14 november, 2016
Lars Bern
https://anthropocene.live/2016/11/14/trump-lurade-skjortan-av-hela-det-vastliga-etablissemanget/
Trump överlistar oligarkin
Det som slår mig i eftervalsdebatten och analyserna efter det amerikanska valet är att jag ingenstans hittat den för mig fullständigt självklara slutsatsen bakom Trumps triumf. Jag är övertygad om att han har haft en väl genomtänkt plan för hur han skulle överlista det härskande etablissemanget inom politiken, medierna och kulturvärden.
Man måste börja sin analys med att fråga sig, vem Donald Trump är? Då finner man en bevisat mycket intelligent rikemansson som hela sitt liv levt i samhällets övre skikt och som umgåtts med det etablissemanget inom politik, media, kultur och underhållning. Han är en utpräglad narcissist med skyhögt självförtroende. Han vet med andra ord exakt hur man skall föra sig för att bli framgångsrik och accepterad. Efter åratal i mediernas rampljus vet han även mer än någon annan hur man kan göra sig berömd. Han vet exakt hur medier fungerar. Till detta skall läggas att han har livslång erfarenhet av att leda tusentals medarbetare i familjens stora företag, något som han av allt att döma klarat mycket bra.
Det verkar uppenbart att den högt begåvade Trump länge störts av, hur en liten hyperförmögen krets som han givetvis känner väl, har lyckats ta makten i Washington genom att infiltrera och korrumpera den politiska eliten och deras högsta ämbetsmän. Han har sett hur både Obama och Clintons är oligarken Soros marionetter. Han har sett hur dessa oligarker lärt sig att använda USA:s krigsmakt för att etablera sitt inflytande även globalt och hur de hänsynslöst sett till att deras globala företagsintressen alltid gått före det amerikanska folkets intressen. Som den gode manager han är, har han haft förmågan att vara lyhörd för vanligt folks ökande frustration över att ekonomins tillväxt numer bara berikar den översta procenten, medan medelklassen fått det sämre och otryggare än sina föräldrar.
Detta är bakgrunden till att han beslutar att utmana oligarkerna och deras svans inom samhällets etablissemang – det han kallar Washingtons träsk.
Trump var givetvis fullt medveten om, att om han utmanar den etablerade och korrumperad oligarkin så kommer han garanterat att få alla Main Stream Media emot sig, dessa ägs ju nästan undantagslöst av oligarkerna via sex företag. Han är givetvis även medveten om att alla inom det amerikanska politiska etablissemanget som på något sätt står på oligarkernas payroll kommer att vända sig mot honom, även om de tillhör hans eget parti. Han insåg även att den i USA viktiga artistvärden kommer att vända sig mot honom, även dessa är starkt beroende av de oligarker som kontrollerar filmbolag och underhållningsföretag.
Så, den fråga Trump ställde sig för två år sedan var givetvis; hur blir jag vald till USA:s president om jag är helt motarbetad av medie- och kulturvärlden? Han insåg då att det värsta som kan hända honom, är att han blir negligerad som en omöjlig outsider och att medieuppmärksamheten blir låg. Han har med sin bakgrund säkert upprepade gånger sett hur människor blivit berömda mediepersonligheter bara genom att ha samalag i TV eller att ställa till någon annan skandal. Så slutsatsen är enkel, för att få fientligt inställda medier och personer att uppmärksamma honom, gällde det att ställa till med skandal. Då kan MSM inte avstå från att ge honom publicitet. Och i dagens värld är all publicitet god publicitet!
Resultatet blev att han lanserade sitt politiska program med grovkorniga och föga politiskt korrekta argument som den fientliga medieomgivningen kastade sig över i sin förhoppning att kunna tillintetgöra honom. Clinton som hade hundratals millioner dollar i stöd från oligarker och sunnitiska oljeshejker köpte sin publicitet, Trump med en långt mindre budget fick den till stor del gratis. Det intressanta är att även Clintonlägrets försök att svärta ner Trump med inspelat grabbsnack om brudar sannolikt slog tillbaka. Även det gav Trump massor av publicitet, samtidigt som det gav honom chansen att lyfta fram Bill Clintons långt mer komprometterande relationer till kvinnor.
Trumps smarta strategi gick hem mot alla odds och ju närmare valsegern han kom ju mer kunde han tona ner sin retorik, för när han uppenbart blev ett allvarligt hot mot oligarkernas kandidat fick han den medietäckning han behövde ändå. Idag efter valsegern är det en betydligt nedtonad och mer statsmannalik Trump som framträder. Jag tror dock den som tar detta som att han kommer att backa på sina vallöften bör påminnas om att han är smart – nu bygger han det stöd som är nödvändigt för att få politiken genom Kongressen.
Jag tillhör dem som inte känner någon större oro inför president Trumps regim, snarare har jag en rad goda förhoppningar om en fredligare värld med färre krig. Det har faktiskt under hela efterkrigstiden varit ett av oligarkerna styrt USA som startat nästan alla krig och stora konflikter. Jag hoppas Trump blir en ny Reagan som varit den hittills mest framgångsrika presidenten efter andra världskriget.
Sverige en stor förlorare
Som jag berört i en tidigare krönika verkar tyvärr det svenska etablissemanget från vänster till höger att bli sittande med Svarte Petter. Av en för mig outgrundlig anledning har alla svenska politiker och MSM valt den krigshetsande oligarkins sida i denna amerikanska valrörelse. Våra politiker är kraftigt överrepresenterade i oligarkins olika lobbygrupper och flera står på deras payroll. Under hela valrörelsen och även nu efter, strör de omkring sig nedsättande omdömen om den Trump som är långt mer begåvad än vad någon av dagens svenska politiker är.
Det mest anmärkningsvärda är dock Jimmie Åkesson som skall föreställa att leda det svenska antietablissemangspartiet SD. Han springer idag ängsligt runt och strör omkring sig politisk korrekta kommentarer i ett patetiskt försök att bli accepterad av etablissemanget – vilket han aldrig blir. Mitt intryck av hans osäkra flackande blick efter att han gick i väggen, är att han mest liknar en skotträdd vovve. Han kör bara en fråga om begränsad invandring, vilket är en fråga som till valet 2018 kommer att vara en ickefråga. I övrigt smyger han så nära det politiskt korrekta han kan. Socialdemokraterna har beslutat att stänga gränserna för gott och införa en restriktiv asylpolitik, så SD kommer inte att ha mycket att komma med i nästa val, om de inte vågar utmana etablissemanget i grunden. Jag har tidigare trott att SD skulle bli det största riksdagspartiet, men som Åkesson nu leder politiken blir det inte så. Väljarna kommer att strömma tillbaka till socialdemokraterna, men knappast till moderaterna så länge de har kvar sin nuvarande ledare Batra. Ni vet hon som häromdagen satt i TV och liknade USA:s nyvalde president vid en bajsmoj.
Lilla Sverige är landet där etablissemanget driver hatkampanjer mot världens två mäktigaste ledare. Är inte det att be om problem så säg?
