Den ”förskräckliga” nationalismen…

01.06.2017 18:36

https://peterkrabbe.wordpress.com/2017/04/01/den-forskrackliga-nationalismen/

 

Vid ett samtal nyligen med gode vännen juristen ställdes frågan varför nationalismen skulle vara bättre än globalismen. Jag ser frågan mot bakgrund av att den svenska lagstiftningen och domstolarnas verksamhet inte är uppdaterade för att möta medborgarnas krav på trygghet och beskydd i en allt mer mångkulturell värld. Detta har alltid förvånat mig, att jurister som i sitt dagliga arbete har att försvara bl.a. äganderättens principer, kan se globalismen som ett föredöme för en civilisation.

Nationalismen handlar till stor del om just äganderättsprincipen. Med detta menar jag följande:

Att människor som under ett helt liv genom eget arbete och tunga skatteinbetalningar byggt upp ett samhällssystem, där de kan anse sig vara delaktiga och medägande i såväl de fysiska strukturerna som gator, landsvägar, järnvägar, broar och offentliga byggnader som de samhällsstyrande funktionerna som polis, räddningstjänst, försvar, skola, sjukvård och förvaltningen av landets kassakista med dess pensionstillgångar och andra offentliga medel. Att de också kan anses vara ägare till allt detta, borde vara alltför självklart för att ens behöva diskuteras. Den yttre ramen är lika självklart nationens geografiska gränser och de människor som genom sitt nationella medlemskap kan hävda sin delaktighet i det samhälle man långsiktigt bidragit till att skapa.

Nästa fråga blir med nödvändighet hur dessa medborgare kan finna sig i att deras valda ombud genom att förespråka fri invandring (flertalet politiska partier, EU och FN genom Agenda 2030) anser sig ha rätt att skänka bort medborgarnas tillgångar till människor utan tidigare anknytning till deras land. För varje utfärdat medborgarskap eller uppehållstillstånd skänker ombuden bort en del av de ursprungliga medborgarnas andel i det befintliga nationella kapitalet. Detta är en kränkning av medborgarnas äganderätt.

En normalinkomsttagare betalar under sin yrkesverksamma tid in c:a 10 miljoner i skatt till nationen. För höginkomsttagare är beloppen mångdubblade. I gengäld räknar man med att få sina pensioner därefter och den omvårdnad från samhället som inbetalningarna borde resultera i. Den som tror på detta system är nationalist. Hur kan detta ha blivit ett skällsord i det svenska språket?

Att känna delaktighet i denna nationella äganderätt är det kitt som håller samman en nation, genom ansvar för den fysiska miljön i lika hög grad som för de sociala systemen och skattemoralen. De som bränner bilar, bussar, skolor och andra både offentliga och privata byggnader saknar en sådan delaktighet. Att inte vårda nationalkänslan och därmed tunna ut medansvaret blir förödande för varje samhälle, i alla länder med hög samhällsmoral flaggas det med nationens fana både utanför och inom offentliga byggnader. I Sverige flaggas det bara på stången vid sommartorpet. Skillnaden är slående. Globalismen har satt sina klor i vårt arma land.

I globalismen å andra sidan tas ingen hänsyn till den nationella äganderätten. Vem som helst från vilket land som helst kan sätta sig vid det nationella bordet och äta dess frukter. Man kan lika lätt förflytta sig till nästa bord, när frukterna tagit slut. Kvar vid det tomma bordet sitter de som dukat upp, men ändå inte blev mätta. De som inte kan flytta, därför att deras enda tillgångar finns sparade i nationen som företeelse, de går inte att ta med sig. Den hånskrattande globalisten säger att nu skall vi omfördela världens tillgångar för att utrota fattigdomen globalt, alla får bjuda på det de äger i syfte att hjälpa andra som inte har något. I normal vokabulär kallas detta marxism. Globalismen är ett marxistiskt system. Fattigdomen är större i världen än i nationen Sverige. Därför skall vi upphäva vår nationella äganderätt för att våra ombud skall kunna fördela våra tillgångar till andra delar av världen. Har vi verkligen en konsensus om detta?

De ombud – politiker och tjänstemän – som hjälper till med omfördelningen blir rikligt belönade. De blir till och med miljonärer genom att dela ut våra nationella tillgångar. De får äran att tillhöra eliten, den som skall tysta oppositionen och leta fram våra gömda reserver ur garderoberna. Avskaffa kontanterna så att alla kan beskattas efter sin registrerade konsumtion istället, förbjuda innehav av guld och värdesaker som kan stoppas undan, omsätta för stora fastighetsinnehav i skatt och en lämpligare bostad anpassad till det nya ”behovet” och förbjuda alla onödiga lyxbilar som ingen kommer att behöva längre.

Alla inser säkert hur praktiskt det vore med en världsregering med säte i New York? Eller? En bra överblick över de globala fördelningsproblemen och inget känslomässigt trams om vad strävsamma förfäder byggt upp för barn och barnbarn! Nu skall vi rädda världen istället. Att några extra triljoner dollar hamnar i globalisternas bankvalv får vi se som ett skäligt arvode för att någon tar tag i problemet med att minska våra onödiga tillgångar till svältande barns förmån. Att demokratin försvann i samma veva är ju självklart när vi inte insåg vårt medansvar frivilligt.

För att återvända till allvaret, är det ändå märkligt att vår nations jurister inte inser att politikernas upphävande av medborgarnas nationella äganderätt är ett brott. Vi kan i år notera 100-årsminnet av den ryska revolutionen, där samma process genomfördes. En revolution behöver inte längre genomföras med hjälp av vapen, det räcker med indoktrinering och propaganda. Blir den därmed lagenlig? Knappast. Globalismen innebär samma sorts marxism som låg som grund för den ryska revolutionen och dess införande av företagsmonopol. Det är värt att notera att exakt samma intressen låg bakom då som nu. Globalismens apostlar sitter på Wall Street i New York. Fortfarande. Precis som de gjorde under den ryska revolutionen. Vill vi ha en repris på historien?

Kan inte alla, innan det är för sent, försöka förstå – nationalismen är det Goda, globalismen är det Onda? Nationalism är INTE nazism. Nationalism bygger på handel och utbyte med andra nationer – inom ramen för självbestämmande och demokrati. Globalismen är totalitär. Naturligtvis kan vi hjälpa dem som är utsatta i andra delar av världen – men inte genom att utplåna vår egen existens.

Peter Krabbe