Kaba. Vill man nu inte simulera en pilgrimsresa till Mekka så kan man faktiskt fortfarande köpa en privatvårdsförsäkring. Om man nu inte bor på Näset förstås. Jag har hört att vårdcentralen där fungerar utmärkt.

Jag har även hört talas om att vi har ett försvar, vi hade i varje fall ett. Relikerna av vårt forna stolta flygvapen finns bland annat på flygmuséet i Ängelholm som varmt rekommenderas för den intresserade. Ett museum som står utan offentliga anslag, så det får du alltså inte ta del av via det offentliga. Nu har vi ju då äntligen beställt ett robotsystem som till och med kan hantera ballistiska missiler. Bara cirka 20 år för sent, men ändå.

Med andra ord får vi alltså en hel del, för det stannar verkligen inte där, det är ju ”all-inclusive” med vägar och dylikt. Det offentliga föder ju dessutom det privata avseende vård och skolor. Konsultbolag levererar utbildningar till regionerna och Volkswagen bilar till kommunen. Malmös lärare samlas och dansar banandans tillsammans ledda av privata intressen. Malmös politiker firar invigningen av skrytprojektet Malmö-Live drickandes bubbel diggande till Måns Zelmerlöw, medan pöbeln (skattebetalarna) hålls på armslängds avstånd utanför finrummet. Ett finmaskigt ekosystem som finansieras med skattemedel där vissa delar är klart kontaminerade av vansinnigheter.

Snacka om superjackpot i omoraliskt bidrags- och skatteplanerande!

Margot Wallström får en lägenhet för under 100 kronor per månad. Våra tidigare statsministrar Fredrik Reinfeldt och Göran Persson drar in miljoner i arvoden för diverse konsultande. Detta samtidigt som de lyfter sparsamt, om någon lön alls, från sina verksamheter för att kunna fortsätta att mjölka det offentliga via ett bidrag kallat statsrådspensionen. Härliga förmåner som kommer dig och mig till gagn på bästa sätt. Eller? Snacka om superjackpot i omoraliskt bidrags- och skatteplanerande!

Detta samtidigt som våra handikappade som inte kan reda sig själva får betald assistans de faktiska minuter som de får hjälp. Vilket innebär att en nattassistent som i praktiken sitter i givakt eller är jour om du så vill bara får betalt om det faktiskt uppstår ett problem och den epileptiskt gravt handikappade till exempel behöver vändas. I vilket annat jobb är det så? Detta gäller som sagt personer som är oförmögna att ha hand om sig själva. Skamligt och pinsamt! Regeringen tittar nu på att ändra lagen. Undrar hur många som dött under tiden?

Snart får du även via skattsedeln en public service som offentligt verkar för att begå karaktärsmord på laglydiga mega-skattebetalare som Svenskt Näringslivs Leif Östling. Om det står 110 kilometer i timmen som hastighetsgräns på motorvägen antar jag helt korrekt att jag förväntas köra i 110, inte i 90 för att uppvisa någon form av nivå på högre moral!

Sveriges välfärd kan ses som ett försäkringsbolag. Du betalar in en premie och för det får du allt ovan. Bra och dåligt. Det är bara det att premiesättningen är helt åt skogen! Du ska i ett försäkringsbolag betala för din risk (potentiella kostnad i relation till sannolikheten att du behöver hjälp) och en marginal till bolaget. Du skall inte vräka in en mängd pengar i ett försäkringssystem som är långt större än den maximala risk som du innebär för kollektivet. Vem hade velat vara kund i ett bolag där premien sätts i relation till din inkomst? Den som har låg inkomst så klart. Vem hade velat vara kund i ett bolag som hanterar en massa risker som du inte vill försäkra? Ingen. Konkurs direkt!

Nu är ett försäkringsbolag lättare att hantera än ett helt land som dessutom kan hantera risker som ett försäkringsbolag inte kan och det är ju värt en del. Men principiellt brottas landet med samma frågor som ett sådant. Vi tycker olika men måste samsas. Det är lättare att byta försäkringsbolag än att lämna Sverige. Samtidigt är det så ett land måste fungera, som ett väldigt konstigt försäkringsbolag.

Så när pendeln svänger för långt i en riktning blir den part som anser att de missgynnas av gällande försäkringsinnehåll och prissättning förbannad och frustrerad. Det funkar inte. De som har majoritet kan inte bete sig hur som helst. När våra direktörer som nu svävar i en bubbla långt uppe i det blå har ‘Sverige Insurance Inc.’ problem. Risken är att de enda som är nöjda med verksamheten är direktörerna själva och det skulle vara en smärre katastrof.

Även om Östling i egenskap av sin roll i Svenskt Näringsliv uttryckt sig helt uppåt väggarna hjälper det i stort inte att förkasta honom och måla ut honom som en omoralisk typ. Det leder ingenstans, och hur rent har folk framför egen dörr? Handlar du Tax-free när du reser hem från utlandssemestern? Jaså, då skatteplanerar du också!

Så du får helt enkelt bli kund – medelst negativt urval utan rätt att tacka nej – i ett dysfunktionellt försäkringsbolag som saknar möjlighet att bli perfekt med en auktarie som fått helt fel bildning för ämbetet. Detta samtidigt som hen är berusad av de för stunden gällande ideologiska strömningarna. I ett bolag som dessutom sedan 10-30 år tillbaka tappat fokus på kärnverksamheten med ett försäkringskollektiv (vi alla) som delvis glömt sitt ansvar gentemot varandra – det är vad fan du får!