Heja Sverige!

22.06.2018 22:25

https://www.magasinetparagraf.se/nyheter/kronikor/52251-heja-sverige/

 

2018-06-18

De duggar tätt nu, rapporterna om hur bra det går för Sverige – men på ledarsidorna och i valdebatten är det alltjämt suicidalt mörker. SCB konstaterar att läget blir allt bättre i våra utsatta områden, arbetslösheten sjunker kraftigt bland utrikes födda och svensk sjukvård är i topp i den senaste internationella jämförelsen.

   Den rykande färska BRÅ-statistiken visar färre fall av misshandel, olaga hot, ofredande, rån, butiksstölder, bilbrott, bostadsinbrott, bedrägeribrott och rattfylla.

   Låt oss börja med sjukvården. Det sägs vara kris för den svenska vården. Många människor upplever sig med rätta felbehandlade eller dåligt lyssnade på. Jag vill inte på något sätt förminska den upplevelsen. Det finns gott om exempel på situationer där vården fungerar dåligt på grund av usel administration eller taffligt agerande från okunnig personal. Men det finns också gott om exempel på fantastiska vårdinsatser – undersköterskor som räddar liv, läkare som lyssnar och ger omsorg.

Om vi struntar i allt känslodravel då? De som menar att det råder systemkollaps brukar ju tycka att vi ska göra det. Inte en massa känslor och sån skit. Gå rakt på råfaktan liksom. Ja, då är bilden tydlig. Svensk sjukvård är fantastisk.

   I en jämförelsestudie från SKL jämförs tolv EU-länder med avseende på vårdkvalité. Vi ligger i topp på nästan allt. Det gäller överlevnad efter hjärtinfarkt, stroke, bröstcancer, ändtarmscancer och spädbarnsdödlighet.

   Svensk sjukvård är den näst mest effektiva. Väntetider är det vi är sämst på. Här kommer Sverige på fjärde plats när man jämför väntetiden på sex vanliga operationer (grå starr, protesoperation i höft och knä, hjärtkirurgi, operation vid prostataförstoring, borttagande av livmoder). Men bara Nederländerna, Danmark och Italien har kortare väntetider.

   Låt oss gå över till problemet med de särskilt utsatta områdena. SCB:s statistik visar att läget har ljusnat rejält när det gäller sysselsättning, arbetslöshet och inkomster. Sedan 1997 har till exempel andelen öppet arbetslösa gått ner från 18% till 12%.

   Ja, men det där är bara fiffel med siffror, säger någon. Man gömmer undan misslyckandet genom att erbjuda låtsasjobb istället för att kalla det arbetslöshet. Nej. Andelen förvärvsarbetande bland utrikes födda har ökat från 29% 1997 till 49%.

   Och alla dödsskjutningar då? Det där som sägs vara en verklighet på grund av de våldsamma förortsgängen med invandrare. Ja, de minskar rejält. Under perioden januari-april 2017 skedde det nästan en halvering av det dödliga våldet. I både Stockholm och Malmö kan man se en påtaglig minskning av det gängrelaterade våldet.

 Arbetslösheten bland alla invandrare då? En del har ju svårt för att bestämma sig för om problemet är att de tar våra jobb eller att de inte tar våra jobb, så de kommer väl att gnälla ändå – men så här ser det ut:

   Åtta av tio nya jobb tillsattes med utrikes födda förra året, enligt rykande färsk statistik från Arbetsförmedlingen. Det är till och med så att hela jobbtillväxten inom industrin och 90% av tillväxten inom offentlig sektor beror på utrikes födda personer.

   Handel, hotell, restaurang, skola, vård och omsorg är branscher som är helt beroende av utrikes född arbetskraft för att växa. Företag hade helt enkelt inte kunnat rekrytera och expandera utan invandringen.

   Den som inte litar på Arbetsförmedlingen kanske litar mer på Joakim Ruist – minns ni honom? Det är nationalekonomen som nyligen tystnade i en utfrågning på TV:s aktuellt efter att ha presenterat siffror över flyktinginvandringens kostnader.

   Jag skrev en krönika med utgångspunkt från det där. Då fick jag av många läsare höra att det råder konsensus kring Ruists sätt att räkna. Tino Sanandaji betonande samma sak med eftertryck: Ruists beräkningar går inte att ifrågasätta om man är seriös.

   Så bra då. På sin blogg har han nämligen precis skrivit om flyktingars sysselsättningsutveckling och konstaterar att Sverige med god marginal klarar sig bättre än Europa-genomsnittet. Vi är helt enkelt bättre på att få flyktinginvandarare i arbete än de flesta europeiska länder. Eller ”Heja Sverige!” som Joakim Ruist så fint formulerar det.

   Men skolan då? Den är väl ändå en riktig katastrof? Det måste den väl vara när till och med Jan Björklund skäller ut sin egen skolreform och ser det nya betygssystemet som ett katastrofalt misslyckande?

   Nej. Den senaste PISA-mätningen visar tydliga förbättringar vad gäller matematik, läsförståelse och naturvetenskap. När det gäller läsförståelse befinner vi oss över OECD-genomsnittet och i de andra ämnena ligger vi på OECD-genomsnitt.

   Svensk skola är alltså varken särskilt bra eller särskilt dålig men våra elever är lite bättre på att läsa än vad man är i de flesta andra länder.

   Jämställdheten då? Enligt Globalis är vi världens fjärde mest jämställda land. Enligt Gender Gap index kommer vi på femte plats – knappt slagna av Island, Norge, Finland och Rwanda.

   När det gäller BNP/Capita kommer vi på plats 15 av 199. Vi är helt enkelt ett väldigt rikt land. Tillväxttakten är dessutom stadigt hög – inte minst tack vare invandringen. Vi har aldrig haft högre BNP än vi har just nu.

   Så här i VM-tider är det lätt att ryckas med i nationalistisk yra, men det är makalöst vad bra vi är egentligen. Vi har gott om pengar, är jämställda, fler och fler kommer i arbete (arbetslösheten har inte varit lägre på väldigt länge), kriminaliteten minskar, kunskaperna ökar, sjukvården fungerar fantastiskt bra.

   När man slänger allt gnäll om samhällskollaps åt sidan så är det nog dags att se att kollapsen är en annan. Vår kollaps är inte ekonomisk. Den har inte med kriminalitet att göra även om den märks där. Den gäller inte jämställdhet även om den ger sina spår där också. Den handlar inte i första hand om skolan även om den märks där. Den handlar inte om sjukvård även om den syns där.

   Vår kollaps är moralisk. Sverige är som en familj med hårt arbetande föräldrar som inte hinner umgås med sina barn eller varandra. Vi har anställt barnflicka och hantverkare men barnen får själva värma gårdagens pizza medan vi är på gnälliga jobbmöten och sen kommer hem och grälar.

   Det finns en massa pengar, sjukvårdsresurser och kunskaper. Vi har bara glömt att dela med oss.

   För de människor som möts av dålig sjukvård, bor i ett område med hög kriminalitet eller utsätts för hedersförtryck så hjälper det inte att det finns andra som kan köpa sig förbi operationsköer, sätta sina barn i bättre skolor, köpa hus långt från miljonprojektsområden eller har stimulerande och utmanande arbeten.

   I Sverige finns det personer som med rätta är förbannade och ibland så förbannade att de till och med kan tänka sig att rösta på ett parti som för bara trettio år sedan grundandes av nazister.

   För att slippa dela med sig har systemkollapsteorin uppfunnits. Vi som synat den bluffen behöver inte spela ut några rasistkort. Vi kan lägga upp våra hjärter på bordet istället. Det finns en Royal straight flush här i Sverige. Låt oss spela tillsammans och dela på vinsten.

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.

Andreas Magnusson är gymnasielärare i svenska, religion och etik. Han är också deltidsmusiker och har nyligen startat You Tube-kanalen Samtidsreflexen där tanken är att med pedagogiska reflektioner tränga djupare bakom människors reflexmässiga yttranden i samhällsfrågor. Andreas har idén om att en god journalist är pedagog och att en god pedagog också i någon mening borde vara journalist. Han medarbetar emellanåt på DN Kultur. Andreas är en av Para§rafs fasta krönikörer.