Frågan är inte om det kommer hända en allvarlig tågolycka i Sverige, utan var och när. Det menar Rebecca Forsberg som forskar om skador uppkomna vid tågolyckor,på enheten för kirurgi vid Umeå universitet.
– Jag sätter mig aldrig i de första vagnarna när jag åker tåg, säger hon.
Rebecca Forsberg har under många år forskat på tågolyckor och har bland annat undersökt de skador som passagerare fått vid olyckor runt om i världen. I kalla länder är risken stor att skadade och inklämda passagerare blir nedkylda och får förfrysningsskador medan de väntar på en räddningsinsats. Nu ägnar Rebecca Forsberg dagarna åt att tillsammans med bland annat räddningstjänsten och myndigheten för samhällsskydd och beredskap ta fram en insatsplan för tågolyckor i Sverige. Idag saknas samordning och eventuella räddningsinsatser riskerar att ta väldigt lång tid.
– I Norrland kör tågen även om det är upp till 30 grader kallt och det kan ta väldigt lång tid att komma fram till en olycksplats med maskiner och utrustning. Så frågan är om det finnas några levande kvar att rädda, när insatsen väl är framme, säger hon.
Gruppen räknar bland annat på hur lång tid det tar innan ett urspårat tåg blir nedkylt och utan att ännu veta svaret är Rebecca Forsberg säker på att förändringar kommer att behöva ske.
– Tågen skulle bland annat behöva värmeaggregat och gardiner i smarta material som kan användas som värmefiltar, säger hon.
Obältade passagerare och löst bagage
Rebecca Forsberg har också forskat kring säkerheten inne i tågkupéerna. Medan bälte numer är krav i både bilar, bussar och flyg, sitter tågresenärerna obältade och bagage ligger löst i kupéerna. Det finns dessutom gott om vassa kanter att skada sig på.
– Jag väljer själv bort de första vagnarna och sitter gärna baklänges. Jag har sett i mina studier att de långt fram i tågen och de som sitter framåtvända, gärna med ett bord framför sig, dör eller får värst skador, säger hon, men påpekar också att tåg är ett relativt säkert sätt att resa på.
Du säger att det inte är frågan om utan när det händer en stor olycka i Sverige. Hur kan du vara så säker?
– För att underhållet av våra järnvägar sköts så dåligt. Det finns ingen långsiktighet, det är bara det akuta och avhjälpande underhållet som utförs. De allvarliga tillbuden har ökat och nu säger till och med Trafikverket att vissa sträckor är i så dåligt skick att de kanske måste stängas. Spåren är dessutom så hårt trafikerande att risken ökar för att tåg ska krocka.
Rebecca Forsberg har intervjuat lokförare som vittnat om situationen. Tidtabellerna är tajta och det viktiga är inte säkerheten, utan att komma fram i tid.
– På vissa sträckor vill lokförarna inte ens köra sina egna familjer för att de vet att spåren är så dåliga. De snackade om Huddingeknycken och om kända sträckor där det inte går att köra maxhastighet på grund av risken att spåra ur. Det har normaliserats och de har slutat rapportera in problem för att de vet att inget händer.
Vill se en kunskapsåterföring
Rebecca Forsberg tycker att Trafikverket ska ta tillbaka kontrollen av underhållet och utföra det i egen regi. Idag anlitas entreprenörer som i sin tur anlitar underentreprenörer.
– Man har tappat kontrollen och vet inte ens om folk på spåren har rätt utbildning. Underentreprenörerna vågar heller inte satsa på verksamheten för att kontrakten är så korta. Trafikverket skulle kunna ta tillbaka ansvaret och anlita de som faktiskt kan det här och se till att det sker en kunskapsåterföring till myndigheten. Trafikverket skulle då kunna investera och arbeta långsiktigt, säger hon.
Nu har vi pratat om säkerheten för passagerarna. Men hur säker är dagens situation för dem som jobbar på spåren?
– Deras arbetsmiljö är pressad eftersom det bara är nattetid de får tillgång till spåren. Entreprenörerna ska tjäna pengar, det ska gå fort och ofta hjälper den som ska vakta spåret till med underhållsarbetet. Sådana situationer har lett till att banarbetare har blivit påkörda. Skulle Trafikverket ta över underhållet skulle det antagligen inte vara samma press och vakten kanske skulle ha tid att vakta.
Linnea Nilsson
Foto: Umeå universitet