En av de allra viktigaste frågorna oavsett regering är hur politiker och tjänstemän hanterar medborgarnas pengar. Jag har precis blivit utsedd till ny SlöseriOmbudsman (SlösO), ett uppdrag i samarbete med Skattebetalarna som syftar till att granska slöseriet med skattepengar. Skatt är medborgarnas pengar och ska behandlas med varsamhet och respekt. Det görs tyvärr inte i dag, varför behovet av en SlöseriOmbudsman är stort. Allt slöseri måste bli offentligt för medborgarna och politiker måste jobba hårdare för att motverka det.
Och innan jag ens hunnit tillträda dyker det upp nya exempel på slöseri med skattemedel. Politiker och tjänstemän som har glömt bort vem egentligen det är som betalar.
Kriminalvårdens anställda, som verkställer utvisningar, har åkt business class, bott på lyxhotell och stannat kvar på resmålet flera extra dagar. Förra året ökade Kriminalvårdens transportkostnader med 20 miljoner kronor trots att antalet utvisningar minskade. Totalt kostar detta 240 miljoner kronor per år. Kommer det sluta nu när de är avslöjade då? Nix. För ”de måste förhandla med facket” först. Nästa fråga är givetvis, när kan ni göra det då? För både Kriminalvården och fackförbunden borde kunna prioritera just detta kan man tycka. Varje förslösad skattekrona är en stöld från folket.
Men det finns fler som tagits på bar gärning som slöserist. Exempelvis åkte 19 av landets länsråd nyligen på en resa till Skottland. Notan på resor, hotell, middagar och vin skickades till skattebetalarna. Förstås. Det enda de betalade själva var whiskeyprovning. Förmodligen var det någon som tänkt på risken för tråkiga rubriker här, de såg väl hur det gick med Säpo och deras fest förra året. Med på den resan var även Kronobergs länsråd, som företräder en organisation som dras med underskott på över 10 miljoner kronor och därför kommer att ta bort 10 tjänster inom kort. Och han valde att ta med sin fru(!), vars biljetter skattebetalarna också betalade . Vad var hans försvar? ”Det hade kostat lika mycket pengar att åka till Stockholm”. Eh, nä. Det hade det inte gjort. Om han inte tänkt bo i en svit på Grand Hotell.
Ett annat exempel på slöseri är när politiker svänger sig med uttrycket ”gratis” trots att det i slutändan inte alls är gratis, bara någon annan som betalar.
Den nya regeringen har knappt hunnit lära sig varandras namn innan de beslutar att alla statliga muséer ska ha gratis inträde. Men det är inte gratis, det är avgiftsfritt och det är väsentlig skillnad. För muséerna kompenseras för inkomstbortfallet, även om de 80 miljoner kronor är långt ifrån de 140 miljoner kronor de behöver. Skattebetalarna står alltså för notan. Dessutom vet vi från förra gången det var avgiftsfritt att kostnaderna för personal och bevakning ökade när besökssiffrorna stiger. En annan effekt är att när något är avgiftsfritt väljer folk att inte utnyttja andra, i det här fallet, kulturarrangemang, som kostar. Således går intäkterna ner för det som kostar, och en alternativkostnad uppstår.
Inget i den här reformen är gratis.
Detta är verkligen typexempel på hur lite respekt många vars verksamheter betalas av skattepengar har för just skattepengar och hur lite de faktiskt reflekterar över vems pengar det är egentligen. Det visar också med all önskvärd tydlighet varför vi verkligen behöver en SlösO. En ombudsman som dessutom inte bekostas med just skatt. SlöserOmbudsmannen ett uppdrag från Skattebetalarna och finansieras därmed privat. Facebook-gruppenSlöseriombudsmannen har över 50 000 medlemmar, så det har blivit något av en folkrörelse.
Så alla ni som jobbar med skattepengar – passa er. När ni minst anar det kommer jag dyka upp och ställa jobbiga frågor.