Förbundskansler Angela Merkel har vunnit en fjärde mandatperiod, men den riktiga vinnaren i valet i Tyskland den 24e september var Alternativ för Tyskland, ett nytt parti som utnyttjat den utbredda ilskan mot Merkels beslut att släppa in fler än en miljon mestadels muslimska migranter från Afrika, Asien och Mellanöstern i landet.
Resultatet från det preliminära valet visar att Merkels borgerliga CDU/CSU-allians vann runt 33 % av rösterna, vilket är deras sämsta valresultat på nästan 70 år. Merkels huvudutmanare, Martin Schulz och hans center-vänsterparti SPD, vann 20,5 % vilket är deras sämsta resultat någonsin.
Nationalistiska Alternativ för Tyskland (AfD) vann runt 13 % och blev landets tredje största parti, följt av de klassisk-liberala Fria Demokraterna (FDP) med 10,7 %, Linkepartiet, längst till vänster med 9,2 % och Miljöpartiet de Gröna med 8,9 %.
"Med endast 33 % har Merkel inte bara fått sitt sämsta resultat någonsin bland alla sina egna kampanjer, utan också det andra sämsta i partiets historia", skrev Die Zeit.
Tysklands förbundskansler Angela Merkel talar till media i Berlin den 25 september, dagen efter att hennes partiallians CDU/CSU vann med 32,9 % av rösterna – vilket var det sämsta valresultatet på nästan 70 år. (Foto av Maja Hitij/Getty Images) |
Merkel har nu två huvudalternativ för att bygga en styrande koalition: en så kallad stor koalition mellan CDU/CSU och SPD, eller en trevägskoalition som består av CDU/CSU, FDP och de Gröna. Det kommer att bli svårt att bygga en stabil koalition, med tanke på att alla partier har olika ideologier, plattformar och prioriteringar.
Merkel har varit ledare för en stor koalition två gånger med SPD och en gång i koalition med FDP. Schulz har insisterat på att SDP inte kommer att gå med på ännu en stor koalition eftersom detta skulle göra AfD till Tysklands huvudsakliga oppositionsparti, vilket skulle ge det särskilda rättigheter och privilegium i parlamentet.
Tidningen Frankfurter Allgemeine förutspådde att vilken koalition som helst skulle kollapsa innan slutet av den fyraåriga mandatperioden eftersom Merkel kommer att behöva föra samman flera partier som inte hade kunnat vara mer olika:
"CDU/CSU och de Gröna är mycket olika. Många av libertarianerna FDP:s ställningstaganden kolliderar med CDU/CSU:s socialistiska idéer... Chansen att en sådan allians skulle hålla i sig fram till slutet av mandatperioden uppskattas vara långt under 50 %. Det finns en uppenbar synvinkel: CDU/CSU, FDP och de Gröna kommer att börja som en provisorisk koalition vars huvudpersoner kommer att bli utmattade och ge upp efter runt två år... Förbundskanslern kommer säkerligen vid det här laget ha dragit slutsatsen att det räcker. Resultatet skulle bli ett omval och slutet av Merkeleran och en ny regering – som leds av dess efterträdare."
Deutsche Welle höll med:
"Trots att detta resultat innebär att CDU kommer att förbli Tysklands största parti representerar det fortfarande en stor förlust för de konservativa, som lyckades vinna 41,5 % år 2013. Med en trevägskoalition som den mest troliga lösningen för att undvika minoritetsstyre kommer Merkel börja i en mycket mindre stabil administration än under hennes föregående tre mandatperioder."
Financial Times tillade:
"Fröken Merkel är uppenbart svagare. Förbundskanslern har under det senaste året porträtterats som Västvärldens sista fanbärare för liberala värderingar i en värld som vänts upp och ned av populister som Trump. Söndagens valresultat har avslöjat hur mycket stödet för henne hemifrån har avtagit och hur splittrande hennes politik har varit."
Valresultatet visar att mer än en miljon traditionella CDU/CSU-väljare gått över till AfD i denna omröstning. Detlef Seif, parlamentsledamot i Kristdemokraterna, sade att missnöjda väljare har övergivit CDU eftersom Merkel har flyttat partiet för långt åt vänster, särskilt när det gäller invandringspolitik och samkönade äktenskap. "Vi måste fokusera mer på våra konservativa kärnvärderingar", sa han.
Partiledaren för CSU, Horst Seehofer höll med: "Det finns en öppen flank i högern och vi måste stänga denna med ett tydligt ställningstagande och tydliga gränser."
I Berlin skrev Tagesspiegel:
"Angela Merkel har regerat i detta land i tolv år. Hon har ålagt tyskarna en skuldbörda på miljarder för att förhindra en kollaps i södra Europa och för att genomföra hennes egen idé om ett europeiskt samhälle. Hon har skakat om den tyska bränsleindustrin för att rädda världens klimat. Och hon har öppnat landets portar för hundratusentals flyktingar eftersom hon sett det som en mänsklig plikt. Hon har också ändrat den traditionella synen på äktenskap som ett äktenskap mellan make och hustru, bara sådär...
"Världen hyllar förbundskanslern för allt detta: hon har kallats för klimatkanslern, Europas frälsare, världsstabilisator, kort sagt: den mäktigaste kvinnan på jorden. På hemmaplan står Merkel däremot inför en förödelse efter tre mandatperioder.
"Det som kommer nu är början av ett farväl, även om ingen kan säga idag hur länge det kommer att vara."
I en nykter analys av de ekonomiska och sociala problemen som Tyskland står inför skrev Die Zeit:
"Nej, allt är inte bra i Tyskland. Hyror stiger, sociala klyftor blir allt bredare, vägar och skolor är ofta i dåligt, sorgligt skick. CDU/CSU vann valet med sin slogan "För ett Tyskland där vi lever väl och gladeligen", men många väljare förlorade. SPD straffades till och med av sitt sämsta resultat i federalrepublikens historia. De enorma förlusterna för en stor koalition visar följande: Alltför många problem ignorerades i valkampanjen; det fanns knappt några konkreta svar på de kritiska frågorna i vår tid. Detta är inte längre acceptabelt. Många väljare vill ha en regering som förändrar landet – inte bara förvaltar det."
Merkel har fortsatt med sin trotsighet. Under en presskonferens efter valet sade hon: "Jag ser inte vad vi borde göra annorlunda". Hon insisterade också på att det inte ska bli någon förändring i migrationspolitiken och ingen årlig övre gräns för asylsökande.
AfD har svarat med att den status quo som råder är oacceptabelt: "Kära vänner, nu när vi uppenbarligen är det tredje största partiet måste regeringen hålla i sig", sade Alexander Gauland, en före detta tjänsteman vid CDU som numera är ordförande vid AfD. "Vi kommer att jaga dem. Vi kommer att jaga frau Merkel och vi kommer att kräva tillbaka vårt land och vårt folk."
Ludwig Greven argumenterade i Die Zeit för att Merkel borde avgå för att bespara Tysklands stora partier från politisk utrotning:
"Med tanke på söndagens valresultat har Tyskland gått i andra europeiska länders fotsteg. I Frankrike, Nederländerna, Italien, Österrike, Spanien och de skandinaviska länderna har konservativa och Kristdemokrater såväl som socialister och Socialdemokrater decimerats hårt, om inte försvunnit helt, från den politiska arenan. Särskilt i grannlandet Österrike, där Kristdemokraterna och Socialdemokraterna har regerat mycket längre än i Tyskland, har de två stora partierna inte längre majoritet i parlamentet.
"Om man drar en logisk slutsats av denna tankelek är den enda kvarvarande, och förmodligen också den mest brukbara, lösningen att Merkel överger sin post som förbundskansler. Det borde ändå bli hennes sista mandatperiod. Om hon avgick skulle hon beröva AfD från sin bestämmande roll som ett protestparti mot hennes flyktingpolitik och mot henne själv som en evig förbundskansler."
Tysklands ledande affärs- och finanstidning, Handelsblatt, sammanfattade:
"Verkligheten idag, den 24 september, är att fröken Merkel är en 'lame duck'. Hon sade själv en gång att hon inte vill bli buren ut ur kontoret som 'ett halvdött vrak'. Ändå har hon såhär långt eliminerat eller satt ur spel alla potentiella efterträdare i sitt parti. Under hennes fjärde period kommer hon inte längre ha denna förmån. En del av ledarskapet innebär att planera för efterträdet, och att skapa en ny generation av ledare. För tillfället ser kandidaterna inom partiet och över det politiska spektret föga övertygande ut."
Soeren Kern är seniorforskare vid New York-baserade Gatestone Institute.
