1. Vad är kostnaden per person och år?
En första delfråga är: Hur många uppehållstillstånd leder de 163.000 asylsökningarna under 2015 till? Inrikesminister Anders Ygeman gör bedömningen att 60.000 – 80.000 invandrare kommer att skickas hem. Huruvida man verkligen kommer att lyckas med detta kan diskuteras. Den nuvarande kapaciteten ligger på 4.000 personer per år så det behövs i så fall radikala förstärkningar. Men låt oss utgå från den lägre siffran avvisade, vilken alltså innebär att 103.000 asylsökare får uppehållstillstånd.
Jan Tullberg, docent i ekonomi, presenterar nu nya häpnadsväckande uppgifter om asylinvandringens kostnader för de svenska skattebetalarna.
Detta leder på sikt till en anhöriginvandring. Den historiska erfarenheten är att de anhöriga utgör 40 procent av den totala invandringen. Men då andra grupper, som arbetskraftsinvandrarna, importerar färre anhöriga blir anhöriginvandring knuten till asylinvandring ungefär lika stor. Nu kommer varsel om hårdare krav på att bevilja anhöriga – statsministern talar om ”en stramare anhöriginvandring” – men det återstår att se vad resultatet blir.
Nyligen presenterades ett undantag från den skärpning som utannonserades i november så att den inte berör större delen av asylsökarna 2015. Till problemen med rekordantalet asylsökare 2015 hör att det också rör sig om ett rekordstort manligt överskott, på 66.600 personer, det vill säga mer än det totala antalet män som föds i Sverige under ett år. Denna obalans talar för en hög anhöriginvandring. Här antas 97.000 anhöriga komma efter, vilket tillsammans med beviljad asyl för 103.000 personer ger 200.000 invandrare.
En utgångspunkt är Migrationsverkets kostnad för en asylhantering. I en efterkalkyl blev kostnaden 166.000 och tog 414 dagar (Årsredovisningen för 2012). Detta ger en årskostnad på cirka 150.000 kronor. Den stora kostnaden är att härbärgera de sökande under den tid processen pågår. Följande år ligger kostnaden inte på Migrationsverket, men torde ligga på samma nivå för andra delar av den offentliga sektorn.
Perioden utan arbete antas vara åtta år. Efter åtta år i landet har hälften av de nyanlända fått någon typ av arbete. En del har fått det tidigare, men många har ännu inte fått det och en del får det aldrig. Detta ger en ”etableringskostnad” på 200.000 personer x 150.000 kr x 8 år = 240 miljarder.
2. Hur stor är merkostnaden för "ensamkommande flyktingbarn"?
Under 2015 ankom 35.400 ensamkommande och en mycket hög andel får asyl. Uppskattningen är att 80 procent får asyl, det vill säga 28.000 personer.
Kostnaden för denna grupp är närmast bisarr, med en statlig ersättning på 1.900 kronor per person och dag bara för mat och logi. Jag sätter kostnaden till 800.000 kronor per person och år och med grundkostnaden 150.000 avdragen, enligt punkt 1, blir merkostnaden 650.000 per år. Jag räknar med tre års skolgång. 28.000 personer x 650.000 kr x 3 år = 55 miljarder.
3. Vad kostar de som inte får asyl?
Den grupp på 60.000 personer som får avslag kostar 166.000 om de ger sig av självmant. Ungefär hälften gör inte det och kostar samhället ytterligare. Skola och sjukvård för ”papperslösa” är en sådan post. Många håller sig undan för att återkomma med en ny ansökan efter fyra år när preskriptionstiden för den tidigare ansökan löper ut. Man kan då få uppehållstillstånd på grund av den långa ”anknytningen” till Sverige. En konservativ beräkning blir 300.000 kronor per person. Man kan fundera över det rimliga för en myndighet eller företag att betala så mycket för en bedömning av en ansökan som slutar med ett nej. Avslagskostnaden blir 60.000 personer x 300.000 kr = 18 miljarder.
4. Har invandraren betalat för sitt liv som pensionär?
Utifrån en studie om kostnaderna 2006 av Jan Ekberg räknade jag fram den totala offentliga kostnaden för en pensionär från 65 till 80 år. Den beräknades till 3,4 miljoner kronor och frågan är om invandraren har betalat för dessa kostnader under sina yrkesverksamma år.
Med utgångspunkt i den låga sysselsättningen så har invandraren knappast mäktat med att betala sina framtida kostnader. I åldersgruppen 20-65 har invandrarna en andel sysselsatta på 0,58, att jämför med 0,82 för svenskar. Denna differens på 24 procentenheter betyder att de har 30 procent lägre sysselsättning än svenskar. Estimatet här är att 30 procent av deras pensionskostnader kommer att betalas av de svenska skattebetalarna. Detta överskattar invandrarnas arbetsinsats och skattebetalningar då en hel del av sysselsättningen är subventionerad eller lågavlönad så att skatteintäkterna för de sysselsatta invandrarna är mycket lägre än för de sysselsatta svenskarna.
Detta blir 200.000 personer x 30 % x 3,4 miljoner kr = 204 miljarder.
5. Har invandraren betalat för sina barn?
Enligt samma mönster som i punkt 4 beräknas den totala offentliga kostnaden för ett barn från 0 till 20 år till 2,2 miljoner. Det finns en hel del barn bland asylsökarna och de räknas i kostnaderna punkt 1. Men barn som föds i Sverige finns inte med i tidigare kostnadsposter. Lite förenklat räknar jag med att det bli i snitt ett halvt barn till som ska finansieras. När invandraren kommit i arbete kan han bidra till viss del, men jag räknar, liksom för pensionärskostnaderna, med ett underskott på 30 procent.
200.000 personer x 0.5 ett halvt Sverigefött barn x 30 % x 2,2 miljoner kr = 66 miljarder.
Summering
De fem kostnadsposterna blir totalt 583 miljarder kronor, i runda tal 600 miljarder. Påminnas bör att siffrorna är åt det konservativa hållet. Pensionskostnaden är beräknad på en livslängd på 80 år, men den är redan längre och kommer att stiga ytterligare då livslängden ökar med ett år per decennium. Kostnaderna från Ekberg är från 2006 och Migrationsverkets från 2012, men de har inte räknats upp med inflation. En del ekonomer ökar framtida kostnaderna med inflation och diskonterar dem sedan till nuvärde. Jag ser den metodiken som diskutabel eftersom den minskar överskådligheten.
Hur rimlig är denna kostnadsberäkning?
Om vi fördelar de 583 miljarder på 200.000 personer blir det ca 3 miljoner kronor per person. Den kostnaden kan jämföras med andra studier för att ge underlag för en rimlighetsbedömning.
En studie (Holmøy och Strøm 2012) räknade fram en kostnad per utomeuropeisk invandrare till Norge. Deras kostnad hamnade på 4,1 miljoner norska kronor.
Forskarna Nilsson och Wadeskog har gjort beräkningar på vad en person i Sverige kostar från vaggan till graven om den inte bidrar med arbete utan lever på det offentliga. Den kalkylen användes i SOU 2010:55 vid beräkning av kostnaden för icke-integrerade romer, Observera att kalkylen inte gäller en ”värsting” som belastar kriminalvården och många medmänniskor utan en ”drop out” som varken gör något negativt eller något nyttigt. En sådan person kostar 14 miljoner under sin livstid. Man kan utifrån den siffran diskutera hur många år invandrarna bidrar och hur stor del av deras liv som de belastar det svenska samhället.
För det mesta handlar debatten om de omedelbara kostnaderna för Migrationsverket. Den långsiktiga diskussionen kan ge intryck av att invandrare efter åtta år går med vinst, men så är inte fallet. Vi går alla med en stor förlust under våra år som pensionärer och för att täcka de kostnaderna måste höga skatter ha inbetalats under många år. Det har invandrarna generellt sett inte lyckats med så ett stort underskott förväntas av alla insatta bedömare.
Men glädjekalkyler är efterfrågade och det finns många oseriösa personer som fabulerar. Ja, många menar att det snarast är personer som jag som borde ha samvetskval för vi stör retoriken om detta ”berikande” med obekväm information. Vi behöver dock inte kalkyler som är önsketänkande, utan realistiska siffror för att kunna hantera de verkliga problem som samhället utsätts för.
Jan Tullberg är författare, forskare och docent i företagsekonomi. Han är upphovsman till boken Låsningen: En analys av svensk invandringspolitik som kom ut 2014. Fler texter av Tullberg finns att läsa på hans hemsida.
