Folket: Nej, Sverige är inte fantastiskt

DEBATT. Sverige är fantastiskt. Det tycker resten av världen. Vi är ett demokratiskt föregångsland ur ett medieperspektiv. Omvärlden avundas oss våra namnkunniga start-ups och litar på våra etablerade internationella varumärken. De lovprisar den svenska modellen. Vi är faktiskt det land vars företag andra länder litar på mest, enligt Edelmans Trust-undersökning, som baseras på åsikterna från befolkningen i 28 länder världen över.

Är den här bilden rättvisande?

Vi som bor här verkar inte hålla med.

Svenskarnas förtroende för svenska företag, offentlig sektor, välgörenhetsorganisationerna och medierna är näst lägst i världen. Bara polackerna har lägre förtroende för sina institutioner.

Över hela världen har offentlig sektor återvunnit förtroende från ländernas medborgare. Men inte i Sverige. Varför?

Vårt land har en stabil ekonomi. Svenska medier granskar och ifrågasätter makten, våra NGO:s (icke-statliga organisationer) har inte haft någon större kris sedan 2009 och svenska företag arbetar mer och bättre med socialt ansvarstagande än någonsin.

Varför är vår tillit inte högre än vad den är? Förvisso uppvisas allra högst förtroende i länder som Kina och Förenade Arabemiraten. Länder vars statsskick och nivå av demokrati skiljer sig från Sveriges.

Men det är svårare att förklara varför det är 19 stater mellan oss och Kanada, eller 17 stater mellan oss och Holland.

Sverige befinner sig alltså näst längst ner på listan över invånarnas förtroende, men internationellt är tilliten till svenska företag högst upp. Hur har vi kommit dit? Vilka informationskällor väljer vi att lita på, i stället för nämnda institutioner?

Sju av tio av oss litar på någon som liknar oss själva. Vi litar mer på åsikterna från familj och vänner (76 procent) än åsikterna från en akademisk expert (54 procent) eller från en journalist (24 procent). Vi ser för första gången sedan undersökningen började göras att svenskar har ett större förtroende för sökmotorer än för traditionella medier.

Vi litar på dem som står närmast oss och på vår egen förmåga att hämta in information. I detta nya peer-to-peer samhälle, finns inte en bild av Sverige längre. Politiker, företag och medier kan inte visa upp en bild som svenskarna förhåller sig till. I stället har varje person sin bild av Sverige, som bekräftas av ens vänner och av ens familj.

Bara 45 procent av oss har förtroende för offentlig sektor. Och vad som kanske är ännu allvarligare är att den siffran riskerar att sjunka ytterligare, eftersom 36 procent av svenskarna inte tror att sektorn kommer kunna hålla den höga förändringstakten vi ser i samhället.

Så vi följer det amerikanska primärvalet från våra soffor, och ser förundrat hur Donald Trump går från vinst till vinst. Han vinner trots att det är uppenbart för vår nation att han är en misogyn, krigshetsande rasist med en frisyr som det enda verkligt mänskliga draget. När Donald Trump säger det många tänker, gör det honom till en människa likt en själv, och när de som träffas sprider den åsikten vidare, så når den ens familj och vänner.

Att driva politik, att driva en medieaffär, att driva ett företag. Det handlar kanske inte längre om att övertyga den stora massan. För det finns ingen stor massa att övertyga. Det finns massvis av människor med massvis av egna små nätverk. Och om ens erbjudande inte hamnar i den kontexten, så kommer ingen att lita på det.

Genom sociala medier har det blivit möjligt att dagligen umgås med tusentals människor som delar ens egen världsbild, och att i dessa nätverk släppa igenom nyhetskällor som uppmuntrar den. Det har aldrig varit så bekvämt att välja vilken röst man vill lyssna till.

Mattias Ronge
https://www.aftonbladet.se/debatt/article22324995.ab