Håll huvudet kallt När militären ser u-båtar

	Hi-Tech U-boats kan det ha varit u-båten?	Foto: P

LEDARE COGITO

Håll huvudet kallt

När militären ser u-båtar

Med Sveriges första nedrustningsparti i regeringsställning och just när den första statsbudgeten börjar processas – så dyker det enligt militären alltså upp en rysk u-båt i Stockholms skärgård. Tillfällighet? Sedan den tämligen påstrukne sovjetiske kaptenen Alexej Kalinin körde upp U137 på Sturkö utanför Karlskrona för ganska precis 33 år sedan, så har alla av militären påstådda ”miniubåtar” och mystiska undervattensfarkoster lyst med sin frånvaro. Man behöver inte vara konspirationsteoretiker för att ana ugglor i mossen. 

 Martin Nilsson: |2014-10-20| "En skadad rysk undervattensfarkost kan finnas i Stockholms skärgård. Ett nödsamtal på ryska avlyssnades innan försvarets insats i Kanholmsfjärden inleddes i fredags, enligt SvD:s källor” (SvD 19 okt)

Men det är dock inte svensk militärs påhitt att Ryssland gör sitt bästa för att spänna musklerna, sätta skräck i sina grannar och låtsas vara det gamla Sovjetunionen. 

Men Putins Ryssland är långt ifrån något Sovjetunionen. Dels saknar Ryssland mycket av den gamla sovjetiska vapenarsenal som försvunnit till avknoppade republiker och/eller rostat sönder. Dels saknar Ryssland den totalitära kommunism som höll ihop det väldiga riket. Putin må vara såväl prillig som maktlysten – någon Stalin är han inte. Det var ganska länge sedan kommunismens död proklamerades. 

Men idéströmningar i stalinistisk tradition vädrar i verkligheten morgonluft i både öst och väst. Det kan passa att här påminna om att nazismen också var dödförklarad och betraktades som lyteskomik när den bara utgjordes av fyra koppelförsedda figurer i Strängnäs. I dag ser vi att mycket av samma idéer kommer tillbaka i ny skrud och ingen skrattar längre. Och det gäller auktoritära, förenklade föreställningar som inte bara har högerextrema förtecken. Så nog finns det fog för oro. Frågan är mest vad vi gör av den.

Om vi för ett ögonblick struntar i alternativa aktiviteter för krigsmakten – som brandsläckning, deltagande i internationell fredsbevakning, försvar mot översvämningar och klimathot samt eventuellt annat som föreslagits i debatten – vad skulle några miljarder till i försvarsanslag göra för skillnad vid en faktisk attack mot svenskt territorium?

Att de pengarna dock gör verklig skillnad i miljöinvesteringar, i skola, vård och omsorg, i missbruksvård, i rimligare arbetsförhållanden, på förslummade bostadsområden, glesbygden etc. Att de resurserna faktiskt skulle märkas i klimatarbetet och i arbetet mot det som är grunden för mycket av dagens intolerans och rop på auktoritära lösningar på samhällsproblemen – där lär det inte finnas någon som kan hävda motsatsen. 

Så i realpolitikens prosaiska förhandlingar gäller det att hålla huvudet kallt, när det återigen sägs börja bubbla i svenska farvatten och när militären återigen ropar på ökade anslag.

Källa;: https://www.rikareliv.info/U-batar.htm