I denna artikeln går vi igenom hur den härskande klassen förstör den nationella suveräniteten och vill införa en global tyrannisk oligarki. Demokratiska regeringar och rörelser för social rättvisa blir gång efter gång störtade och deras ledare ofta mördade av det Angloamerikanska imperiet. Rebeller från knarknätverk och hemliga operationer, används för att destabilisera demokratier och självständiga stater i tredje världen, och för att hjälpa droghandeln av ämbetsmän, politiker och världens rika globalister. IMF, BIS och VB är finansiella vapen av USA:s nationella makt, som används för att sätta länder som inte spelar med i globaliseringens tyranni i schack, allt enligt officiella utrikes- försvars- och säkerhetsmanualer.
”Inga andra har gjort så mycket för att förverkliga en världsregering som vi amerikaner och britter har gjort.” – Clarence Streit, en tidig förespråkare för en federal Atlantisk Union och senare lobbyist för reformeringen av NATO, i sin bok ”Union Now With Britain” från 1941.
”En inflytelserik tankesmedja ledd av förre senatorn Sam Nunn och vägledd av styrelsemedlemmar som Richard Armitage, Zbigniew Brzezinski, Harold Brown, William Cohen och Henry Kissinger, håller på att avsluta en rapport till Vita Huset och den amerikanska kongressen angående fördelarna med att integrera USA, Mexico och Kanada i ett politiskt, ekonomiskt och säkerhetspolitiskt block”, rapporterar World Net Daily 2007.
FTAA, den s.k ‘Free Trade Area of the Americas’, föreslår inget mindre än en ekonomisk och politisk fusion av 34 nationer i den västra hemisfären. Genom att följa samma anfallsplan som användes för att tvinga de europeiska länderna in i den självständighetsförstörande Europeiska Unionen (EU), avser de internationalistiska arkitekterna i FTAA att transformera nationalstaterna i den västra hemisfären — inklusive USA — till rena administrativa enheter i det överstatliga FTAA.
FTAA representerar en omfattande ”breddning och fördjupning” av NAFTA, the North American Free Trade Agreement, som satte igång tvångsförfarandet genom att binda samman Kanada, USA och Mexico i ett system av ständigt expanderande och åtstramande politiska, ekonomiska, sociala och militära snaror. I enlighet med EU-modellen, lägger det trinationella NAFTA till nya medlemmar (som internationalister kallar ”breddning”) och gör anspråk på lagstiftningsrättigheter i ett ständigt ökande fält av funktioner (”fördjupning”) som tidigare har varit områden där nationella regeringar och lokala förvaltningar har fattat besluten.
NAFTA/FTAA-planen kräver ett system av regleringar för ett helt halvklot för att ”harmonisera” affärsverksamhet, industri, arbete, jordbruk, transport, immigration, utbildning, beskattning, miljö, hälsa, handel, försvar, rättsväsen, och andra politiska och juridiska angelägenheter ”från Alaska till Eldslandet”. NAFTA har inget, och har aldrig haft något, att göra med ”frihandel.” Frihandel — riktig frihandel– är ett frivilligt utbyte mellan två parter, obehindrat av regeringars inblandningar och bidrag.
Men NAFTA, precis som den Europeiska Unionen, försöker att reglera och kontrollera i stort sett alla frågor gällande industri, jordbruk, handel, miljö, arbetsrätt, såväl som alla sociala frågor. Istället för att skapa eller tillåta ekonomisk frihet genom att eliminera regeringsinblandning vill NAFTA homogenisera den uppsjö av socialistiska program som nu hämmar USAs, Mexikos och Kanadas ekonomier — och dessutom lägga till en ny hop av kontroller. Dessutom har NAFTA/FTAA-globalisterna, i enlighet med EU-mönstret, redan lanserat sin kampanj för en gemensam valuta för hemisfären, som en motvikt till euron, som ersatte valutorna i [vissa] EU-medlemsstater 2002. I nuläget framhålls dollarn som halvklotets betalningsmedel, men planer har redan sjösatts för att att ersätta dollarn med en ny valuta som döpts till ”Amero”.
1999 möttes Bilderberg-gruppen i Sintra, Portugal, där de diskuterade planer för en ny ekonomisk världsordning. Tack vare Jim Tuckers infiltration av den hemlighetsfulla gruppen kan vi ana vad som diskuterades på mötet. I sin bok ”Bilderberg Diary”, skriver Tucker, ”Kenneth Clarke, medlem av det brittiska parlamentet och tidigare finansminister, efterlyste en ny ‘internationell finansiell arkitektur’ vid Bilderberg-mötet 1999. Världen borde ha tre stora regionala valutor, sade Clarke till sina Bilderberg-kollegor. Den första finns redan på världsscenen: Den europeiska euron. Och Storbritannien kommer att gå med i den gemensamma valutan, sade han. Clarke sade att han skulle vilja se pundet tappa i värde för att förenkla Storbritanniens inträde i den gemensamma valutan…Nästa steg är mot en andra stor regional valuta på det västra halvklotet, sade Clarke. ‘Amerijo’ kommer att bli verklighet genom ‘dollariseringen’ av Latinamerika.” Tucker fortsätter, ”Bilderberg-kolleger var ense om att de nya regionala valutorna, som inte kommer att associeras med något specifikt land kommer att göra mycket för att eliminera ”nationalism” och ”föråldrade åsikter om självständighet.” Den ”Amerijo” som diskuterades av Bilderberg 1999 verkar ha ombildats till den gemensamma nordamerikanska valutan ”Amero,” som den myntats av Herbert Grubel, med stöd från Robert Pastor.
Handelsministern ansvarig för förhandlingarna som ledde fram till undertecknandet av NAFTA var Raul Salinas Lozano, far till Raul Junior, knarkkungen och Carlos, presidenten. När Carlos Salinas svors in som president, blev hela den Mexikanska statsapparaten kriminaliserad och huvudpositioner i regeringen besattes av kartellmedlemmar. Och det är exakt under denna period som Salinas regering inleder ett omfattande privatiseringsprogram, på inrådan av IMF. Privatiseringsprogrammet blir en penningtvättsoperation i mångmiljardklassen. Knark-dollar avleds till förvärv av statlig egendom och allmännyttiga företag.
Enligt Dallas Morning News var Bush-regeringen fullt medveten om kopplingarna mellan Salinas presidentskap och organiserad brottslighet. Den folkliga opinionen i USA och Kanada informerades aldrig för att inte äventyra undertecknandet av NAFTA: ”Före detta tjänstemän säger att de tvingades att hålla tyst eftersom Washington var besatt av att ratificera NAFTA” ”Underrättelserna om korruption, särskilt av narkotikalangare, har alltid funnits där,” sade Phil Jordan, som var chef för DEAs avdelning i Dallas från 1984 till 1994. ”Men vi hade instruktioner om att inte säga något negativt om Mexiko. Det var inte tillåtet eftersom NAFTA var en het politisk potatis.” (Dallas Morning News, 26 februari 1997)”. Det personliga förhållandet mellan familjerna Bush och Salinas är allmänt känt.
Slående uppenbart är att NAFTA/ FTAAs ”breddning och fördjupning” och ”harmonisering och integrering” innebär en radikal och omvälvande attack mot nationell självständighet och det konstitutionella statsskicket. Bit för bit slits regeringsfunktioner bort från skyddande brandväggar som så noggrant skapats av landets grundläggare. Dessa befogenheter håller på att förflyttas till internationella byråkratier som inte kan ställas till svars, som inte valts i demokratiska val, som inte är bundna av den maktfördelning som har förhindrat ansamlingen av absolut, tyrannisk makt i det konstitutionella styrelseskicket.
Människor i EU har endast nyligen börja inse att processen som började för 50 år sedan under parollen ”frihandel” endast var en attack i det tysta riktad mot att förstöra inget mindre än deras nationella självständighet och lura på dem en tyrannisk oligarki som styr över dem från Bryssel. EU har blivit ett överstatligt regionalt block i den nya världsordningen, och dess styrande elit arbetar nu för att ytterligare koncentrera och centralisera makten på global nivå — hos ett allsmäktigt FN.
FN har tillsammans med både IMF och VB sagt att de vill ersätta dollarn med en global valuta som stöds av en global centralbank. Något Rothschild och Rockefeller familjerna länge har jobbat för, under tiden de genom WCB banken har överfört skulder från länder i tredje världen och i gengäld fått mark av dessa länder. Banken är konstruerad så att Rothschild kan få kontroll över tredje världen, som motsvarar 30% av marken på jordens yta. Samt att de genom IMF och VB har satt tredje världen på ransoner för att kunna tvinga fram privatiseringar och nedskärningar i de redan fattiga nationerna, så att de inhämtar miljarder i ränta och ”återbetalningar” till de imperialistiska blocken från de skuldtyngda länderna. De har i strid mot sektion 10 av artikel 4 i VB-stadgan, systematiskt gett ut lån till stater för att påverka deras politik. Regim med stöd av stora kapitalistiska makter har fått ekonomiskt stöd även om deras ekonomiska politik inte uppfyllde officiella internationella finansinstitut (IFI) kriterier eller om de underlåtit att respektera de mänskliga rättigheterna. Samt att de fört en politik som enligt UNICEFs beräkningar har mördat miljontals barn i tredje världen.
CFRs komplott
”CFR har som mål att dränka USAs självständighet och nationella oberoende i en allsmäktig regering som styr över hela världen.” – Amiral Chester Ward, f.d. medlem av CFR och Chefsjurist i den amerikanska flottan i sin bok ”Kissinger on the Couch”, 1974.
En artikel författad av professorn i juridik vid Columbia University, Richard N. Gardner, erfaren ämbetsman vid Utrikesdepartementet (Clinton-regeringens ambassadör i Spanien) med titeln “The Hard Road to World Order,” publicerades i Aprilnumret av Foreign Affairs, 1974, en tidskrift som Time magazine kallar “den mest inflytelserika tidskriften som publiceras”. Foreign Affairs inflytande beror förstås på att den är det officiella organet för de organiserade globalisterna vid ”Council on Foreign Relations”, eller CFR.
Artikeln ”Hard Road” började med CFR-medlemmen Richard Gardners beklagande att likasinnade internationalister hade misslyckats att uppnå vad han kallade “instant world government.” Han föreslog en ny, effektivare väg mot etableringen av en allsmäktig, global superstat och hävdade: ”Kort och gott, “världsordningen hus” måste byggas nedifrån och upp, istället för uppifrån och ned. Det kommer att se ut som en stor ”dånande och surrande förvirring” för att använda William James’ berömda beskrivning av verkligheten, men ett slut för nationell självständighet, genom att nöta ned den bit för bit, kommer att åstadkomma mycket mer än det gammalmodiga frontalangreppet. Den hoppfulla aspekten av den nuvarande situationen är att även medan nationers överklaganden för ‘världsregering’ och ‘överlämnandet av suveräniteten,’ så tvingar tekniska, ekonomiska och politiska intressen dem att skapa mer och mer långtgående avtal för att hantera deras independentens.”
En noggrann granskning av denna “nedifrån och upp”-insats avslöjar snabbt att den kommer från toppen och är riktad nedåt. Toppen i detta fall, som så många gånger förr, är Pratt House, CFRs huvudkontor i New York. Liksom spåret av slem leder till snigeln, leder i stort sett varje spår från politiska katastrofer i USA till globalisterna i Pratt House.
Toppmötet i Quebec, precis som toppmötet mellan de amerikanska länderna i Miami 1994, då frihandelsområdet mellan de 34 nationerna i Amerika sjösattes, var helt och hållet en produktion från CFR och familjen Rockefeller. Toppmötet mellan de amerikanska länderna och FTAA planerades, drevs på och gjordes till verklighet av the Council of the Americas (David Rockefeller, grundare och hedersordförande), the Americas Society (David Rockefeller, ordförande), the Forum of the Americas (David Rockefeller, grundare), the U.S. Council of the Mexico-U.S. Business Committee (Rodman C. Rockefeller, ordförande), the Council on Foreign Relations (David Rockefeller, f.d. ordförande), the Trilateral Commission (David Rockefeller, grundare och hedersordförande), the Chase Manhattan Bank (David Rockefeller, f.d. ordförande), och the Institute for International Economics (David Rockefeller, ekonomisk uppbackare och styrelsemedlem).
Toppmötet i Miami följde tätt på globalisternas segerrika antagande av NAFTA (som åstadkoms tack vare missledande information och talrika lögner, mutor och påtryckningar). Den entusiastiske globalisten Henry Kissinger, en av medlemmarna av det verkställande utskottet i the Trilateral Commission och en mångårig maktfaktor i CFR, beskrev omröstningen om NAFTA som den enskilt viktigaste frågan som kongressen skulle komma att besluta om under Mr. Clintons första mandatperiod. Kissinger erkände också i Los Angeles Times 1993 att antagandet av NAFTA “kommer att innebära det mest kreativa steget mot en ny världsordning som tagits av någon grupp av länder sedan slutet på det Kalla Kriget….” NAFTA “är inte ett traditionellt handelsavtal,” sade han, “utan arkitekturen för ett nytt internationellt system.”
Under det senaste decenniet har många av Kissingers Trilateralister och CFR-bröder lagt ut texten om hur viktigt detta ”nya internationella system” är för att kunna skapa deras omstörtande ”nya världsordning”. Vissa av dem erkänner öppet att NAFTA och FTAA kan, och kommer att, följa i spåren av det självständighetsförstörande som EU banat vägen för. Många av de viktigaste avslöjandena i denna fråga kan hittas i CFRs tidskrift, Foreign Affairs. I höstnumret 1991, till exempel , skrev CFR-medlemmen M. Delal Baer en artikel med titeln ”Nordamerikansk frihandel”, i vilken han antyder att halvklotets havsvidunder är på väg att dyka upp från de mörka djupen.
”Skapandet av en trinationell mekanism för konfliktlösning och organ som fattar beslut i gräns- och miljöfrågor kan också ses som begynnande former av mer omfattande strukturer,” sade Baer. ”Internationella organisationer och avtal som GATT och NAFTA minimerar trots allt, per definition, försvar av självständighet till förmån för gemensamma beslutsfattande myndigheter.” (Min kursivering.) Dr. Baer fortsätter med att göra en direkt jämförelse med EU och föreslår:
”Det kan vara meningsfullt att återuppliva andan i Monnet-kommissionen, som tillhandahöll en plan för Europa vid en tidpunkt då det fanns utomordentliga möjligheter. Nordamerikas tre länder har också nått ett avgörande ögonblick, om än i något blygsammare omfattning. De bör kanske skapa en nordamerikansk kommission bestående av vise män som verkar efter att avtalet ratificerats…. Kommissionen skulle också kunna anta en agenda som ser till framtiden i fråga om t.ex. nordamerikansk konkurrenskraft, kopplingar mellan vetenskapliga institutioner, integration i gränsområden, det kontinentala ekosystemet och utbildnings- och kulturutbyten.”
Monnet-kommissionen som Baer hänvisar till är uppkallad efter Jean Monnet, den socialistiske globalisten som var den främsta arkitekten bakom den gemensamma marknaden. Han och hans självutnämnda ”vise män” lurade gradvis Europas folk att acceptera EU, genom att använda bedrägeri, rena lögner, mutor, utpressning och korruption för att uppnå sina mål.
Det var därför föga överraskande att se att representanter för samma Rockefeller-CFR-grupp fördes fram som ”experter” utsedda av media i alla frågor gällande FTAA vid toppmötet i Quebec. Främst bland dessa var C. Fred Bergsten (CFR), verkställande direktör för the Institute for International Economics (IIE ) och f.d. amerikansk vice finansminister för internationella frågor.
I CFRs dokument, ”Byggandet av en Nordamerikansk Gemenskap” nämns Bilderberg-gruppen i en rekommendation att privata organ bör formas för att styra den politiska inriktningen mellan Kanada, Mexiko och USA. Dokumentet fastslår: ”För att säkerställa regelbunden tillförsel av kreativ energi till diverse insatser som berör nordamerikansk integration bör de tre regeringarna tillsätta ett oberoende organ av rådgivare. Detta organ bör bestå av framstående personer som inte har någon regeringsinblandning, valda för överlappande fleråriga perioder för att säkerställa deras oberoende. Deras uppdrag bör vara att ägna sig åt meningsfullt utforskande av nya idéer utifrån ett nordamerikanskt perspektiv för att tillhandahålla en allmän talan för Nordamerika. Ett annat tillvägagångssätt skulle vara att etablera privata organ som sammanträder regelbundet eller varje år för att stötta nordamerikanska förbindelser, i likhet med Bilderberg…”
David Rockefeller och Rockefeller-familjen har gått i spetsen för hela FTAA- processen under flera decennier genom organisationer som CFR, TC, IIE, Chase Manhattan Bank, Council of the Americas, The Americas Society, Center for Inter-American Relations, och andra institutioner. Både FTAA och Trilateral processerna medför byggandet av regionala förbindelser som i slutändan kommer att leda till en världsregering. I “Utan ursäkter” 1979, noterade senatorn Barry Goldwater att ”The Trilateral Commission är en skickligt koordinerad ansats att ta kontroll över och förstärka de fyra maktcentra — det politiska, det monetära, det intellektuella, och det andliga…. Vad Trilateralerna verkligen är ute efter är att skapa en världsomfattande ekonomisk kraft som är större än de politiska regeringarna i de inblandade länderna…. Som ledare och skapare av systemet kommer de att styra framtiden.”
Zbigniew Brzezinski, David Rockefellers skyddsling, en av grundarna av Trilateral Commission, och Jimmy Carters nationella säkerhetsrådgivare, (Brzezinski har varit rådgivare till inte mindre än sex presidenter). Från hans bok ‘Between Two Ages’ från 1971.
”Den teknotroniska eran innebär ett gradvist framträdande av ett mer kontrollerat samhälle. Ett dylikt samhälle domineras av en elit som inte låter sig hämmas av traditionella värderingar. […] Förmågan att hävda social och politisk kontroll över individen kommer att öka oerhört. Det kommer snart att vara möjligt att vidmakthålla nästan kontinuerlig övervakning av varje enskild medborgare och upprätthålla uppdaterade, kompletta filer som innehåller till och med mycket personlig information om medborgarnas hälsa och personliga beteende, utöver mer allmän information. Dessa filer kommer att kunna tillgås utan dröjsmål av myndigheterna.” [Angående möjligheterna för en utvald elit att influera och kontrollera massornas tankesätt skrev han…] ”I det teknotroniska samhället verkar trenden peka mot ansamlingen av det individuella stödet från miljontals oorganiserade medborgare, som är lätta att nå för magnetiska och attraktiva personligheter för att effektivt exploatera de senaste kommunikationsteknikerna för att manipulera känslor och kontrollera resonemanget.”
[Han förutsåg profetiskt ett samhälle…] ”…som är kulturellt, psykologiskt, socialt och ekonomiskt format av teknikens och elektronikens inverkan–särskilt inom områden som datorer och kommunikation för att effektivt exploatera de senaste kommunikationsteknikerna för att manipulera känslor och kontrollera resonemanget.” [Brzezinksi var väl medveten om slutresultaten av alkemisk programmering genom spridandet av noggrant konstruerade symboler och bilder. Han noterade att detta kommer att leda till en teknotronisk era i vilken …] ”människor kommer att bli mer och mer manipulerbara och formbara.”
Europeiska unionen
USA och EU har skrivit under ett nytt transatlantiskt ekonomiskt partnerskap som kommer att leda till att regleringar ”harmoniseras” och som kommer att lägga grunden till en fusion av USA och EU till en enda marknad. ett stort steg på väg mot en ny globaliserad världsordning.
Bilderberg-dokument från deras 1955-års möte i Tyskland på Grand Hotel Sonnenbichl läckte nyligen. Mötets konklusion illustrerar en konsensus att: ”Det kan vara bättre att fortsätta genom utvecklingen av en enhetlig marknad genom fördrag istället för skapandet av nya höga auktoriteter.” Detta sätt – att implementera avtal och fördrag gradvis – resulterar i att EU helt och hållet accepteras eftersom det ”bara” är en ”enhetlig marknad” de eftersträvar. Detta kallas totalitärtassande; de implementerar små fördrag sakta men säkert och till slut har de åstadkommit vad de först tänkte ut. Europeiska ekonomiska gemenskapen (EEG) skapades år 1957 i och med Romfördraget som utformades vid Bilderberg-kongresserna och av Baron Robert Rothschild, Romfördraget gjorde Walter Hallstein, professor av lag under Nazisterna, till president av den första EU-kommissionen. Den europeiska valutan, Euron, introducerades tidigt år 2002 och avtalet som implementerade den, Maastricht-fördraget, skrevs på 1992. Dokumenten från Bilderberg-mötet 1955, nästan 40 år tidigare, bevisar att de pushade för dess tillkomst redan då. Som det nederländska institutet för krigsdokumentation (NIOD) har dokumenterat så blev det första Bilderberg-mötet 1954 finansierat av CIA. Globalisten David Rockefeller deltog från första början, tillsammans med personer som f.d. OSS chefen William J ”Wild bill” Donovan och f.d. OSS agent och senare CIA agent Thomas Braden. Braden spelade en stor roll i Operation Mockingbird, en CIA-operation som påverkade nyheter och kontrollerade nyhetsorganisationer.
Prins Bernhard av Nederländerna (1911-2004) som startade Bilderberggruppen var medlem i Nazistpartiet, Sturmabteilung (SA, Stormavdelning), och Reiter SS. Han jobbade också på bolaget IG Farben som Max Warburg grundade, och han var djupt involverad i vapenhandel. ”Det är svårt att omskola folk som har uppfostrats i nationalism till idén att överlåta en bit av deras suveränitet till ett supranationellt organ.” – Prins Bernhard
Józef Hieronim Retinger (Joseph Retinger, 17 april 1888 – 12 juni 1960) var en polsk politisk rådgivare och en av grundarna till den Europeiska Rörelsen som skulle komma att leda till grundandet av EU. Retinger tog initiativet till Bilderberg-konferenserna (1954) och var dess sekreterare fram till sin död 1960. Joseph Retingers Europeiska Rörelse finansierades av The American Committee on United Europe (ACUE), vars ledare inkluderade General Donovan, som var chef för OSS under kriget (föregångaren till CIA), George Marshall, den amerikanske utrikesministern och Allen Dulles direktören för CIA och medlem i CFR. ACUE i sin tur mottog finansiering från Rockefeller- och Fordstiftelsen. USAs linje var att främja ett Europas Förenta Stater och i detta syfte användes kommittén för att diskret forsla CIA-medel – vid mitten av 50-talet mottog ACUE ungefär $1,000,000 per år – till europeiska pro-federalister som stödde grupper som Europarådet, Europeiska Kol- och Stålunionen och den föreslagna European Defence Community.
Den ungerska aristokraten Etienne Davignon är idag Bilderberggruppens president. Han är också president för Friends of Europe (Europavännerna) som är en tankesmedja för en europeisk union. Intressant att tillägga är att han jobbade under Paul-Henri Spaak på 60-talet som klassas som en av EU:s ’grundare’ (Spaak var på Bilderberg 1963, och han jobbade hand i hand med Robert Rothschild). Davignon skrävlade nyligen att det var Bilderberg som införde policyn för en enhetlig valuta under 90-talet – och enligt planerna kom Maastricht-fördraget som skapade Euron.
EU-presidenten Van Rompuy som precis innan han blev president var på möten med Bilderberg och Henry Kissinger, har erkännt agendan för en världsregering: ”2009 är också det första året av globalt styre, med inrättandet av G20 i mitten av den finansiella krisen. Klimatkonferensen i Köpenhamn är ytterligare ett steg mot den globala förvaltningen av vår planet”
Den tidigare topptjänstemannen vid Europeiska unionen Javier Solana, som har deltagit på Bilderberg-möten, har på sin första konferens efter att ha lämnat posten i EU uppmärksammat att: ”EU måste vara laboratoriet för en världsregering struktur för internationella relationer”
Det är inte alltför väl känt, men sedan 2002 har EU haft sin egen utrikespolitiska tankesmedja, European Union Institute for Security Studies. Den 28 juli lanserade EUISS ett digert dokument innehållande förutsägelser om hur EUs säkerhets- och försvarspolitik skulle kunna se ut 2020. Dokumentet heter ”Vilka ambitioner för européernas försvar 2020?”. Dokumentet behandlar EUs långsiktiga säkerhetsstrategi, inklusive problem med ett ”hierarkisk klassamhälle”, med ”världseliten” på den ena sidan och den så kallade ”bottenmiljarden” på den andra. För att undvika det ”globala systemet kollaps”, föreslås det i dokumentet att ”det fulla spektrumet av högintensiv strid” används för att skydda så kallade ”globaliserare” från ”lokaliserare”. Lokaliserare, som utgör 80% av världens befolkning, inkluderar ”bottenmiljarden”, stater i Mellanöstern och s.k. ”alienerade moderna stater” som Nordkorea, Burma, och [moderna stater med problem] Struggling Modern States (SMS), som definieras som “stora delar av Arabvärlden och förmoderna samhällen [Premodern Societies (PMS)], definierade som ”bottenmiljarden”, eller, uttryckt på annat sätt, de fattigaste människorna från länder som upptar 65% av världens befolkning. Avhandlingen diskuterar i detalj ”barriärverksamhet som skyddar de globalt rika från spänningar och problem bland de fattiga”. Den säger vidare att ”eftersom andelen av världens befolkning som lever i misär och frustration kommer att förbli mycket hög, kommer spänningar och sidoeffekter mellan deras värld och de rikas att fortsätta att växa. Eftersom det är föga troligt att vi har löst problemen i grund 2020 – dvs. genom att bota dysfunktionella samhällen, kommer vi att behöva stärka våra barriärer. Det är en moraliskt osmaklig, förlorande strategi, men den kommer att bli oundviklig om vi inte kan lösa de grundläggande problemen.
Om EUs roll i globaliseringen skriver dom bland annat att: ”PMCs strategiska uppgift de närmsta decennierna kommer delvis att vara att säkerställa den stabila utvecklingen av globalisering, men också att agera barnmorska för det nya politiska system som är på väg att utvecklas genom framträdandet av nya aktörer och maktförhållanden. Om vi handlar rätt kan EU framträda som en framstående partner i ett nytt, globaliserat politiskt och ekonomiskt system.” Vidare så pratar dom om hur den härskande klassen behöver jordens resurser. Som resurserna från regnskogarna, och hur dom behöver kontrollera nationalstaterna där resurserna är, och hur dom behöver se till så att dom fattiga inte får okontrollerade tillgångar till dessa resurser. En europeisk militär och polis styrka är därför nödvändig för att bygga upp ett försvar mot dom fattiga. På svart och vit skriver dom hur dom ska gå in i andras länder och med hjälp av militära operationer ta deras resurser ifrån dom.
Går man till Wikipedia och söker på ordet ”globalisering”, så kan man läsa: ”Politiskt är det en förskjutning av makten uppåt till överstatliga eller mellanstatliga organ på nationalstaternas bekostnad som sker.” Det är exakt detta som har skett i Europa genom EU. Priset för det som här sker får de enskilda länderna och dess medborgare betala. Vi är nu i ett utvecklingsstadium som det sedan länge har skissats på. Redan när Winston Churchill 1947 höll ett tal med rubriken Europas Förenta stater, så kan vi där se att han siktade mot en världsregering. Ett förenat Europa, var en förutsättning för detta, menade han. Churchill stod Rothschild familjen nära och var inblandad i skapandet av FN, Churchill var även en hederspresident i Europarörelsen som senare blev EU. Så här talade Churchill:
”Det slutliga målet, vartill vi bör sträva, är att skapa en auktoritär, alldominerande världsordning. Så länge en effektiv världsregering inte kan upprättas och snart träda i verksamhet är utsikterna till fred och framsteg mörka och osäkra. Utan ett förenat Europa finns inga säkra utsikter till en världsregering. Det är ett lämpligt och ofrånkomligt steg mot uppfyllelsen av detta ideal” – Churchill Speaks, 1897-1963: Collected Speeches in Peace and War (New York: Barnes and Noble, 1980), p.913. Speech entitled ”United Europe,” May 14, 1947, Albert Hall, London, UK.
Wikileaks har släppt tusentals sidor från amerikanska och brittiska försvarsdoktriner kring aktiva resningar och militära motaktioner. Offentliggörandet inkluderar åtskilliga motaktionsdoktriner (mer traditionellt kallat ”Utrikes internförsvar”) vilka redogör i detalj för hur resningar eller folkliga revolter ska kväsas, öppet eller i hemlighet, liksom det omvända: doktriner kring resningar–hur ett land ska infiltreras, och underblåsa en resning för att störta en utländsk regering, utföra sabotage och anstifta omstörtning, ekonomisk och finansiell krigföring liksom ”icke överenskomna bortföranden” och användandet av fiendens uniformer, ett brott mot Genèvekonventionerna. Något som 2005 blev avslöjat när soldater från Storbritannien blev avslöjade att ha klätt ut sig som araber medans de sköt ihjäl Irakiska poliser för att få det att se ut som att någon talibangrupp låg bakom för att framkalla stöd för fortsatt inblandning i Irak av den amerikanska och storbritanniska militären.
Wikileaks offentliggörande utgör till en viss del ett motgift mot formandet av allmänhetens åsikter av den amerikanske generalen Petraeus och andra, som journalister okritiskt har vidarebefordrat de senaste åren. Journalister bör komma ihåg att dokument som är avsedda för allmänheten, som t.ex. den s.k. ”Petraeus-doktrinen” som publicerades av Chicago University Press 2007, och som Pentagon offentligt har marknadsfört, är sanerade och bör företrädesvis ignoreras för att undvika att journalister påtvingar propaganda på en intet ont anade allmänhet.
FM 3-05.130 publicerades september 2008. Det 248 sidor långa dokumentet som trots att det inte är hemligstämplat, är begränsat ”till amerikanska regeringsorgan och deras entreprenörer, endast för att skydda teknisk eller operativ information från automatisk spridning under ”the International Exchange Program” eller på annat sätt. Arméns departement uppmanar mottagarna att ”med alla medel av förstörelse förhindra avslöjandet av innehållet eller återskapandet av dokumentet.” Wikileaks har säkerställt att denna mycket viktiga primära källa inte kommer att försvinna in i Pentagons inre.
Den speciella krigföringens nazistiska ursprung
Sedan slutet av andra världskriget har USA agerat genom ombud för att antingen omintetgöra vänsterrevolter eller för att störta ”fientligt sinnade” regeringar, t.ex. de stater som Washington och de multinationella företag de tjänar anser utgör ideologiska konkurrenter.
Historiskt sett har den amerikanska icke-konventionella krigföringsdoktrinen [unconventional warfare (UW) doctrine] utvecklats utifrån nazistiska erfarenheter av att bemöta ”frihetskämpar” i olika länder i Europa under andra världskriget. Som analytikern och forskaren Michael McClintock redogör i sin viktiga undersökning av ämnet,
den amerikansk icke-konventionella krigföringen har lånat mycket från de metoder som användes av Wehrmacht och SS för att terrorisera civilbefolkningar, och, kanske ännu viktigare, att ta över lokala falanger för att bekämpa motståndsrörelser. Armédepartementets ”A Study of Special and Subversive Operations” (november 1947) var en tidig utvärdering av de lärdomar som dragits från andra världskriget i fråga om det Kalla krigets auktoritativ. (Instruments of Statecraft: U.S. Guerrilla Warfare, Counterinsurgency, Counterterrorism, 1940-1990, New York: Pantheon Books, 1992, p. 59)
Men USA gjorde mer än att översätta konfiskerade dokument från Wehrmacht och SS: de rekryterade många Waffen SS-veteraner, ofta med hjälp av höga ämbetsmän i Vatikanen. Tiotusentals krigsförbrytare smugglades ut ur Europa längs råttlinjer till amerikanska händer för hemlig krigföring mot den nya fienden: Sovjetunionen och den internationella vänstern.
Patologiska mördare som SS-veteranen Klaus Barbie, Slaktaren från Lyon, var en viktig kugge när CIA och Argentinas dödspatrullgeneraler slog till mot Bolivia i ”kokainkuppen” 1980. Tillsammans med agenter med kopplingar till CIA, Sun Myung Moons Unification Church och existerande nazistiska nätverk ”omorganiserade” Barbie Bolivias underrättelsetjänst för att spegla den ”förändrade verkligheten” i de södra delarna av Sydamerika.” (För bakgrund, se Robert Parrys utmärkta serie, Dark Side of Rev. Moon, The Consortium for Independent Journalism).
Kokainkuppen inleddes den 17:e juli, med Barbie och hans nyfascistiska hejdukar, kallade Dödens fästmän, i spetsen. Michael Levine, en av DEAs bästa infiltratörer skriver i sin bok, ”Levine’s Big White Lie”, att ”De maskerade skurkarna var inte bolivianer; de talade spanska med tysk, fransk och italiensk brytning”. Deras uniformer uppvisade vare sig någon nationell tillhörighet eller några gradbeteckningar, men många av dem hade armband med hakkors och nazistiska utmärkelser.” Slakten var brutal. När upprorsmakarna stormade den nationella arbetarrörelsens huvudkontor, skadade de fackföreningsledaren Marcelo Quiroga, som hade lett försöket att åtala den f.d. militärdiktatorn Hugo Banzer för narkotika- och korruptionsbrott. Quiroga ”släpades iväg till polishögkvarteret för att utsättas för en lek som lektes av vissa av tortyrexperterna som importerats från Argentinas fruktade Mechanic School of the Navy,”
”Dessa experter utövade sin ‘vetenskap’ på Quiroga för att lära bolivianerna en läxa, eftersom de var lite efter i utvecklingen i detta ämne. De höll Quiroga vid liv och lät honom lida i timmar. Hans kastrerade och torterade kropp hittades flera dagar senare på en plats som kallas ‘The valley of the Moon’ [Måndalen] i södra La Paz.” Kvinnor som tillfångatogs blev gruppvåldtagna som en del av sin tortyr. För Levine som befann sig i Buenos Aires, stod det snart klart att ”det viktigaste målet för revolutionen var att skydda och kontrollera Bolivias kokainindustri. Alla större narkotikalangare släpptes ur fängelse, och därefter gjorde de gemensam sak med nazisterna i deras härjningar. Regeringsbyggnader ockuperades och narkotikalangarnas filer stals eller brändes. Regeringsanställda torterades och sköts, kvinnor bands och våldtogs upprepade gånger av paramilitärerna och de frigivna narkotikalangarna.” Fascisterna firade med hakkors och genom att skrika ”Heil Hitler!” rapporterade den tyske undersökande journalisten Kai Hermann. Överste Arce-Gomez, stereotypen för en medaljprydd, stormagad latinamerikansk diktator, tillskansade sig omfattande makt som inrikesminister. General Luis Garcia Meza svors in som Bolivias nye president.
Den socialistiska bolivianska regeringen var en naturlig fiende till knarkkungarna eftersom den hade kraftfulla program mot droger. Den bolivianska kokain-relaterade undre världen var fientligt sinnad mot varje regering som drev igenom någon som helst anti-narkotikalagstiftning, vilket gjorde de bolivianska knarkkungarna till utmärkta ombud för att stödja en statskupp i Bolivia. Eftersom knarkkungarna ville utöka sin kartell ytterligare och CIA och den argentinska regeringen ville undertrycka socialismen i Sydamerika formades en allians mot den legitima regeringen i Bolivia. Vid det här laget var det oundvikligt att den bolivianska regeringen skulle störtas av knark-fascismen. Resultatet: En knark-fascistisk regering. När den bolivianska regeringen var i händerna på kokainkungarna organiserades en plantage-och-förädlingskartell som blev känd som La Corporacion (vilken Michael Levine beskriver som kokainets motsvarighet till General Motors). Dessutom höll Argentina vid samma tid på att organisera Contras i Nicaragua – inte långt innan CIA tog över kontrollen av Contras-operationen. Rent funktionellt hade alla punkter arrangerats och det var en enkel sak att knyta samman alla de olika intressena för att bilda en förbindelse från ”Punkt A” till ”Punkt Ö”. ”Punkt Ö” kanske inte skulle ha fungerat så väl om inte det CIA-stödda Contras hade erbjudit en så makalös mekanism för tillgång till slutmarknaden i USAs innerstäder: En skyddad kanal för narkotika.
Ett bra exempel på USAs direkta stöd till diktaturer ser vi 1975 när Henry Kissinger reste med Gerald Ford till Indonesien där de träffade den av USA stödda och beväpnade diktatorn Suharto, under vars 35-åriga styre miljontals människor mördades. Samma dag som Ford och Kissinger avreste invaderade indonesiska trupper det oberoende området Östtimor. En tredjedel av landets befolkning utrotades under de kommande 20 årens ockupation, men detta hade föga inverkan på de fortsatta amerikanska och västerländska vapentransporterna till regimen i Jakarta. Dokument som nyligen släppts av National Security Archives bekräftar att Suharto fick klartecken för invasionen av den amerikanske presidenten och av utrikesministern, Henry Kissinger.
Nixon och Kissinger, tillsammans med John Negroponte, en av Kissingers rådgivare och den officer som var ansvarig för Vietnam i det Nationella Säkerhetsrådet, arrangerade en regeringskupp i Kambodja i mars 1970 som skapade kaos. Negroponte skulle senare komma att vara ambassadör i Irak från 2004 till 2005 och som chef för nationell säkerhet från 2005 till 2007. Den 26 mars 2001 rapporterade Los Angeles Times, “Under tiden som ambassadör i Honduras 1981-85, ledde Negroponte den hemliga beväpningen av Nicaraguas Contras-rebeller och han anklagas av grupper för mänskliga rättigheter för att ha haft överseende med – eller kanske till och med tillsyn över – en CIA-stödd honduransk dödspatrull under sin ämbetsperiod.” CIA hade obegränsade resurser för att hjälpa regeringen i dess avfolkningsansträngningar. Tillsammans med Oliver North “hjälpte han också till att arrangera ett hemligt avtal, senare känt som Iran-Contras, att skicka vapen via Honduras för att hjälpa Contras att störta Sandinista-regeringen.” Negroponte var chef för den amerikanska ambassaden i Honduras när hundratals honduraner, som stämplats som ”upprorsmakare”, greps, våldtogs, torterades och slaktades av Battalion 316, en honduransk underrättelseenhet som tränades, finansierades och stöddes av Pentagon och CIA. Battalion 316 deltog också i CIAs hemliga operationer i Nicaragua. Negroponte var vice utrikesminister under Condoleezza Rice.
Till och med när ”konkurrenterna” var fredliga och begränsade till den politisk-ekonomiska sfären följde våld, krig och kaos när USA blandade sig i. Detta scenario utspelade sig i Chile under 70-talet, Afghanistan, Angola, Moçambique, Nicaragua och El Salvador under 80-talet, i Jugoslavien och på Balkan i allmänhet under 90-talet och i Bolivia och Venezuela och över hela världen under rubriken ”det globala kriget mot terror” (GWOT). Läxan för de som trotsar den globala hegemonen? Amerikansk politisk underminering och statsunderstödd terrorism som kommer att skapa kaos och sätta stopp för självständig utveckling.
Och när den globala Gudfaderns militärmakt ingriper direkt? Fastän USA besegrades i Sydostasien förstördes de länderna som utgjorde måltavlor, så som Vietnam, Laos och Kambodja av USA i processen. Dessa länder skövlades, ekonomiskt och socialt och, decennier senare, har ännu inte helt återhämtat sig från de härjningar som utfördes av deras amerikanska ”befriare.” Den amerikanska militären lärde sig emellertid vissa unika färdigheter, inte minst hur selektivt våld kunde appliceras mot den kommunistiska National Liberation Fronts civila infrastruktur.
Phoenix-programmet, som analyseras in i minsta detalj i forskaren Douglas Valentines föredömliga redogörelse, inleddes 1967 av CIA och amerikanska specialstyrkor som ett sätt att övertyga ”hjärtan och sinnen.” Men från dess begynnelse arbetade Phoenix-agenter sida vid sida med ”allierade” i Sydvietnam och Laos som hade kopplingar till narkotika och programmet förvandlades gradvis till ett program för avrättningar och tortyr som dödade tusentals. Långt efter att USA dragit sig tillbaka från Sydostasien ”förfinades” de lärdomar som gjordes genom Phoenix och liknande program som Condor och Gladio, under 70- och 80-talet i Afghanistan, Italien, Turkiet och Centralamerika och dessa utgör nu grundvalarna på vilka Pentagons icke-konventionella krigföringsdoktrin idag vilar.
Under det Kalla Kriget utövades amerikansk makt i ”ombudsstater” genom förtryckande polismakt, underrättelsetjänster och civila allierade på yttersta högerkanten (som kallades ”foreign internal defense,” FID). Sådana styrkor, som tränats och finansierats av USA, kombinerade en nyfascistisk politisk åskådning med organiserad kriminell verksamhet, ofta inom, men inte alltid begränsad till, den internationella narkotikahandeln.
NATOs ökända ”stay-behind” Operation Gladio-nätverk i Italien och Turkiet, för att ge ett par exempel, arbetade direkt med internationella narkotikasyndikat och politiska partier med fascistiska sympatier, som det italienska Avanguardia Nazionale (Den Nationella Förtruppen) grundat av terroristen och narkotikasmugglaren Stefano delle Chiaie och det turkiska Milliyetçi Hareket Partisi (Nationella Aktionsgruppen, MHP) och terroristgruppen de Grå Vargarna, också den med kopplingar till narkotika, grundad av Alparslan Türkeş, som sympatiserade med Tyskland under Andra Världskriget.
Med kopplingar till dessa nationers underrättelsetjänster samt CIA och Pentagon förde dessa organisationer ett hänsynslöst krig mot vänstern, genom terrorbombningar, mord och avrättningar i ett försök att destabilisera dessa regeringar och sätta igång ett fullständigt militärt maktövertagande. Tillsammans med CIA har United States Special Operations Command (USSOCOM) varit viktiga kuggar i organisationen och genomförandet av den icke-konventionella krigföringen som haft som uttalat syfte att vidmakthålla ett ekonomiskt-politiskt status quo i de länder som utsetts till måltavlor.
Som trogna läsare av Antifascist Calling vet om är det vissa mycket viktiga teman som utforskas här, bl.a. de som rör skärningspunkten mellan företags- och militärmakt och hur dessa makter interagerar på det nutida politiska planet för att undergräva demokrati och rörelser för social rättvisa. Faktiskt är det så att det som har kommit att identifieras som den korporatistiska ”djupa staten” ofta omnämns: dvs. det objektiva gränssnittet mellan politiska eliter, multinationella företag, militären, underrättelsetjänster och organiserad brottslighet. Dessa kopplingar är en del av det krig som Washington fört i årtionden mot vänsterrörelser för social rättvisa i allmänhet och demokratiska och socialistiska gräsrotsrörelser i synnerhet.
Som vi kommer att se i denna analys av FM 3-05.130 tydliggör USSOCOM dessa länkar och resonerar: ”UW måste föras av, med eller genom ställföreträdare; dylika ställföreträdare måste vara icke-konventionella trupper.”Ställföreträdande grupper, ofta lierade med högerextremistiska grupper och med kopplingar till organiserad brottslighet (för det mesta utbytbara spelare) är de ”icke-konventionella grupper” som Washington föredrar att använda. USSOCOM hävdar att denna definition ”är förenlig med de historiska anledningarna till att USA har ägnat sig åt UW” och fortsätter med att citera landets ”stöd” under 80-talet, både till uppror, så som Contras i Nicaragua, och motståndsrörelser för att besegra en ockuperande makt så som Mujahedin i Afghanistan.” Det kan inte bli mycket tydligare än så!
Ideologiskt konsekvent
Författarna av FM 3-05.130 är långt ifrån några krigshetsande grottmänniskor, utan kunniga och lärda: de ger en bred och ideologiskt konsekvent beskrivning som är både informativ och historiskt intressant i sin öppenhet och sina metodologiska syften. Med andra ord så går de rakt på sak, till skillnad från sina politiska ledare.
De informerar läsaren rätt och slätt att UW etablerar ett ”lackmusprov” som är krigföring ”av, med eller genom ställföreträdare” och att de föredrar ”icke-konventionella trupper”. ”Icke-konventionella trupper” är individer eller grupper av individer som inte är medlemmar av den reguljära armén, polisen eller annan intern säkerhetsstyrka. De är vanligtvis inte sponsrade av staten och inte bundna av oberoende nationers lagar och gränser. Dessa trupper kan inkludera, men är inte begränsade till, specifika paramilitära styrkor, kontraktsarbetare, individer, företag, utrikespolitiska organisationer, motstånds- eller upprorsrörelser, utvandrare, transnationella terroristiska motståndare, desillusionerade transnationella terroristmedlemmar, svarta börshajar, och andra sociala och politiska ”oönskade personer” (Unconventional Warfare, p. 1-3)
Medan ”konventionell krigföring” ses som en konflikt mellan stater handlar Irreguljär Krigföring (IW) och UW, enligt FM 3-05.130 , ”om människor, inte plattformar”. Irreguljär och okonventionell krigföring ”beror inte enbart på militär skicklighet.” De beror också på förståelsen av dynamiska krafter som stampolitik, sociala nätverk, religiöst inflytande och kulturella seder. Fastän IW är en väpnad kamp behöver inte nödvändigtvis alla deltagande icke-konventionella trupper vara beväpnade. Människor, snarare än vapen, plattformar och avancerad teknologi är nyckeln till framgång i IW. Framgångsrik IW bygger på etablerandet av förhållanden och partnerskap på lokal nivå. Det kräver tålmodiga, envisa och kulturellt välinformerade människor inom de gemensamma styrkorna för att genomföra IW. (Unconventional Warfare, p. 1-5)
Det står uttryckligen i FM 3-05.130 att dess ”strategiska syfte [är] att få eller upprätthålla kontroll eller inflytande över befolkningen och stödja denna befolkning med politiska, psykologiska och ekonomiska metoder.” Medan både IW och UW syftar till att utverka inflytande på ”relevanta befolkningsgrupper,” förs UW, till skillnad från IW, ”alltid av, med eller genom icke-konventionella trupper.” Med andra ord, lokala ställföreträdare, hämtade från passande högerextrema grupper och/eller organiserad brottslighet är verktygen som ska användas för att utöva ”inflytande” över ”relevant befolkningsgrupper.”
I Bosnien och Kosovo under 90-talet, ingick i de ”icke-konventionella trupper” som utplacerades under USAs och NATOs destabiliseringsoperationer i forna Jugoslavien, element från den afghansk-arabiska databasen av tillgängliga underrättelseagenter, t.ex. al-Qaida, som har kopplats till CIA, MI6 i Storbritannien, tyska Bundesnachrichtendienst (BND) och Pakistans Inter Services Intelligence agency (ISI), liksom väletablerade nätverk för smuggling av droger, vapen och människor kopplade till maffian i Albanien och Turkiet. Faktum är att ”icke-konventionella trupper” som t.ex. Kosovo Liberation Army (KLA) uppvisade alla dessa kopplingar så tydligt det bara går.
Enligt FM 3-05.130 inkluderar modern IW-teori följande beståndsdelar: uppror; COIN (upprorsbekämpning); UW; terrorism; CT (antiterrorism); FID (utrikes internförsvar); stabilitets-, säkerhets-, övergångs- och återuppbyggnadsoperationer (SSTR);strategisk kommunikation (SC); PSYOP; civil-militära operationer (CMO);underrättelseoperationer (IO); spionage och kontraspionage (CI); Gränsöverskridande kriminella aktiviteter, inklusive narkotikasmuggling, olaglig vapenhandel och olagliga finansiella transaktioner som stödjer eller bistår IW; samt polisverksamhet som fokuserar på att motverka okonventionella motståndare. (Unconventional Warfare, p. 1-5)
Steget är inte alls stort från att citera delar av UW till att använda mycket tvivelaktiga pjäser som strategiska partners i världsomfattande amerikanska destabiliseringsoperationer.
Medias roll
Medias roll är tydligt uttalad när det gäller att flytta fram målen för USAs nationella makt. Som nyliga exposéer i The New York Times och andra källor har dokumenterat har ”message force multipliers”, så som pensionerade Pentagonanställda och f.d. höga officerare, ofta med kopplingar till försvarsföretag som till mycket stor del förlitar sig på Pentagons frikostighet, dragit maximal nytta av sin expertis och utfört illegala inhemska psykologiska operationer (PSYOPS) och informationskrigföring, med mediajättarnas delaktighet och fulla vetskap.
Det är viktigt för officiella myndigheter, inklusive försvarsmakten, att inse den fundamentala roll som media har i förmedlandet av information. USG använder SC för att tillhandahålla toppstyrd vägledning gällande användningen av den nationella maktens informationsinstrument genom koordinerad information, teman, meddelanden och produkter synkroniserade med andra nationella maktinstrument. Försvarsmakten stödjer SC-teman och meddelanden genom IO, offentliga affärer (PA), och stöd för offentlig diplomati (DSPD). Försvarsmakten måste tillse att medias tillgång till information är i linje med klassificeringskrav, rättsliga förbehåll och individuell integritet. Försvarsmakten måste också förse allmänheten med aktuell och korrekt information. Framgång i militära operationer bygger på förvärv och integration av den viktigaste informationen och förmågan att förhindra att motståndaren får tillgång till denna. Försvarsmakten är ansvarig för att genomföra IO, skydda det som inte får avslöjas och aggressivt attackera motståndarens informationssystem. IO kan involvera komplicerade rättsliga och politiska frågor som kräver godkännande, granskning och koordinering på nationell nivå. (Unconventional Warfare, p. 2-2)
Som författarna faktiskt hävdar, ”eftersom UW består av operationer som utförs ”av, med eller genom icke-konventionella trupper, är ”krigföring i den mänskliga terrängen” ”huvudsakligen en konflikt mellan olika idéer”! Kort och gott: ”Den mänskliga terrängen” inkluderar uttryckligen den amerikanska allmänheten som också är måltavlor för Pentagons propaganda-liknande ”informationsoperationer.” Följande uttrycks utan förbehåll: USG-kontrollerade specifika instrument kan däremot, trots att de är av mer begränsad omfattning, uppnå specifika och mätbara resultat som är nyttiga för bedrivandet av UW. ARSOF [Army Special Operations Forces] kan arbeta med motsvarigheter inom DOS [regeringsdepartement] för att identifiera och ”angripa” utvalda TAs [målgrupper] som kan påverka beteendet i en UWOA [icke-konventionell stridszon]. Sådana TA kan finnas i själva UWOA eller utanför detta men med möjlighet att influera UWOA. USG kan därefter utsätta dessa TA, direkt eller indirekt, för en DOS offentlig diplomatisk (PD) kampanj som samordnats för att stödja UW-insatsen. Eftersom UW kan vara en utdragen och politiskt känslig fråga kan ARSOF och dess DOS partner på samma sätt konstruera en PA-kampanj för att hålla den [amerikanska] inhemska publiken informerad om sanningen på ett sätt som stödjer USGs mål och möjliggör det effektiva fullföljandet av UW. (Unconventional Warfare, p. 2-3)
Ekonomisk underminering
Författarna till FM 3-05.130 anser att ”lämpligt integrerad manipulation av ekonomisk makt kan och bör vara en av komponenterna i UW.” Det spelar ingen roll att dylik ”manipulation” kan och faktiskt resulterade i att hundratusentals människor dödades i Irak före USAs invasion och ockupation 2003 liksom ett dussintal andra länder som har trotsat USA.
Fallen Chile och Nicaragua är talande i detta avseende: Richard Nixon, den vanärade presidenten, lovade att ”få ekonomin att skrika” före statskuppen 1973; likaså infördes förlamande sanktioner och ett ekonomiskt embargo mot Nicaraguas Sandinista-regering. Diverse sanktioner mot regimer ”kan bygga och upprätthålla internationella koalitioner som utför eller stödjer amerikanska UW-kampanjer. Ett likande förfaringssätt används idag mot Iran som ”straff” för dess lagliga utveckling av civil kärnkraft.
Som alla andra instrument i USAs nationella makt är användningen och effekterna av ekonomiska ”vapen” internt relaterade och de måste koordineras noggrant. Återigen måste ARSOF arbeta grundligt tillsammans med DOS och underrättelsetjänsterna för att fastställa vilka inslag i den mänskliga terrängen i UWOA som är mest mottagliga för ekonomiska ingrepp och vilka sekundära och tertiära effekter som är troliga efter ett dylikt ingrepp. The United States Agency for International Development’s (USAID’s) placering utomlands och dess uppdrag att sysselsätta grupper av människor erbjuder en kanal för att förstärka ekonomiska incitamenten. DOCs kan på samma sätt förstärka sitt rutinmässiga inflytande bland amerikanska företag som är aktiva utomlands. Dessutom kan IO-effekter från ekonomiska löften som hållits (eller brutits) visa sig kritiska för legitimiteten i USAs UW-insatser. Utövare av UW måste planera för dessa effekter. (Unconventional Warfare, p. 2-7)
ARSOFs planer för UW tar en integrerad approach och hävdar att de ”kan och bör exploatera de aktiva och analytiska möjligheter som finns bland de finansiella instrumenten i USAs makt.” Tillämpandet av finansiell krigföring, inklusive ”tvingande inflytande” av ”aktörer” på nationell och annan nivå, gällande tillgängligheten och villkoren för ”lån, bistånd eller annan finansiell hjälp” är emellertid beroende av villigheten att foga sig efter USAs vilja. Författarna hävdar att ”en sådan utövning av finansiell makt måste vara en del av en diskret, integrerad och konsekvent UW-plan.” Med andra ord kan hot, mutor och ekonomisk omstörtning i allmänhet fungera utmärkt för att få uppmärksamhet bland de bångstyriga stater som inte är ”med på/ombord” USAs. Under kapitel två ”Financial Instrument of U.S. National Power and Unconventional Warfare”, skriver dom på svart och vit hur IMF, BIS, och VB är finansiella vapen av USA:s nationella makt.
Narkotikasmugglande nätverk och det ”Globala kriget mot terrorism”
I årtionden har undersökande journalister, forskare och analytiker uppmärksammat det symbiotiska förhållandet mellan internationella narkotikasmugglande syndikat, nyfascistiska politiska grupper, amerikanska underrättelsetjänster och amerikanska specialstyrkor i kriget mot vänsterpolitiska motståndare.
Dussintals böcker och hundratals artiklar av journalister och författare som Alfred W. McCoy, Peter Dale Scott, Henrik Krüger, Robert Parry, Gary Webb, Jonathan Marshall, Douglas Valentine, Daniel Hopsicker, Bill Conroy så väl som avslöjanden av f.d. DEA-utredare som Michael Levine och Celerino Castillo III, har dokumenterat USAs långa och blodiga inblandning i den globala droghandeln.
Samtidigt som USA har pumpat in miljarder dollar i s.k. drogutrotningsprogram i målländer som Colombia, Peru, Bolivia, Afghanistan och Mexico genom illa genomtänkta projekt som Plan Colombia och Mérida Initiative, också känt som Plan Mexico, har nyliga rapporter, framför allt i The Narco News Bulletin, påvisat det nära förhållandet mellan narkotikasmugglare, högerextremister, politiska eliter och amerikanska underrättelsetjänster.
Den undersökande journalisten Bill Conroy har nyligen rapporterat om hur en amerikanskt tränad och utrustad specialstyrka inom den mexikanska armén (the Zetas) ”nu assisterar den mexikanska militären i dess narkotikasmugglingsverksamheter längs gränsen.”
Inget av detta besvärar emellertid författarna till Unconventional Warfare. Och varför skulle det? Eftersom de själva beskriver i doktrinen att okonventionella krig förs ”av, med eller genom ställföreträdare; och dylika ställföreträdare måste bestå av irreguljära trupper” är nästa logiska steg utnyttjandet av gränsöverskridande kriminella nätverk för att främja amerikansk nationell makt. Avsnittet, ”Instrument för upprätthållande av lag och ordning för USAs nationella makt och icke-konventionell krigföring,” uttrycker detta utan omsvep: det behövs ingen foliehatt här!
Aktörer som används som stöd i UWOA kan förlita sig på kriminella aktiviteter, som narkotika- eller människosmuggling. Politiska och militära motståndare i UWOA uppvisar samma känslighet för offentlig exponering och engagemang eftersom kriminella enheter rutinmässigt försöker att undvika ordningsmakterna. I vissa fall är politiska och militära fiender också kriminella motståndare, vilket ARSOFs UW-planerare måste se som ett hot. Vid andra tillfällen kan de metoder och nätverk som faktiska eller uppfattade kriminella enheter vara användbara som stödelement till USA-sponsrade insatser. Oavsett vilket, förstår ARSOF vikten av att koordinera militära underrättelseförberedelser av slagfältet (IPB) för specifika krigsplaner med de rutinmässiga underrättelseaktiviteterna som bedrivs av amerikanska underrättelsetjänster. (Unconventional Warfare, p. 2-7)
Under omstörtande verksamheter av amerikanska ARSOF-soldater i målområden kallas inhemska nätverk, som ofta har kopplingar till högerextremistiska och narkotikasmugglande grupper (Nicaragua, Bosnien, Kosovo), inklusive ”f.d” allierade som al-Qaida, ”De underjordiska” och ”Stödtrupperna” i FM 3-05.130. Det är dock sparsamt med detaljer och författarna säger otvetydigt:
Mer SF-delaktighet förekommer i utvecklingen och rådgivningen av underjordiska [och stöttande] element än vad som är allmänt känt eller bekräftat. Den största delen av denna delaktighet är hemligstämplad och lämpar sig inte för att inkluderas i denna manual. (Unconventional Warfare, p. 5-5)
Att förbereda terrängen för amerikanska attacker och/eller omstörtande verksamheter av ställföreträdande trupper som delar amerikanska målsättningar är en de viktigaste beståndsdelarna i UW-teori. Om en befolkning är positivt inställd till USAs geostrategiska mål och de taktiska metoder som används i dylika kampanjer eller inte är irrelevant för de nya kallblodiga krigarna i GWOT. När ”övertalning” misslyckas kliver musklerna in för att få ”infödingarnas” uppmärksamhet.
Organiseringen av den större infödda befolkningen, från vilken de icke-konventionella trupperna hämtas–den breda massan–måste på samma sätt genomföras av samma organisation, under indirekt överinsikt från SF. Den breda massans främsta värde i UW-operationer är inte så mycket en fråga om formell organisering som att se till att befolkningsgrupper agerar på ett särskilt sätt som stödjer den övergripande UW-kampanjen. Den breda massan, eller den allmänna befolkningen och samhället i stort, ses som en operationell snarare än en strukturell insats för ARSOF i UW. Element i den breda massan delas in i tre distinkta grupper i förhållande till ändamålet eller rörelsen–för, emot och de som är neutrala, ambivalenta eller som inte bestämt sig. ARSOF, ”De underjordiska” och ”stödtrupperna” genomför därefter irreguljära aktiviteter för att påverka eller förstärka dessa grupper. Dessa grupper kan vara medvetna eller omedvetna om att de operationer eller aktiviteter de utnyttjas för är av UW-karaktär. (Unconventional Warfare, p. 5-5)
I till exempel Colombia, gavs amerikanskt ”anti-narkotika”-bistånd till den korrupta Uribe-regeringen, direkt till den högerextrema, narkotikasmugglande dödspatrullen, Autodefensas Unidas de Colombia (AUC). Trots att den utpekats som en utländsk terroristorganisation av USAs utrikesdepartement, smugglade Uribe-regeringens högsta militära ledning, under direkt vägledning från Pentagon, vapen och underrättelser som användes av narkotikafascister för att mörda fackföreningsledare, ofta efter att amerikanska multinationella företag som t.ex. Chiquita Brands International betalat för detta och pekat ut vilka de identifierade som gerilla.
På ARSOF-språk är AUC-”inflytande”–att t.ex. tvinga intet ont anande medborgare att gå av en buss och sedan halshugga dem i deras barns åsyn–det som avses när man säger att dödspatruller med kopplingar till storföretag eller narkotika ”genomför irreguljära aktiviteter” för att ”influera dessa grupper.” Det internationella samfundet använder en annan beteckning för att beskriva dessa aktiviteter: statsterrorism.
Som en del av omfattande amerikanska insatser för att störta Venezuelas socialistiske president Hugo Chávez, arresterade venezuelanska myndigheter 2004 ca. 100 AUC-kämpar som planerade att attackera särskilt utvalda mål i Caracas. Enligt publicerade rapporter var flera högt uppsatta amerikanska och colombianska officerare inblandade i operationen.
Den parapolitiska skandalen som fortsätter ett skaka Bogotá, avslöjade den höga nivån av inblandning i det narko-fascistiska AUC av Colombias politiska och militära elit. Skandalen avslöjade dock även inblandningen av USAs 7th Special Forces Group och 1st Psychological Operations Battalion i den direkta träningen och rådgivningen av colombianska militära enheter ansvariga för den värsta sortens kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Ett stort antal rapporter har framkommit som i detalj redogör för dessa kopplingar, inklusive avslöjandet 2007 av National Security Archive att den colombianske befälhavaren för armén, General Mario Montoya ”var delaktig i en gemensam operation med en Medellín-baserad paramilitär grupp”.
Detta är dock endast toppen på det ordspråksmässiga isberget.
I Afghanistan, världens största producent av opium och dess ”slutprodukt”, heroin, avsedd för de europeiska och amerikanska marknaderna, är narkotikasmugglingen ”utom kontroll” enligt 2008 års rapport från FNs organ för Narkotika och Kriminalitet (UNDOC). Enligt UNDOC används narkotikapengar som ”smörjmedel för korruption och en källa till finansiering av terrorism: korrupta tjänstemän och terrorister i sin tur gör det lättare att producera och smuggla droger.”
Sedan USAs invasion och ockupation 2001 har opiumproduktionen skjutit i höjden med 1,000% och utgör nu en omfattande del av landets BNP. Talande är att vissa av USAs ståndaktigaste bundsförvanter i området har direkta kopplingar till internationella narkotikaorganisationer. Enligt UNDOC var den globala ökningen av opiumproduktionen ”nästan helt och hållet på grund av den 17-procentiga ökningen av odlingen i Afghanistan, som nu omfattar 193,000 hektar”. Denna uppgick till 8700 ton 2007, vilket motsvarar hisnande 92% av den globala produktionen av opium!
Trots dessa fasansfulla siffror hävdar författarna av FM 3-05.130 att ”verkliga eller uppfattade kriminella nätverks metoder kan vara lämpliga”! Det kan de verkligen, som en till synes outtömlig källa till svarta pengar öronmärkta för amerikansk planetär omstörtande verksamhet i syfte att utöka amerikanska företags makt.
Enligt en rapport från juni 2008 i The Times, håller talibanska knarkkungar med amerikanska förbindelser på att lagra enorma mängder opium, efter att förra årets rekordskörd fick opiumpriset att falla dramatiskt, för att framkalla en prisökning. Time Magazine rapporterade i oktober förra året att värdet av det opium som lagras kan uppgå till så mycket som 3,2 miljarder dollar.
Hyllat av Pentagon och amerikanska media som en ”enastående seger,” har invasionen och ockupationen av Afghanistan 2001 snabbt förvandlats till kaos och landet står nu inför en återuppblomstrande talibanrörelse, en ny bas för al-Qaidas operationer mot stamområdena i Pakistan och tecken på pakistansk ISI-inblandning i hjälpen till fundamentalistiska upprorsmakare och den globala narkotikahandeln. En full redogörelse för de krigsförbrytelser som ARSOF planerade och ledde och deras ”allierade” i Northern Alliance genomförde har dock ännu inte lämnats.
Som Peter Dale Scott anmärkte 2002,
det är en bitter ironi: Den i det stora hela framgångsrika amerikanska kampanjen mot talibanerna och al-Qaida i Afghanistan håller på att resultera i en ökning av finansieringen till terrorister världen över.
Det är sant, som president Bush har vidhållit, att den globala terrorismen finansieras av flödet av illegala droger. Trots detta har USA själva hjälpt till att återupprätta flödet av heroin från Afghanistan till terroristgrupper, från Balkan och Tjetjenien till Tadzjikistan, Pakistan och Kashmir, genom att installera och belöna en koalition av narkotika-finansierade krigsherrar i Kabul. (”Poppy Paradox: U.S. War in Afghanistan Boosts Terror Funds,” Dissident Voice, August 3, 2002)
Vissa av USAs mest ståndaktiga allierade i regionen, figurer som Hazrat Ali och Gul Agha, ”har köpts” med avtal i miljonklassen framförhandlade av amerikanska och brittiska underrättelsetjänster. Men medan USA var nöjda med att stödja ett narkotika-relaterat status quo som förlitade sig på den s.k. ”krigsherrestrategin” för att ”stabilisera” Afghanistan, inkluderade sidoeffekterna från dessa tveksamma allianser möjligheten för bin Laden att fly till Pakistan 2001, efter ”striden” vid Tora Bora.
För förespråkare av icke-konventionell krigföring i Pentagon är dock ”priset alltid det rätta” när det gäller strategiska och taktiska allianser med narkotikasmugglare och internationella terrorister. Allt är tillåtet eftersom ”okonventionella krig måste föras av, med eller genom ställföreträdare; och dylika ställföreträdare måste bestå av irreguljära trupper”.
En artikel i New York Times som slog ned som en bomb i oktober förra året avslöjar hur Hamid Karzais, Afghanistans president bror, en misstänkt ledare för landets blomstrande opiumhandel, har funnits på CIAs lönelista under de senaste åtta åren. Artikeln är emellertid knappast något mer än en skönmålning eftersom den misslyckas med att redogöra för att en av de främsta orsakerna bakom invasionen av Afghanistan 2001 var att återupprätta narkotikahandeln i den Gyllene Halvmånen.
“Underrättelsetjänsten betalar (Ahmed Wali) Karzai för diverse tjänster, inklusive hjälp med att rekrytera Afghanska paramilitära trupper som opererar under CIAs ledning i och runt den i de södra delarna av landet belägna staden Kandahar, Mr. Karzais hemvist,” rapporterar Times. En rapport i The Times från oktober 2008 avslöjar hur, efter att säkerhetstrupper hittat ett stort traktorsläp fyllt med heroin utanför Kandahar 2004, “befälhavaren, Habibullah Jan, kort därefter fick ett samtal från Ahmed Wali Karzai, President Hamid Karzais bror, som beordrade honom att släppa fordonet och drogerna.” 2006, kort efter upptäckten av ytterligare en laddning heroin, “berättade amerikanska undersökare för andra amerikanska tjänstemän att de hade upptäckt kopplingar mellan narkotikaleveranser och en livvakt som misstänktes agera som mellanhand för Ahmed Wali Karzai.”
Som Professor Michel Chossudovsky har tydliggjort i en serie kortare avhandlingar, handlade den explosionsartade produktionen av opium efter invasionen om CIAs ansträngningar för att återupprätta den lukrativa opiumhandeln i den Gyllene Halvmånen som fanns under den tid som underrättelsetjänsten finansierade Mujahedin-rebeller för att bekämpa sovjeterna och dränka USA och Storbritannien i billigt heroin som förstörde människors liv samtidigt som de gjorde obscena vinster. The Times antyder att det faktum att knarkkungen Karzai är på CIAs lönelista bara är en generande tillfällighet, trots att han i verkligheten bara är en mellanhand i det amerikanska militär-industriella komplexets kontroll över narkotikahandeln i Afghanistan som sträcker sig årtionden tillbaka i tiden och endast avbröts när talibanerna kom till makten.
“Heroin är en mångmiljardindustri som stödjs av mäktiga intressen, som kräver ett oavbrutet och säkert handelsflöde. Ett av de “dolda” målen med kriget var just att återupprätta den CIA-finansierade narkotikahandeln till dess historiska nivåer och utöva direkt kontroll över narkotikarutterna,” skriver Chossudovsky.
“Precis som det avslöjades i skandalerna kring Iran-Contras och Bank of Commerce och Credit International (BCCI) hade CIAs hemliga operationer till stöd för afghanska Mujahedin finansierats genom tvätt av narkotikapengar. “Smutsiga pengar” återvanns – genom ett antal bankinstitutioner (i Mellanöstern) så väl som genom anonyma skalbolag till CIA –, till “hemliga pengar,” som användes till att finansiera diverse rebellgrupper under kriget mellan Sovjetunionen och Afghanistan och i dess efterdyningar.”
Efter två år av CIAs hemliga operationer i Afghanistan “hade CIA-agenter återtagit kontrollen över heroinhandeln.” När Mujahedin-gerillan ockuperade områden i Afghanistan beordrade de bönder att planera opium som en form av revolutionsskatt. På andra sidan gränsen i Pakistan drev afghanska ledare och lokala syndikat, under beskydd från den pakistanska underrättelsetjänsten, hundratals heroinlaboratorier. Under detta årtionde av vidöppen narkotikahandel misslyckades amerikanska DEA att inleda några större konfiskeringar eller gripanden.”
F.d. VDn för och styrelsemedlemmen i investmentbanken Dillon Read, Catherine Austin Fitts, har länge hävdat att bankirer tvättade ofantliga summor narkotikapengar. “Enligt Försvarsdepartementet tvättar USA årligen 500 miljarder – 1 biljon dollar. Jag har ingen aning om vilken procentandel av detta som är narkotikadollar, men man kan nog anta att åtminstone 100-200 miljarder dollar har kopplingar till amerikansk import och export av droger och detaljhandel,” skriver Fitts.
Fitts’ påstående förstärktes av Antonio Maria Costa, chef för UNODC (United Nations Office on Drugs and Crime) i Wien, som i januari 2009 sade att den olagliga narkotikahandeln har använts för att hålla banker vid liv under den globala ekonomiska krisen. ”I många fall är narkotikapengar för närvarande det enda likvida investeringskapitalet,” sade Costa. “Under andra halvan av 2008 var likviditet banksystemets största problem och följaktligen blev det likvida kapitalet en viktig faktor.”
Whistleblowers
Sibel Edmonds har en historia att berätta. Hon började arbeta som översättare av turkiska och farsi för FBI fem dagar efter 9/11. En del av hennes jobb var att översätta och transkribera inspelningar av konversationer mellan turkiska underrättelseagenter och deras amerikanska kontakter. Hon fick sparken från FBI i april 2002 efter att hon uttryckt sin oro över att en översättarna på hennes avdelning var medlem av en turkisk organisation som var under undersökning för att ha mutat höga regeringstjänstemän och kongressledamöter, narkotikasmuggling, illegal vapenförsäljning och spridning av kärnvapen. Hon överklagade sitt avsked, men fann det mer oroväckande att inget gjordes för att komma till rätta med den korruption som hon hade kartlagt. John Ashcrofts justitiedepartement bekräftade indirekt Edmonds’ sanningsenlighet genom att två gånger åberopa State Secrets Privilege för att förhindra henne att berätta vad hon vet. ACLU har kallat henne “den mest nedtystade människan i USAs historia.”
Enligt en frisläppt version av en rapport från justitiedepartementets överinspektör från 2005 är Sibel Edmonds’ anklagelser “trovärdiga,” “allvarliga” och “förtjänar att granskas noggrant och ingående av FBI.” Kanske än mer fördömande är att John Cole från FBI nyligen bekräftade ett av de viktigaste elementen i Edmonds’ påståenden när han avslöjade existensen av “FBIs årtionde-långa utredning” av Marc Grossman vid utrikesdepartementet. Edmonds hävdade att Grossman kan vara USAs högsta ledare av hela det utländska spionprogrammet. Cole sade vidare att undersökningen “till slut begravdes och tystades ner.” Cole, som nu arbetar som underrättelseofficer för flygvapnet anser inte bara att Edmonds är “mycket trovärdig,” utan bekräftar också de “pågående och ingående försök som Turkiet gör för att utveckla sitt inflytande i USA” genom ett antal olagliga medel. “Turkiska personer ber om en tjänst—du vet, ‘Om du hjälper mig så hjälper jag dig’—och det som händer är helt enkelt att den folkvalda tjänstemannen får pengar eller någon sorts gåva,” förklarade Cole. “Eller, om det är en regeringstjänsteman – jag har sett det hända efter att de gått i pension – så får de väldigt lönsamma jobb i ett turkiskt företag, eller vilket land det nu må vara.”
Senatorn Charles Grassley (R) säger om hennes anklagelser, “Absolut, hon är trovärdig och anledningen till att jag tror att hon är mycket trovärdig är att folk från FBI har bekräftat stora delar av hennes redogörelse”. Nyligen släppta FBI-dokument bevisar existensen av mycket känsliga undersökningar kring brottslighet och nationell säkerhet i fråga om ”turkiska aktiviteter” i Chicago kring tiden före 11 september, 2001. Dessa dokument ger ytterligare stöd till många av de påståenden som den f.d. FBI-översättaren Sibel Edmonds har gjort, offentligt och i Kongressen sedan 2002. Dokumenten släpptes efter en efterfrågan under the Freedom of Information Act (FOIA) kring en organisation vid namn Turkish American Cultural Alliance (TACA), en organisation som Ms. Edmonds vid ett flertal tillfällen nämnt som delaktiga i de brott som hon blev medveten om när hon jobbade som översättare för FBI.
Sibel Edmonds släppte en bomb på Mike Malloys radioprogram förra året. I intervjun säger Sibel “Jag har information om saker som vår regering har ljugit för oss om. Jag vet. Att till exempel påstå att vi avslutade vårt intima förhållande med bin Laden och talibanerna efter Sovjetunionens fall – det är lätt att bevisa att detta är lögner, baserat på den information de hemligstämplade i mitt fall, eftersom vi hade ett mycket intimt förhållande med dessa människor, och det involverar Centralasien, hela vägen fram till 11 september”. Detta ‘intima förhållande’ inkluderade användningen av Bin Laden för ‘operationer’ i Centralasien, inklusive Xinjiang, Kina. Dessa ‘operationer’ inkluderade användningen av al-Qaida och Talibanerna på samma sätt ”som vi gjorde under konflikten mellan Afghanistan och Sovjetunionen,” dvs, att bekämpa ‘fiender’ genom ombud.
Enligt Sibel var detta början till en mer än 10 år lång illegal, hemlig operation i Centralasien av en liten grupp i USA som hade som mål att gynna olje- och militärindustrin, med hjälp av turkiska agenter, saudiarabiska partners och pakistanska allierade som befrämjade detta mål i islams namn. Det som ger Sibel ytterligare trovärdighet är att ledaren för en terroristorganisation baserad i Pakistan med nära anknytning till al-Qaida har redogjort i detalj för hur hans grupp fått omfattande politisk och ekonomiskt stöd från CIA i utbyte mot fortsatta attacker mot Irans regering, befolkning och infrastruktur. Abdolmalek Rigi, ledare för den pakistansk-baserade terroristorganisationen Jundullah sade i sitt vittnesmål att “De sade att de skulle samarbeta med oss och ge mig militär utrustning, vapen och maskingevär. De lovade också att ge oss en bas längs gränsen mellan Afghanistan och Iran. De var beredda att ge oss träning och/eller all hjälp vi behövde i fråga om säkerhet och rutiner för telekommunikation och annat stöd; amerikanerna sade att de var villiga att förse oss med detta i stor skala” sade Rigi. Rigi antydde att förhållandet med amerikansk underrättelsetjänst fortsatt efter valet av Barack Obama och fram till idag.
Forskningsrelaterade länkar
Finansiärerna bakom vaccinering, populationskontroll och statsterrorism
Böcker som avslöjar de internationella bankmaffiorna
Acting Fabian. Grand Designs for a Global Society
The great deception: a secret history of the European Union
State Terrorism and the United States: From Counterinsurgency to the War on Terrorism
Secret Team: The CIA and Its Allies in Control of the United States and the World
The Politics of Heroin: CIA Complicity in the Global Drug
CIA protection of drug pipelines. Narco-colonialism in the 20th Century
Obama and Afghanistan: America’s Drug-Corrupted War
Klaus Barbie CIA – Counter Intelligence Corps Files
CIA Support of Death Squads
CIA and freemasons among dark forces in Europe
When a wave of torture and murder staggered a small U.S. ally, truth was a casualty
State-Sponsored Terror: British and American Black Ops in Iraq
1962-1979: The AFL-CIO and Trade Union Counterinsurgency
Financial Scams and the Bush Family. NAFTA Negotiations with the Salinas Family
Depopulation by Government Edict