Den vänsterradikala boulevardtabloiden Aftonbladet skriver på onsdagen om en tumultartad ut- och avvisning av elva asylfuskande och två kriminella migranter till Afghanistan från Arlanda flygplats norr om Stockholm som verkställdes natten mot luciadagen. Flera av migranterna blev våldsamma och några av dem utsatte den kvinnliga kabinpersonalen i det specialchartrade planet för sextrakasserier, ivrigt påhejade av de övriga.
För att hantera de tretton personer som skulle utvisas krävdes hela 28 personer från kriminalvårdens bevakningspersonal. Verkställandet av ut- och avvisningarna omgärdades också av våldsamma aktioner från den våldsbejakande gatuvänstern – extremister som avvisar lag och demokrati till förmån för gatans parlament och anarki. Hur många ordningspoliser som krävdes för att hålla dessa våldselement i schack är oklart. Hela händelseförloppet finns beskrivet i rapporter från kriminalvårdens transporttjänst som Aftonbladet har tagit del av och återger. Även personal på Arlanda vittnar om oroligheterna.
Det tretton personerna hade varit förvarstagna i avvaktan på verkställande av utvisningsbeslut. Utvisningen tog enligt kriminalvårdens rapport tid att verkställa, till följd av att flera av de som skulle utvisas blev våldsamma samtidigt som kravallvänstern iscensatte upploppsliknande aktioner i syfte att försöka stoppa utvisningarna, något som man dock denna gång misslyckades med.
En av de migranter som skulle utvisas försökte också få igång ett upplopp när gruppen skulle gå ombord på planet. När det misslyckades gjorde en annan migrant ett nytt försök. Inte heller det lyckades. Väl ombord riktade flera av migranterna sexuella hot mot de kvinnor som ingick i personalen. De migranter som själva inte uttalade hot hejade i stället på sina hotfulla landsmän. Tre särskilt utagerande migranter fick förses med kroppsfängsel, s.k. body cuffs. Den mest aggressiva personen måste hållas i fängsel i sex timmar.
Våldsamheterna fortsatte när planet landat i Afghanistans huvudstad Kabul. Flera av migranterna vägrade lämna planet och blev aggressiva. Nya hot riktades mot personalen och även fysiska våldshandlingar förekom.
Enligt Viveca Hilberts, som är tillförordnad presschef på Kriminalvården, var dock inte denna utvisning stökigare än genomsnittet. Däremot är det ovanligt att så många personer utvisas vid ett och samma tillfälle. I allmänhet får skattebetalarna bekosta ett privatplan för bara en eller två migranter som antingen försökt fuska sig in i Sverige eller som återgäldat den svenska gästfriheten med att begå grova brott här.
Eftersom det är Aftonbladet som skriver utmynnar texten i att det är synd om de här “unga grabbarna” som Björn Lindh, informationsansvarig på Svenska Afghanistankommittén, kallar dem. Han antyder att det är fel att utvisa personer till Afghanistan och anför som argument att landets ekonomi är dålig. Att några av dem begått grova brott och att flertalet agerat både hotfullt och våldsamt mot svensk myndighets- och flygpersonal tycks inte bekymra Lindh.
Regeringen har gjort bedömningen att cirka hälften av de dryga 160 000 migranter som kom till Sverige förra året saknar asylskäl och därför ska utvisas. Uppgifter från Migrationsverket tyder dock på att man där på tjänstemannanivå obstruerar mot detta regeringsbeslut genom att arbeta övertid med att bevilja så många uppehållstillstånd som det bara är möjligt. Beviljandefrekvensen ökade kraftigt under 2016.
Att verkställa utvisningsbeslut är också ofta förenat med stora problem, dels av ovan angivna skäl men också därför att mottagarländerna ofta inte vill ta tillbaka sina landsmän eller därför att svenska myndigheter inte lyckas fastställa migrantens identitet eller ens vilket land han hör hemma i. Många som får avslagsbeslut avviker dessutom och går under jorden i Sverige.
En realistisk bedömning är att minst nio av tio migranter som tar sig in i Sverige blir kvar här – lagligt eller olagligt och oavsett de beviljas uppehållstillstånd eller inte. Den enda effektiva metoden att få ned volymerna är att se till att migranterna aldrig kommer in i landet. Regeringen har efter den förra höstens systemkollaps och fullkomliga asylkaos infört sådana gränskontroller men påtryckningarna från vänsterhåll, ultraliberaler och media för att avskaffa dessa kontroller är massiva. Även om inflödet minskat är nettoinvandringen fortsatt skyhög till följd av nyss nämnda massbeviljanden, problem med att verkställa utvisningar och försvinnanden under jorden bland migranter som får avslag.
Alla seriösa bedömare är ense om att nuvarande gränskontroller behöver permanentas och snarare förstärkas ytterligare samtidigt som de tilldragningsfaktorer som får migranterna att vallfärda genom hela Europa för att söka asyl i Sverige behöver reformeras kraftigt. Regeringen har även här infört vissa begränsningar i reglerna för anhöriginvandring och utdelandet av ekonomiska bidrag, men betydligt mer behöver göras för att göra Sverige mindre attraktivt som slutdestination för asylrelaterad migration.
Sverige skulle, om den politiska viljan fanns, kunna stänga gränserna för asylinvandring i princip helt och hållet och annullera uppehållstillstånden för alla som ännu inte fått svenskt medborgarskap och som inte genom att arbeta kan omvandla sin asyl- eller anhörigstatus till arbetskraftsinvandringsstatus. Så gott som samtliga migranter som söker asyl i Sverige anländer hit från t ex Danmark eller Tyskland, dvs säkra länder varifrån Sverige inte behöver ta emot några asylsökare. Endast ett ytterst litet fåtal anländer direkt till Sverige från sina hemländer eller annat land där sådan situation råder att de kan åberopa asylskäl.
Beträffande anhöriginvandringen kan Sverige, återigen om den politiska viljan finns, införa absoluta krav på att dessa ska kunna försörja sig själva eller försörjas av anknytningspersonen i Sverige. Inte någon av dessa åtgärder skulle innebära något brott mot de internationella konventioner som Sverige undertecknat och lovat följa.
Mats Dagerlind
UTVISNINGSKAOS Den vänsterradikala boulevardtabloiden Aftonbladet skriver på onsdagen om en tumultartad ut- och avvisning av elva asylfuskande och två kriminella migranter till Afghanistan från Arlanda flygplats norr om Stockholm som verkställdes natten mot luciadagen. Flera av migranterna blev våldsamma och några av dem utsatte den kvinnliga kabinpersonalen i det specialchartrade planet för sextrakasserier, ivrigt påhejade av de övriga.
För att hantera de tretton personer som skulle utvisas krävdes hela 28 personer från kriminalvårdens bevakningspersonal. Verkställandet av ut- och avvisningarna omgärdades också av våldsamma aktioner från den våldsbejakande gatuvänstern – extremister som avvisar lag och demokrati till förmån för gatans parlament och anarki. Hur många ordningspoliser som krävdes för att hålla dessa våldselement i schack är oklart. Hela händelseförloppet finns beskrivet i rapporter från kriminalvårdens transporttjänst som Aftonbladet har tagit del av och återger. Även personal på Arlanda vittnar om oroligheterna.
Det tretton personerna hade varit förvarstagna i avvaktan på verkställande av utvisningsbeslut. Utvisningen tog enligt kriminalvårdens rapport tid att verkställa, till följd av att flera av de som skulle utvisas blev våldsamma samtidigt som kravallvänstern iscensatte upploppsliknande aktioner i syfte att försöka stoppa utvisningarna, något som man dock denna gång misslyckades med.
En av de migranter som skulle utvisas försökte också få igång ett upplopp när gruppen skulle gå ombord på planet. När det misslyckades gjorde en annan migrant ett nytt försök. Inte heller det lyckades. Väl ombord riktade flera av migranterna sexuella hot mot de kvinnor som ingick i personalen. De migranter som själva inte uttalade hot hejade i stället på sina hotfulla landsmän. Tre särskilt utagerande migranter fick förses med kroppsfängsel, s.k. body cuffs. Den mest aggressiva personen måste hållas i fängsel i sex timmar.
Våldsamheterna fortsatte när planet landat i Afghanistans huvudstad Kabul. Flera av migranterna vägrade lämna planet och blev aggressiva. Nya hot riktades mot personalen och även fysiska våldshandlingar förekom.
Enligt Viveca Hilberts, som är tillförordnad presschef på Kriminalvården, var dock inte denna utvisning stökigare än genomsnittet. Däremot är det ovanligt att så många personer utvisas vid ett och samma tillfälle. I allmänhet får skattebetalarna bekosta ett privatplan för bara en eller två migranter som antingen försökt fuska sig in i Sverige eller som återgäldat den svenska gästfriheten med att begå grova brott här.
Eftersom det är Aftonbladet som skriver utmynnar texten i att det är synd om de här “unga grabbarna” som Björn Lindh, informationsansvarig på Svenska Afghanistankommittén, kallar dem. Han antyder att det är fel att utvisa personer till Afghanistan och anför som argument att landets ekonomi är dålig. Att några av dem begått grova brott och att flertalet agerat både hotfullt och våldsamt mot svensk myndighets- och flygpersonal tycks inte bekymra Lindh.
Regeringen har gjort bedömningen att cirka hälften av de dryga 160 000 migranter som kom till Sverige förra året saknar asylskäl och därför ska utvisas. Uppgifter från Migrationsverket tyder dock på att man där på tjänstemannanivå obstruerar mot detta regeringsbeslut genom att arbeta övertid med att bevilja så många uppehållstillstånd som det bara är möjligt. Beviljandefrekvensen ökade kraftigt under 2016.
Att verkställa utvisningsbeslut är också ofta förenat med stora problem, dels av ovan angivna skäl men också därför att mottagarländerna ofta inte vill ta tillbaka sina landsmän eller därför att svenska myndigheter inte lyckas fastställa migrantens identitet eller ens vilket land han hör hemma i. Många som får avslagsbeslut avviker dessutom och går under jorden i Sverige.
En realistisk bedömning är att minst nio av tio migranter som tar sig in i Sverige blir kvar här – lagligt eller olagligt och oavsett de beviljas uppehållstillstånd eller inte. Den enda effektiva metoden att få ned volymerna är att se till att migranterna aldrig kommer in i landet. Regeringen har efter den förra höstens systemkollaps och fullkomliga asylkaos infört sådana gränskontroller men påtryckningarna från vänsterhåll, ultraliberaler och media för att avskaffa dessa kontroller är massiva. Även om inflödet minskat är nettoinvandringen fortsatt skyhög till följd av nyss nämnda massbeviljanden, problem med att verkställa utvisningar och försvinnanden under jorden bland migranter som får avslag.
Alla seriösa bedömare är ense om att nuvarande gränskontroller behöver permanentas och snarare förstärkas ytterligare samtidigt som de tilldragningsfaktorer som får migranterna att vallfärda genom hela Europa för att söka asyl i Sverige behöver reformeras kraftigt. Regeringen har även här infört vissa begränsningar i reglerna för anhöriginvandring och utdelandet av ekonomiska bidrag, men betydligt mer behöver göras för att göra Sverige mindre attraktivt som slutdestination för asylrelaterad migration.
Sverige skulle, om den politiska viljan fanns, kunna stänga gränserna för asylinvandring i princip helt och hållet och annullera uppehållstillstånden för alla som ännu inte fått svenskt medborgarskap och som inte genom att arbeta kan omvandla sin asyl- eller anhörigstatus till arbetskraftsinvandringsstatus. Så gott som samtliga migranter som söker asyl i Sverige anländer hit från t ex Danmark eller Tyskland, dvs säkra länder varifrån Sverige inte behöver ta emot några asylsökare. Endast ett ytterst litet fåtal anländer direkt till Sverige från sina hemländer eller annat land där sådan situation råder att de kan åberopa asylskäl.
Beträffande anhöriginvandringen kan Sverige, återigen om den politiska viljan finns, införa absoluta krav på att dessa ska kunna försörja sig själva eller försörjas av anknytningspersonen i Sverige. Inte någon av dessa åtgärder skulle innebära något brott mot de internationella konventioner som Sverige undertecknat och lovat följa.
Mats Dagerlind
