22 feb 2017
http://www.aftonbladet.se/nyheter/a/2aBBG/usas-hemliga-styrkor-slar-till--varje-dag
USA:s hemliga elitsoldater bedriver ett blodigt skuggkrig som mycket få vet något om.
Men nya siffror visar att de är fler och strider hårdare än någonsin. Förra året sattes de in i 70 procent av världens länder.
Någonstans i världen sparkar ett amerikanskt specialförband ner en dörr – varje dag.
Mitt i natten den 29 januari brakade helvetet löst.
Amerikanska Seals och kommandosoldater från Förenade arabemiraten hade sammanstrålat på ett landningsfält i Jemen, och i skydd av mörkret gått åtta kilometer till utkanten av en liten by.
Enligt amerikanska myndigheter skulle de lägga beslag på viss elektronisk utrustning – andra uppgifter tyder på att målet snarare var att döda eller tillfångata utvalda ledare i al-Qaida.
Det är dock ingen tvekan om att något gick fruktansvärt fel.
Det som skulle bli en klinisk operation urartade i en 50 minuter lång eldstrid där både stridsflygplan och attackhelikoptrar fick kallas in för understöd. Seal-soldaten William ”Ryan” Owens dödades, minst sex amerikaner skadades och ett kraschlandat flygplan värt 675 miljoner kronor kunde inte bärgas och fick sprängas.
Enligt amerikanerna dödades minst 14 al-Qaida-krigare och ett okänt antal civila innan angriparna drog sig tillbaka.
Det var den första liknande räden under Donald Trumps presidentskap. Hade inte utgången blivit så katastrofal hade den kanske aldrig kommit till allmän kännedom, utan stannat i skuggorna, tillsammans med tusentals andra okända eller bortglömda attacker.
Istället har den riktat strålkastarljuset mot USA:s ständigt pågående blodiga globala krig.
”Använder nästan varje dag”
Förra året sattes USA:s specialstyrkor in i 70 procent av världens länder, hela 138 nationer, enligt siffror som Tom Dispatch fått från US Special Operations Command (Socom).
Bland specialstyrkorna finns kända elitsoldater som Rangers, Navy Seals och Gröna baskrar. Den absoluta majoriteten av uppdragen handlar om att träna och rådgiva allierade styrkor eller hämta in underrättelser. Insatserna kan vara mycket små, till exempel tre operatörer som gör en undersökning åt den lokala ambassaden.
Spjutspetsen i Socom är Joint Special Operations Command (JSOC). Här bedrivs den mest ljusskygga verksamheten; kontraterrorism, drönarattacker, räder och riktade mord.
Här sorterar bland annat arméns Delta Force och flottans SEAL Team Six, känt som förbandet som dödade Usama bin Laden.
– Det här är en typ av förmåga vi använder nästan varje dag någonstans i världen, sa USA:s förre försvarsminister Ashton Carter i november 2016 om specialstyrkornas anfallsförmågor.
– Det är mitt viktigaste ansvar som försvarsminister, att godkänna den typen av operationer. Och det gör jag naturligtvis med största omsorg eftersom det är risker kopplade till dem. ... Och det är särskilt relevant för den kampanj mot IS som vi bedriver idag, sa Ashton Carter.
Fördubblad sedan 2009
Under president Obama började specialstyrkor och drönare användas i en aldrig tidigare skådad omfattning.
År 2009 verkade specialstyrkorna i runt 60 länder – 2016 var den siffran mer än fördubblad. Samtidigt har personalstyrkan i specialförbanden ökat från 56 000 till 70 000.
På varje given dag är runt 8 000 amerikanska elitsoldater på uppdrag i omkring 90 länder.
– Specialstyrkorna har grupperat i en oöverträffad takt det senaste årtiondet, vilket inneburit en ofantlig påfrestning för dem, sa Shawn Brimley, tidigare strategisk planeringschef på Nationella säkerhetsrådet nyligen.
Förra året genomförde specialstyrkorna över 350 operationer mot al-Qaida och IS enbart i Afghanistan, enligt general John W. Nicholson Jr, befälhavare för de amerikanska styrkorna i landet. Över 70 ledare i al-Qaida och IS ska ha dödats eller infångats, tillsammans med runt 700 övriga medlemmar.
Vissa källor har gjort gällande att amerikanska drönare gjorde minst 20 000 anfall i Afghanistan, Jemen och Syrien 2016, majoriteten utförda av JSOC.
Men samtidigt som specialstyrkorna används i en oöverträffad takt, finns en frustration i leden över att de hålls tillbaka från uppdrag de skulle vilja genomföra.
– Jag får ”Nej” snarare än ”Ja” i en omfattning av omkring tio mot en på en nästintill daglig basis, sa Socom:s chef general Raymond Thomas när han var chef för JSOC 2015.
Kräver expertis
De hemliga uppdragen, som ofta sker i mörker och långt in i fientlig terräng, utförs av USA:s bäst tränade soldater.
– Det kräver särskilt utvalda soldater som lägger avsevärd tid jämfört med andra soldater på utbildning, träning och uppdragsförberedelse. Uppdraget kräver inte bara expertis som lätt infanteri, utan också i språk, spioneri, områdesstudier, överlevnadssjukvård, ingenjörskonst och vapen. Dessa små grupper är organiserade för att vara självförsörjande för att öka deras gångbarhet i fientliga områden, säger Charles Cleveland, tidigare chef för amerikanska arméns Special operations command.
Specialstyrkornas ökade betydelse på världens slagfält är ett resultat av de asymmetriska krig USA är inblandade i. Som världens enda supermakt finns det ingen som kan utmana USA i konventionellt krig. Däremot har man visat sig vara betydligt mer sårbar för rebellkrigare och terrorister.
– Så länge som vi upplevs som överlägset starka i konventionell våldsanvändning, kommer våra fiender att välja irreguljära sätt att försöka påtvinga sin vilja på USA, våra vänner, partners och allierade, säger Charles Cleveland.
”Vältränade mördarpatruller”
Hur väl USA:s ökade fokus på specialstyrkor fungerar är oklart. De har inte kunnat stoppa spridningen av terrorgrupper i Syrien, Irak och stora delar av Afrika eller sönderfallet av Libyen och Jemen.
Hemlighetsmakeriet runt dem håller krigets mänskliga kostnader borta från förstasidorna, men distanserar samtidigt folket från våldet som utförs i dess namn, skriver författaren och krigsveteranen Matt Gallagher i New York Times.
– Om man röjer undan röken och romantiken fungerar specialstyrkorna ofta som vältränade mördarpatruller som skickas ut på andra sidan i landets namn. De är de bästa som finns på det. Men denna strategi garanterar en återkommande cykel av väpnade konflikter, ett beslut av sådan betydelse att alla invånare borde tänka på och överväga det, inte bara ett utvalt fåtal, skriver Matt Gallagher.
