Ex-Bandidosbossen: ”Min väg till toppen” Tidigare Outlaws- och Bandidos-presidenten avslöjar allt i ny bok

Det är inte varje dag allmänheten får en inblick i de ökända mc-gängen. Men i nya danska boken ”Bad Standing – en eks-rockerpræsident bryder tavsheden”, skriven av danska journalisterna Carsten Norton och Miki Mistrati, berättar den tidigare Bandidos-presidenten Mick Sörensen om hur han klättrade hela vägen till toppen av organisationen.

I den avslöjande boken berättar Mick in i detalj om hur man tjänar pengarna till lyxbilar, lyxliv, Harley Davidsons och kilovis av knark. Han berättar om det vilda livet och baksidan av västen med de dyrköpta ryggmärkena. Om årtionden av våld, utpressning, narkotikakriminalitet, vapenhandel och narkotikamissbruk.

Mick är i dag 50 år gammal och var fram till nyligen högt uppsatt i den nordiska hierarkin av mc-gäng. Som tidigare Outlaws- och Bandidos-president har han nu valt att bryta reglerna och prata om sin kriminalitet offentligt.

Aftonbladet har tillstånd att publicera ett utdrag ur boken, från det nionde kapitlet, som behandlar hur Mick lämnade Outlaws MC och klev in i Bandidos. Utdraget följer här nedan.

Gav rivalen en hjärtattack

Det var sommaren 2009 som det gick upp för Mick att han var på väg att uteslutas ur Outlaws då dåvarande vice-presidenten planerade en kupp gällande presidentskapet. Han begav sig till ett klubbmöte dit han inte var inbjuden, för att konfrontera sina gängkollegor. Det skulle sluta i en hjärtattack – för vice-presidenten:

”Samtliga gängmedlemmar flög upp från sina hojar och separerade Mick från den man som han knuffat till. Anklagelser och hot flög genom luften. Vid ett tillfälle stod Mick ansikte mot ansikte med klubbens vice-president, som nu ställt in siktet på presidentposten.

Ambitionerna hade fötts efter att mannen nyligen blivit släppt efter ett avtjänat fängelsestraff. Mick kände honom bara ytligt och hade aldrig brytt sig om honom. Mannen var mycket överviktig och brukade bära plommonstop på huvudet vilket fick honom att framstå som en aningen komisk figur.

Bråket upphörde lika snabbt som det startat. Mitt i allting föll vice-presidenten till marken och medlemmarna var tvungna att ringa efter ambulans. Det skulle visa sig att mannen fått en hjärtattack. Det var allvarligt, men han överlevde.

Redan på vägen hem var Mick på det klara över att hans dagar i Outlaws var räknade. Han visste att han skulle bli tvungen att samla ihop sina skyltar och ryggmärken och lämna tillbaka dem till klubben”.

Skyldig hundratusentals i barnbidrag

 2010 lämnade Mick Danmark för Norge. Flytten var ett försök att komma undan de danska skattemyndigheterna som var efter honom:

”Ett par månader efter mötet norr om Drammen hade Mick en ny plan. Under den första tiden hade han övervägt att använda tillfället till att ta sig ur mc-världen. De stora egona och förskönande orden om brödraskap och samhörighet hade länge stått honom upp i halsen, och tanken på att driva verksamheten framåt på egen hand verkade tilltalande.

Men nu hade han alltså kommit till en annan slutsats. Han ville starta en ny gren av Bandidos i Norge, och han skulle även bli president. Anledningen till den nya planen var ett inkassobrev från den danska skattemyndigheten, som hävdade att Mick var skyldig flera hundratusentals kronor i barnbidrag.

Mick var rasande över betalningskravet. Under hela sin tid i Outlaws hade han vid sidan av sina kriminella aktiviteter haft en egen firma. De enorma summorna svarta pengar han skrapat ihop hade han pumpat in i klubben för att få den att växa. Nu kom myndigheterna efter honom, även om han på pappret bara tjänat småpengar. Märk väl att detta var i en tid då han inte längre var med i den klubb som det mesta av hans pengar gått till.

Skulle det vara så kunde han väl hitta en ny klubb och bli en riktig enprocentare, tänkte han”.

”Jag var allra mest galen i huvudet”

 När Mick skulle starta sitt Bandidos-chapter i Norge valde han ut fem av sina närmaste män, två av dem tidigare Outlaws-presidenter. Men det rådde inga tvivel om vem som skulle bossa denna gång:

”När valet föll på Bandidos hängde det ihop med att att klubben enligt Mick stod sig stark i Skandinavien och var bättre organiserad än Outlaws. Dessutom rådde en helt annan hierarki med några starka personligheter i toppen, visste han.

En av de personer han skulle ta med sig var ingen mindre än den tidigare nationella presidenten av Outlaws, som han stått bredvid under den interna maktkampen. Allt som allt tänkte Mick att han kunde samla sex egna kandidater. Två av dem var tidigare presidenter i Outlaws.

Han ansåg dessutom att det krävdes att han själv var ledare för projektet. Han var den som var mest ”galen i huvudet” och som var känd för att gå sin egen väg”.

”Kontrollerades i huvudet och röven”

 Men det skulle bli en utmaning att övertyga Bandidos-ledningen om att satsa på Mick. Dansken grillades noggrant i Oslo inför flytten, likaså hans kollegor som ville följa med över:

”Dörren öppnades och Mick frågade om de kunde tänka sig att ta ett snack med honom. Responsen var positiv och det första mötet en verklighet.

Även om Mick tyckte att han kom med en färdig plan var folket inom Bandidos inte omedelbart beredda att sätta de röd-gula märkena på hans väst. I stället höll klubbens ledning en lång rad möten med honom och de fem andra tidigare Outlaws-medlemmarna. Mick hade en känsla av att han och kollegorna kontrollerades i huvudet och röven innan Bandidos till slut återkom med sitt förslag”.

Värvades i Skåne

 Micks Bandidos-karriär skulle få sin start i Skåne, utanför Helsingborg. Det var där han träffade organisations Europa-president, Jim Tinndahn, som bodde i södra Sverige. Där fick han märkena att sätta på västen:

”En tid senare återkom Bandidos med en ny idé, som godkänts av klubbens europeiska ledning. Mick kunde hoppa över prospect-delen. Den varar enligt klubbreglementet normalt minst ett år. I stället kunde han bli probationary med fullvärdiga medlemmen Tom som sin sponsor eller fadder. I utbyte skulle hans prövotid vara tre gånger längre än normalt.

Det innebar bland annat att Tom skulle vara med som fadder vid alla klubbmöten i Micks blivande provavdelning. Inte för att blanda sig i, men för att se till att saker och ting blev gjordes på ”Bandidos-vis”. Mick kom ju direkt från Outlaws som hade en mer platt struktur än den toppstyrda som Bandidos var kända för.

Det erbjudandet skakades det hand på och under tidiga 2010 körde Mick till Skåne för att få sina märken och mötas upp av Bandidos dåvarande Europa-president Jim Tinndahn”.

Försökte strypa sin egen bror – inför brorsonen

 Under sina tidiga år i Outlaws var Mick oerhört stolt över sitt avancerande inom organisationen. Även inför sin lillebror Kim, som i sin tur avskydde karriärvalet. Under en middag hemma hos brodern spårade Mick ur fullständigt:

”Glädjen över att träffa sin bror var stor. Mick var superstolt över att vara tillbaka i sin hemstad och kunna berätta att han nått högt inom en av världens största mc-gäng.

Kim fick lyssna lyssna till hur Mick levde sig in i livet som Outlaws-ledare till hundra procent, men var tydlig med vad han tyckte: Han var inte imponerad. Han tyckte faktiskt att de var rövhål som sprang med sina lädervästar. Och ja, han visste mycket väl att de var farliga.

Under kvällens gång hamnade Mick och Kim i husets kök. Mick hade druckit en del och vid ett tillfälle kom Kirsten ut och sa att hon tappat ett smycke.

Kim erbjöd sig att hjälpa till med att leta efter smycket, vilket fick det att brista för Mick. Han slog en knytväve i bordet så att det gick sönder, och i samma ögonblick som Kim skulle be honom att slappna av grep Mick tag om hans hals och stramade åt.

Lillebror fick ingen luft och kände hur paniken spred sig genom hans kropp. Han fick syn på en snapsflaska som stod på köksbordet och tänkte att han kunde sträcka sig efter den och slå den i Micks huvud, om han inte släppte. Samtidigt hoppades han att brodern skulle förstå vad han höll på med och släppa taget själv.

Både Kims flickvän och deras äldsta son hade tagit sig in i köket och såg chockerade på när Mick till slut släppte stryptaget. Det var det värsta som kunnat hända, tänkte Kim direkt. Att sonen skulle tvingas se sin far och farbror på det sättet”.