Åsikter: ”Jag släcker din giftiga eld men jag går inte på ditt skitsnack, bilbrännare”

Kort sagt: Vi kommer till dig när det allra mest fasansfulla har inträffat och du hade dött om inte vi hade räddat ditt liv. Vi är livräddare.

Men vi är mer än det.

Vi är någons barn. Vi är någons mor och far. Vi är bröder och systrar. Vi är människor, precis som du. Som människor så har vi rätt till samma saker som du. Vi har exempelvis rätt till trygghet och hälsa. Vi har rätt till att leva fria och vi har rätt att få tycka vad vi vill om saker och ting. Vi har också skyldigheter, precis som du. Vi är skyldiga att uppföra oss på ett sådant sätt att skada inte tillkommer någon annan.

Här har du och jag gått skilda vägar kan man säga. När det kommer till skyldigheterna så gömmer du dem på samma ställe som du förvarar ditt samvete.

Det är nämligen så att när du tänder eld på en bil så tillför du skada. Du skadar mig som brandman. Jag tvingas andas in giftiga brandgaser. Brandgaser är vad som utgör den cancerframkallande rök som jag andas in när jag utför mina skyldigheter gentemot samhället.

Hängde du med där? Du skadar samhället, jag hjälper samhället. Du förgiftar mig med cancerframkallande gaser, jag ägnar mitt yrkesverksamma liv åt att rädda livet på dig. Tycker du att detta känns rättvist? Tycker du att jag får skylla mig själv för att ditt beteende bara är ett resultat av ett samhälle som inte tagit hand om dig?

Då ska jag berätta en sak för dig. Jag växte upp tuffare än du. Min uppväxt var ett helvete. Det var otrygghet, ohälsa, rädsla, våld och inga pengar. Det var, enligt ditt synsätt, en massa bra ursäkter att använda sig av för att inte ta sitt ansvar.

Men jag har varit där du är, och det har många av mina kollegor också. Vi går inte på ditt skitsnack. Medan du väljer att förgifta oss, så arbetar vi allt vi kan för att hjälpa det här samhället, så att fler kan ha det som vi har det. Så att du kan ha det som vi har det.

Tänk efter nu, är du snäll. Tänk ordentligt! Fråga dig själv om det kanske är så att det inte är mitt fel att du bränner ner samhället mitt i natten. Det är egentligen ganska ironiskt. Du arbetar för att släcka mitt liv. Men om ditt liv släcks, så tänder jag det igen.