Men att på presskonferensen hävda att ”nu har vi en situation där de borgerliga säger att de kan tänka sig att regera med SD”, det är inget annat än ohederligt. När han fick frågor kom beskedet att ”om man röstar på samma budget, står man för samma politik”. Och så tillade regeringschefen: Det är ett ansvarslöst agerande av dessa fem partier och det saknar motstycke.
Osannolikt. De rödgröna och SD fällde under förra mandatperioden ett antal alliansförslag. De fyra partierna till och med gick emot gammal budgetpraxis och ryckte ut ett förslag ur alliansbudgeten och stoppade det. Var det ansvarslöst? Inte särskilt. Realpolitik. Betydde det att de rödgröna kunde tänka sig att regera med SD. Självfallet inte.
Det gör det naturligtvis inte heller när allianspartierna röstar på sin egen budget. Menar statsministern att de borgerliga skulle rösta mot det budgetförslag som de enats om och som de gått till val på, bara därför att ett annat parti också tänkte rösta på det?
Till och med en välkänd miljöpartist tog Löfven i örat på sociala medier. Den kloka Maria Wetterstrand skrev: ”Sen tycker jag att Löfven kan sluta håna alliansen för saker de inte rår för. Det är inte deras fel att SD röstar på deras budget.”
Är det någon som tror att S i opposition skulle avstå från att rösta på sitt budgetalternativ om ett annat parti ansluter sig?
Det var dessutom direkt kontraproduktivt. Bara de mest fanatiska politruker kan tycka att det var schyst. Han uppträdde i övrigt uppseendeväckande offensivt. Det var en närmast stridslysten Löfven vi såg. De flesta av oss hade nog räknat med att han skulle meddela att han lämnar in regeringens avskedsansökan.
Att han inte gjorde det kan bero på att det fanns risker med det. Det är tänkbart att talmannen i det läget skulle ha gett uppdraget att försöka bilda ny regering till alliansens okrönta ledare Anna Kinberg Batra. När den socialdemokratiska regeringen 1990 föll, fick Carl Bildt första tjing på att ta över efter Ingvar Carlsson. Efter ganska kort sonderingstid kom Bildt fram till att det inte skulle gå. Inte underligt. Bildt skulle ha fått regera i minoritet och mot en socialdemokratisk budget.
För Kinberg Batra hade läget varit bättre i åtminstone ett avseende. Hon hade fått regera med en borgerlig budget. Men med säkerhet bara till nästa höst. Då skulle den nya alliansbudgeten ha kunnat fällas av SD, om den innehöll mer pengar till invandring.
Så det troligaste scenariot hade nog ändå blivit en Löfven II. Men han var uppenbart inte lockad av att avgå ens tillfälligt. Trots att det hade erbjudit en chans att bli av med MP.
Ändå är det rena hasarden att utlysa nyval. Ingen svensk regering i modern tid har framstått så svag som hans. Regeringsduglighet har varit socialdemokratiska statsministrars bästa egenskap. Det gällde oavsett om de hette Tage Erlander, Olof Palme, Ingvar Carlsson eller Göran Persson. De behärskade regeringshantverket utomordentligt bra. De hade i allmänhet stabila majoriteter för sin politik, trots att regeringarna ofta bara hade en minoritet i direkt stöd.
Det sista väljarna torde associera Stefan Löfven med är regeringsduglighet. Att han dessutom styr tillsammans med ett Miljöparti som framstår som mer fundamentalistiskt än under Maria Wetterstrand/Peter Eriksson gör läget ännu värre.
En fördel för S före valet var kortsiktigt att det inte gick till val på något gemensamt program med MP och V. Det gjorde att det inte gick att bunta ihop S politik med till exempel Vänsterpartiets. Det som skedde 2010 och som blev förödande för Mona Sahlin, trots att hon själv var klarsynt nog och inte ville ha det sällskapet. Men tvingades av sitt parti.
Inför extravalet är nu den fällda budgeten regeringens plattform, sa Löfven. Den budgeten står inte bara S och Mp bakom. Också Vänsterpartiet. Det betyder att S nu kommer att gå till val på ett långt mer vänsterorienterat underlag än i höstas.
Samtidigt är det omöjligt att sia om valutgången. Trots regeringens motvind har opinionsförändringarna varit små. Alliansen är försvagad av att innertrion Reinfeldt-Bildt-Borg är borta.
Anna Kinberg Batra är ett i högsta grad oskrivet blad.
Sverigedemokraterna är det parti som verkat mest entusiastiskt över nyvalet. Trots att dess partiledare är sjukskriven. Nu vill partiet göra valet till en folkomröstning om invandringen. Men jag tror inte SD ska vara tvärsäkert på ytterligare frammarsch. Genom sitt budgetbeslut har de svikit fattigare pensionärers och arbetslösa förhoppningar om lägre skatt och högre a-kassa.
Ändå är det stor risk att valutslaget inte alls gör det parlamentariska läget klarare. Att de rödgröna skulle få egen majoritet, vilket tycks vara målet, förefaller minst sagt optimistiskt. I höstas fick de cirka 43 procent. För att få majoritet måste nog SD nästan implodera. Det lär inte ske.
Frågan är om inte skärpta budgetregler för att underlätta för minoritetsregeringar att få igenom sin budget, hade varit angelägnare än ett val som kan leda till status quo.