Den senaste, allvarliga kritikern av det amerikanska Imperiet, Chalmers Johnson, presenterade det tillspetsade begreppet "blowback"(bakslag). Det vill säga tanken att om man bombar, skickar droner, invadera, skändar och slaktar ett folk och deras land - oavsiktligt eller planerat - kommer de att hitta sätt att återgälda tjänsten.
Men även Johnson kunde inte ha föreställt sig den typ av våldsamma “blowback” som drabbar Washington nu. Nämligen den förödelse som stora delar av Irak utsätts för av amerikanska stridsvagnar, bepansrade trupptransportfordon, tungt artilleri, luftvärnsbatterier och andra avancerade vapen som har fallit i händerna på de jihadist-radikaler som har varit det uttalade målet för Washingtons hela "mångtrillions-krig mot terrorismen".
Det är ingen tvekan om att ISIS-terroristerna vinner mot den olyckliga irakiska militären och även de formidabla kurdiska slagskämparna - med hjälp av några av de mest dödliga vapen som det amerikanska krigsmaskineriet har kokat ihop.
Det var inte tänkt att det skulle hända. Under de blodiga åren efter att George W. Bush deklarerat "uppdraget utfört" försågs irakierna skenbart med vapen och utbildning för att kunna ta hand om sitt eget försvar. Den amerikanska "ockupationen", var inte vad det såg ut att vara. I stället var det faktiskt en träning i "nationsbyggande" som skulle övertyga oss om att Washington hade "befriat" en självstyrande demokrati utrustad med medel för att försäkra intern ordning och yttre säkerhet. Washington politiker - inklusive president Obama - gav ändlösa tal om det. Du kan leta upp dem!
Men…men….Iraq har aldrig varit en nation. Ottomanerna visste åtminstone att man inte placerar shiiter, sunni och kurder i samma parlament eller polisstyrka, och definitivt inte i samma armé!
Det var de brittiska och franska utrikesdepartementena som 1916 drog upp Sykes-Picot gränserna och skapade den historiska illusionen av att en nation som heter Irak faktiskt existerade. Och det var deras efterföljare i väst som installerade en rad korrupta och brutala härskare, inkluderande kungar, generaler och Saddam Hussein själv, som upprätthöll ett tveksamt och ofta blodigt sken av att regera inom dessa konstgjorda gränser.
Sedan kom de neokonservativa som av någon märkbar nationell säkerhetsanledning inte kunde lämna det som var någorlunda bra så som det var. Å nej, de skulle ha regimskifte, en stabil leverantör av 6 miljoner fat olja per dag och en trogen allierad beväpnad till tänderna på tröskeln till Axis-Of-Evil; det vill säga till den iranska shiitiska teokratin som råkade vara religiösa anhöriga till det enskilt största blocket av Iraks befolkning.
Vad dessa dårar gjorde var att de öppna helvetets portar.
Slutresultatet av Washingtons 20-års kampanj för att befria Irak, som började med det första Gulfkriget och följdes av förödande handelssanktioner på 1990-talet och de brutala förödelsen av Bush II: s "chock och fruktan" och all den militära förödelse som följde, var att förvärra, bredda och mobilisera alla de latenta etniska och religiösa konflikter och fiendskap som hade trappats upp i decennier inne i Sykes-Picot illusion.
Nu har Raseriet kommit. Ironiskt nog består det blodtörstiga ISIS av soldater som först aktiverades av Bushs sorgliga manöver kallad "surge"; därefter beväpnade och utbildade av CIA för kampanjen mot Assad; och som nu viftar med de bästa vapnen som någon eländig jihadist-grupp någonsin haft.
Och ändå skickar USA: s "freds" President bombplan igen, eftersom det finns en "humanitär kris”, involverande en religiös sekt som ingen amerikan någonsin har hört talas om, men som är strandsatta på en bergstopp som inte har något att göra med säkerhet och trygghet för medborgarna Lincoln NE och Spokane WA.
Har inte den amerikanska krigsmaskinen gjort hela Mesopotamien och Levanten till en humanitär kris - varav detta är bara en liten manifestation? Är det inte dags att åtminstone sluta fylla på bränsle till bakslagen?
David Stockman i översättning 10 augusti 2014
http://everykindapeople.blogspot.se/2014/08/washington-oppnade-helvetets-portar-i.html
