Befolkningsökningen har allvarliga konsekvenser för Sverige
I en artikel i SvD den 2 februari med rubriken: ”Hur ska det gå för nästa miljon?” presenterar Per Gudmundson en kommande bok av Tino Sanandaji, ”Massutmaning – Ekonomisk politik mot utanförskap och antisocialt beteende”, där författaren diskuterar följderna av den explosiva befolkningsökning som skett i Sverige de senaste åren.
År 2004 var vi 9 miljoner. Idag har vi blivit 10 miljoner. Den tog 13 år, medan den förra miljonen tog 35 år. Ökningen beror på den stora invandringen. Författaren konstaterar att effekterna för vårt samhälle är högst påtagliga.
Utrikes födda är 17 procent av befolkningen. Samtidigt utgör de majoriteten av personer med långa fängelsestraff, 53 procent. De utgör 54 procent av de arbetslösa.
Hela 60 procent av dem som tar emot socialbidrag är invandrare. Sanandaji menar att det tar tid att etablera sig och berättar att efter 15 år i Sverige förvärvsarbetar bara 60 procent av de inflyttade. De hinner inte arbeta så länge att de kommer att finansiera sina egna pensioner. Författaren är nationalekonom så en stor del av hans konsekvensanalyser handlar om ekonomi och ekonomiska beräkningar och bedömningar.
Flyktingsströmmar som ger befolkningsökning
De orter som tar emot flest flyktingar i Sverige är Malmö, Södertälje och Botkyrka. De klarar sin ekonomi bara genom det kommunala utjämningssystemet, det som ursprungligen var tänkt att användas för att stödja landsbygden, men som nu används för att kompensera invandrartäta kommuner som har låga skatter och stora sociala problem.
Alla de tre nämnda kommunerna var relativt välmående före invandringen, men år 2013 hade Malmö den största barnfattigdomen i landet enligt en studie som Rädda Barnen gjort. Malmö är den kommun som betalar ut mest socialbidrag.
Sanandaji menar att de tre nämnda kommunerna skulle ha kunnat utgöra intressanta studieobjekt för att studera invandringens konsekvenser, men att det inte finns tre jämförbara kommuner utan invandring, som skulle kunna användas som kontrollobjekt. Därför får man använda andra vetenskapliga metoder när man analyserar utvecklingen och konsekvenserna av invandringen.
Antalet utanförskapsområden har enligt författaren ökat från tre år 1990 till 186 på två decennier.
Ett tema som Sanandaji tar upp i sin bok är det antisociala och kriminella beteende som utanförskapet i dessa områden förstärker, exempelvis bilbränder, som nästan fyrdubblats på knappt 20 år.
Två av bokens kapitel ligger utlagda på internet som PDF-dokument. Det är kapitel 5 ”Lång sikt” och kapitel 6 ”Betongen brinner”. En blick i kapitlen visar att boken är läsvärd och kan komma att bli ett viktigt underlag för politiska diskussioner om de åtgärder som måste till.
Per Gudmundson, som verkar ha fått ett förhandsexemplar berättar att boken avslutas med 25 åtgärdsförslag. Där ingår bland annat upprustning av miljonprogrammet och en ökad återvändandepeng.
Gudmundson menar att författaren inte tagit upp trainee-jobb, plusjobb, instegsjobb m.m. Fast, konstaterar han:
”om sådana insatser hade fungerat hade Sverige varit bäst på att integrera invandrare på arbetsmarknaden, och inte sämst i OECD”.
Enligt SCB:s prognos passerar Sverige 11-miljonersstrecken år 2024, d.v.s. om sju år.
Text: Pia Hellertz, fil.dr.
Ämne: Befolkningsökningen har allvarliga konsekvenser för Sverige
Inga kommentarer hittades.