Två nyheter sticker ut nu på morgonen, en av dem i och för sig några dagar gammal. Det har kommit fler ensamkommande flyktingbarn till Sverige än vad Migrationsverket räknat med. Migrationsverket kommer att anvisa barn direkt till kommunerna, enligt ett nytt turordningssystem rapporterar SR/Ekot. Flera kommuner uttrycker sig starkt kritiskt mot detta.
Samtidigt rapporterar Nerikes Allehanda om att Den 1 oktober i år bodde 708 asylsökande i Ljusnarsberg. Ytterligare 300 asylplatser är på gång. Nu kontaktar kommunalrådet Ewa-Leena Johansson (S) regeringen igen eftersom det inom kort kommer innebära att var femte kommuninnevånare då inte är i sysselsättning, har svenskt pass eller pratar svenska. Merkostnaderna för detta landar i kommunens knä då kommuner bara erhåller statligt stöd för permanent kommunplacerade, inte de som bor i tillfälliga boenden. Med tillfälligt menas upp till tre år.
Det finns nu skäl att kritisera regeringen Löfven – Romson för tystnaden. Stefan Löfven lyckades under hela valrörelsen ducka för frågan om migration och det enda svar jag fick när jag tog upp de olika systembrister som nu blir uppenbara var
”Stänga gränsen är inte ett alternativ”.
Som om det bara fanns ett enda svar på den myriad av olika problembeskrivningar som jag nu i mitt bokprojekt börjar formulera.Om inte att stänga gränsen är ett alternativ, vad är då alternativen och lösningarna? Detta får vi inget svar på.
Om vi tar två frågor som nu brinner rejält för just Ljusnarsbergsborna. Och de är långt ifrån ensamma. Primärvården och skolan. Primärvården får bara ersättning för vård överstigande 100 000 kronor per patient, övriga asylsökande går under samma begrepp som papperslösa och lägger därmed last på en redan utsatt primärvård. Vid Ljusnarsbergs distriktsläkarmottagning i Kopparberg så tjänstgör idag 1,5 läkare som är dimensionerade för att möta skatteunderlaget på orten. I detta ligger inte de nyanlända som i regel har hälsotillstånd som inte tillhör normalbilden utan kräver specialistvård. I Sverige som helhet saknar primärvården idag 1 500 specialistläkare och 1 000 allmänläkare.
Det andra är skolan. Varje kommun är skyldig, enligt Skollagen, att erbjuda skolpliktiga elever en undervisningsplats inom 30 dagar efter ankomst. Inte heller här är ersättningssystemen solklara och i glesbygdskommuner är även behöriga lärare en bristvara i dagsläget. Lägg till behovet av tolkar så förstår ni säkert problematiken. Och varför Stefan Löfven, Åsa Romson och Gustav Fridolin förtjänar stark kritik. De lyckades ducka sig genom en hel valrörelse i jakten på nycklarna till Rosenbad. Nu har de dessa i sin hand och nu duger inte svaret ”Stänga gränsen är inte ett alternativ”. Nu krävs det att de tar det ansvar som följer med lönen, makten och förmånerna.
Regeringen Löfvens tystnad, och ovilja att ta tag i problematiken, är inget att låta sig imponeras över. Ute i landet, som faktiskt är Stefan Löfvens ”hunting grounds” där han har ett starkt stöd, är situationen på bristningsgränsen. Det är nu som han måste leverera, inte 2016, inte heller 2015. Utan nu. Idag eller nästa vecka måste han kliva fram och ge sin syn och sina förslag på hur det vi ser segla upp skall bemästras. Om inte så är han precis lika feg, och okunnig, som hans företrädare.
Sätt fart nu Löfven. Det är i dina jaktmarker, i det ”riktiga Sverige” utanför den politiska Stockholmsbubblan som problemen växer lavinartat. Ingen känner dessa jaktmarker som du och då duger det inte att sitta kvar i Sagerska palatset med stora ögon låta sig hänföras av makten. Jaktmarkerna är dina och nu har du makten och verktygen, du har dessutom byggt din politiska position på att du är ”vanlig” och förstår hur folk har det ute i landet.
Se till att börja jobba. Se till att visa ledarskap. Och se till att göra det idag.
Det är dina ”Hunting grounds”. Visa dem den respekt de förtjänar nu och att du verkligen förstår problemen som växer.