Jag känner vrede när jag tar del av Stockholms stadsmissions rapport till våra politiker i riksdagen. I huvudstaden växer en ny grupp hemlösa pensionärer, vars pension inte ens räcker till det mest nödvändiga.
Hur kunde det bli så här i välfärdens Sverige?
I de flosklerkryddade talen i Almedalens politiska cirkus lär inte ens ordet pensionär ha nämnts. Det var alldeles för långt till valet.
Antalet pensionärer som lever under EU:s fattigdomsgräns har nästan fördubblats sedan 2006. Bland dem finns drygt 150 000 kvinnor vars situation har blivit allt värre.
Begreppet fattigpensionär är inte vackert, men en realitet i Sverige 2016. Det är en skam!
För att på allvar tvinga fram ett rättvisare pensionssystem finns bara en väg att gå: Att beröva riksdagspartierna röster vid valet 2018.
Dessa ska i stället läggas på pensionärernas enda politiska parti, SPI Välfärden, som med stöd av folkrörelsens PRO kan få egna representanter i kommuner och riksdag där de är beredda att slåss för en förändring.
Jag vill gärna se detta som ett pensionärsuppror inför valet 2018.
Allt fler pensionärer söker sig till Stadsmissionens äldrecenter på Kungsholmen i Stockholm. Det är människor som levt ett rättfärdigt liv, men som nu har så låg pension att de inte klarar hyra, sjukvård och mat.
2014 kom 3 000 fattigpensionärer till äldrecentret för att få sig en lunch. Nu är siffran upp i 11 000, enligt Ann-Chi Svensson, äldreombud på Sockholms stadsmission.
- Det är beklämmande. Jag har jobbat med äldre i flera år, men det här jag inte sett förut, säger hon.
Marika Markovits är direktör på Stockholms Stadsmission. Hon säger:
- Under lång tid har värdet av pensionerna urholkats. Det gör att vi ser allt fler pensionärer som inte har råd med hyra och mat. De hänvisas till härbärgen, men där är majoriteten missbrukare. Det är ingen plats för äldre.
I början på detta millenium fram till 2006 fanns det omkring 150 000 fattigpensionärer i det här landet, året efteråt steg siffran till 225 000, enligt Pensionsmyndigheten. Det var då det så kallade jobbskatteavdraget infördes.
Förvärvsarbetarna blev rikare medan antalet fattigpensionärer ökade.
Den brittiska kapitalförvaltaren Natixis Global Asset Mangement rankar Sverige som det femte bästa landet i världen att pensionera sig i! I och för sig borde väl det då säga något om hur illa ställt det är i de andra länderna.
Då borde det givetvis vara värre i Tyskland som ligger på sjunde plats. Men icke.
En god vän till mig som är tysk pensionär berättar följande:
- I Tyskland betalar vi pensionärer 17 procent mindre i skatt än löntagarna. Doktorn kostar inget och inte heller medicinen. Glasen i glasögonen är gratis men bågen får vi själva betala. Man gör bedömningen att ögonen tillhör kroppen liksom tänderna, därför är även tandläkaren gratis.
Där ligger vi uppriktigt sagt i lä. I Sverige sänktes pensionerna 2014 med 2,7 procent, en tillbakagång till 2008. Under samma tid ökade lönerna med drygt 15 procent, enligt Pensionsmyndigheten.
Omkring 400 000 pensionärer känner trygghet i folkrörelsens PRO. Där kan man lufta sitt missnöje, men har inte den politiska plattformen som krävs för att direkt utmana de styrande i kommuner och riksdag. Så har vi växande SPI Välfärden, som är Sveriges enda politiska pensionärsparti.
Gemensamt skulle PRO och SPI bli en kraftfull och viktig maktfaktor i en framtida svensk politik när det gäller välfärden och en social förbättring för de yngre och de äldre i samhället.