Förra året erkände Israel en särskild grupp kristna – araméer – i landet, något ingen arabisk eller muslimsk nation i Mellanöstern någonsin gjort eller kommer att göra. Israel slog fast att araméer är en egen distinkt religiös och etnisk grupp – ursprungsbefolkningen i det urgamla område som kallas "bördiga halvmånen".
Deras språk, arameiska, var det språk som talades av Jesus många århundraden innan islam kom till regionen.
I Israel har kristna och andra minoriteter som druser, muslimer, baha'ier och andra fullständiga medborgerliga, frihets- och juridiska rättigheter, kan existera i fred och utöva sin religion som de önskar, men också utveckla sig själva som minoritet med allt vad det innebär av kulturskillnader. Araber, till exempel, är välkomna att tjänstgöra i den israeliska försvarsmakten, IDF, men till skillnad från judar är de inte tvingade att göra det. David Ben Gurion, Israels förste premiärminister, tyckte inte att det var humant att tvinga de israeliska araberna att slåss mot sina "bröder".
I Israel finns medlemmar av de kristna och muslimska minoriteterna på alla slags högt uppsatta positioner – precis som alla judiska israeler som vill kan de få en framgångsrik karriär. Landet har en maronitisk kristen högsta domstolsdomare, Salim Jubran.
I motsats till vad som påstås i propagandan, finns det ingen "apartheid" av något slag i Israel, och inga vägar där bara judar får färdas. Riktiga apartheid-vägar finns däremot i Saudiarabien, där bara muslimer får lov att resa till Mecka.
Dessutom gör Israel detta i ett område där de flesta av grannarna, varav många är brutala fiender till mänskligheten, vill se landet utraderat från kartan och i många fall gör sitt bästa för att detta ska realiseras. Sorgligt nog instämmer många européer i detta. Alla har sett de senaste illasinnade försöken av EU att kväva Israel ekonomiskt genom att märka varor tillverkade i omstridda områden. Detta krav ställs inte på något annat land med omtvistade gränser, och hindrar de facto alla utsikter till fred som samarbete kan föra med sig.
Dessa européer lurar inte någon. Deras lömska, sadistiska, självgoda "bestraffningar" mot Israel kommer bara att resultera i att tusentals palestinier förlorar välbetalda och välbehövliga jobb. Diktaten kommer därefter att driva många palestinier som blivit av med jobbet till den sista utvägens arbetsförmedling: Islamisk extremism och terrorism. För att tillfredsställa sin önskan att skada judar låtsas man hjälpa palestinier, och genom detta planterar européerna ironiskt nog en ny draksådd av terrorister som senare kommer att komma till Europa och visa vad man tycker om sådant hyckleri.
I regionen diskuteras det öppet att européerna i hemlighet också vill att Israel ska försvinna, och att man hoppas att nya lagar i kombination med gammalt arabiskt våld ska lösa problemet. På så vis kan européerna låtsas att de "inte hade något med saken att göra". Dessa européer behöver upplysas om att de inte lurar någon.
Trots att Israel måste hantera de europeiska och amerikanska fronterna, samtidigt som man kämpar mot muslimska folkmordshot, fortsätter man att aktivt stärka sina minoritetsgrupper genom en rad statligt sponsrade projekt. Bland dem, en femårsplan för att stödja bland annat den arabisk-israeliska gruppen, införd av regeringen 30 december 2015, till en kostnad av 15 miljarder shekel (drygt 33 miljarder kronor). Ministern för social jämställdhet, Likudpartiets Gila Gamliel, ansvarar för implementeringen. Den orättvist demoniserade premiärministern Benjamin Netanyahu har i flera år drivit "Myndigheten för ekonomisk utveckling av de arabiska, drusiska och tjerkessiska områdena". Chef för myndigheten är en arabisk muslim, Aiman Saif, som sitter på en rejäl budget om sju miljarder shekel (cirka 15 miljarder kronor), varav det mesta gått till olika arabiska städer och byar för att utveckla modern infrastruktur, industriområden, jobbmöjligheter, utbildning och annat. Resten har gått till hjälp åt kristna byar i Galileen.
Araberna har sin egen avdelning på Utbildningsdepartementet, som leds av en arabisk muslim, Abdalla Khateeb, vilken också han disponerar en rejäl budget om 900 miljoner shekel (cirka 1,9 miljarder kronor).
Kristna i Israel, precis som alla andra minoriteter, förstår i dag att det är absolut nödvändigt att göra militärtjänst. Många kristna och andra minoriteter delar samma rädsla: De förstår att i denna del av världen är Israel den enda lilla ön av trygghet, där deras frihet och demokratiska rättigheter är garanterade. Muslimska araber, kristna och andra arabisktalande grupper ser det tragiska som händer deras bröder i Syrien, Irak, Libanon och andra arabiska länder. Muslimer mördar muslimer, fanatiska muslimska grupper mördar kristna, fördriver dem, skär halsen av dem – till och med små barn. Israels minoriteter är mycket medvetna om detta. De förstår inte heller varför dessa skurkar inte demoniseras. De är rädda att förödelsen ska spridas, först till det heliga landet Israel och sedan till Europa.
Denna rädsla är en av anledningarna till att allt fler kristna ansöker om militärtjänstgöring i IDF, Israel Defense Forces: 30 procent, på helt frivillig basis, att jämföra med den judiska gruppens 57 procent på obligatorisk basis. I dag tjänstgör över 1 000 muslimska araber i IDF.
Vi känner alla faran från fanatiska islamistgrupper som Hamas, och känner oss mer hängivna än någonsin att beskydda vår ensamma pluralistiska stat.
Den grupp som denna artikels författare tillhör, arameiska kristna, härstammar från arameisk-feniciska etniska rötter och språk, och kom ursprungligen från Syrien, Libanon och Irak. Under de 1 400 år som följde efter den muslimska erövringen tvingades arameiska kristna byta språk till arabiska, och mer nyligen, fly sina hem i Syrien och Irak. De har inga rättigheter i arabiska och islamiska stater, där sharialagar styr i de flesta fall. Arameiska kristna har heller inga rättigheter under Palestinska myndigheten, som nu styr i Judeen och Samarien.
Vi är medvetna om att det finns en del kristna grupper, till exempel Sabeel och Kairos Palestinaoch andra som går i Palestinska myndighetens ledband, som fortfarande känner behov av att fjäska för det muslimska arabiska herrefolk som besegrat dem.
Jerusalem är öppet för alla. Men det har det inte alltid varit, särskilt inte under den jordanska administrationen, fram till 1967. Inte nog med att judar inte alls släpptes in, 38 000 judiska gravstenar togs från Oljebergets kyrkogård och användes som byggmaterial och golv på jordanska toaletter.
Muslimska arabiska medlemmar av Israels parlament Knesset förkastar de kristnas rätt att bevara sin unika särart. 5 februari 2014 hotade Knessetmedlemmen Haneen Zoabi från partiet Förenade arablistan de israeliska kristna som lobbade i Knessets Sysselsättningskommitté. De kristna ville driva igenom en lag för att de skulle få plats i en kommitté för etnisk jämställdhet i Finansdepartementet. Zoabi förkastade deras påstående att de var en egen separat arameisk-kristen grupp. Hon insisterade på att de skulle kalla sig araber och palestinier. Detta är förstås lika snett som om vi kristna skulle insistera på att muslimska araber ska kalla sig indianer. Lagen gick igenom trots Zoabi och hennes gelikars ansträngningar, eftersom en majoritet av de judiska Knessetledamöterna röstade för.
Incidenten belyser hur en del av Israels muslimska araber, samtidigt som de ber sina judiska grannar om hjälp med att bevara sitt eget muslimsk-arabiska arv, förbjuder andra etniskaminoriteter dessa rättigheter.
I stället försöker de driva igenom arabisering och palestinisering genom hot och våld. I september 2014, till exempel, blev en arameisk kristen kvinna, IDF-kaptenen Areen Shaabi, förföljd av arabiska muslimska aktivister i Nasaret. Hon hotades med rop om "Allahu Akbar" ["Gud är större!"], och fick däcken på sin bil sönderskurna.
IDF-majoren Ehab Shlayan, en arameisk kristen i Nasaret och grundare av Christian Recruitment Forum, vaknade en morgon i augusti 2015 och fann att någon hade hängt den palestinska flaggan framför hans dörr under natten. På julafton, 24 december 2014, attackerade 30 muslimer den 19-årige kristne soldaten Majd Rawashdi genom att kasta stenar och glasflaskor mot honom och hans hem.
IDF Major Ehab Shlayan (längst t v), är en arameisk kristen från Nasaret, och grundare av Christian Recruitment Forum, som uppmuntrar israeliska arameiska kristna att tjänstgöra i det militära. Muslimska arabiska Knessetmedlemmen Haneen Zoabi (t h) hotade israeliska kristna representanter. Zoabi avvisar helt deras påstående att de är en egen etnisk grupp, arameiska kristna, och vill i stället att de ska påtvingas en arabisk och palestinsk identitet. |
Allt detta är hyckleri på hög nivå, blandat med rasism.
I en officiell julhälsning till Israels kristna på julafton 2012, sa premiärminister Netanyahu:
"Israels minoriteter, däribland över en miljon arabiska medborgare, har alltid fulla medborgerliga rättigheter. Israels regering kommer aldrig att tolerera diskriminering av kvinnor. Israels kristna befolkning kommer alltid att få utöva sin religion fritt. Detta är det enda stället i Mellanöstern där kristna är helt fria att praktisera sin tro. De behöver inte vara rädda, de behöver inte fly. I en tid då kristna är under belägring på så många platser, i så många länder i Mellanöstern, är jag stolt över att kristna är fria att utöva sin tro i Israel, och att det finns ett blomstrande kristet samhälle i Israel."
Kristna och andra minoriteter i Israel kan växa och frodas, medan de i andra länder i Mellanöstern, däribland under Palestinska myndigheten, utsätts för islamiskt förtryck och förföljelse – tills de tvingas bort helt och hållet.
Shadi Khalloul är grundare av Israeli Aramaic Movement. Innan han tog examen från University of Nevada i Las Vegas, tjänstegjorde han som löjtnant i ett israeliskt fallskärmsjägarförband. Han är också entreprenör, politiskt engagerad och kandiderar till israeliska parlamentet.