Ledarna av Europas största antietablissemangpartier har hållit ett paneuropeiskt massmöte, inspirerad av USAs president Donald J. Trumps invigning, med målet att koordinera en politisk strategi för att mobilisera potentiella miljoner desillusionerade väljare i de stundande valen i Tyskland, Nederländerna och Frankrike.
Marine Le Pen, partiledare för Front National, Frauke Petry, partiledare för Alternativ för Tyskland (AfD), Geert Wilders, partiledare för holländska Frihetspartiet (PVV), Matteo Salvini, partiledare för Italiens Lega Nord och Harald Vilimsky från Österrikes Frihetspartiet uppträdde för första gången offentligt tillsammans då de samlades den 21a januari vid ett massmöte i Koblenz, Tyskland. De uppmanade de europeiska väljarna att delta i en "patriotisk vår" för att störta EU, återinföra nationell suveränitet och säkra nationella gränser.
Partiledarna för de största antietablissemangpartierna uppträdde offentligt tillsammans för första gången, den 21a januari i Koblenz, Tyskland. (Bildkälla: Marine Le Pen/Twitter) |
Det två timmar långa massmötet hölls under flaggan av Gruppen Nationernas och frihetens Europa (ENF), en grupp som etablerades i juni 2015 av medlemmar i Europaparlamentet från nio länder för att motsätta sig den europeiska federalismen och överlåtandet av politisk makt från väljarna till icke-valda byråkrater i Bryssel, EUs faktiska huvudstad.
Le Pen sade, med hänvisning till beslutet i juni 2016 som fattats av brittiska väljare att lämna EU och Donald Trumps uppgång i USA:
"Vi lever genom slutet av en värld och födelsen av en annan. Vi upplever en återkomst av nationsstaterna. 2016 var det år då den anglosaxiska världen vaknade. Jag är säker på att 2017 kommer att bli det år då den europeiska kontinentens folk reser sig."
Wilders tillade:
"Världen är i förändring. USA är i förändring. Europa är i förändring. Det började förra året med Brexit, igår var det Trump och idag tar de frihetsälskande partierna som samlats i Koblenz ställning. Anden kommer inte att återvända till flaskan, oavsett om du gillar det eller inte. Västvärldens folk håller på att vakna. De håller på att befria sig från politisk korrekthet."
Opinionsmätningar visar att den politiska förändring som uppslukar USA ger näring åt stödet för antietablissemangpartier i Europa. Förutom ilska över den eroderande suveräniteten gör ett växande antal européer uppror mot årtionden av regeringsinförd multikulturalism, politiskt korrekta talkoder och massmigration från den muslimska världen.
I Frankrike visar en ny Ipsos-mätning för Le Monde att Marine Le Pen nu är redo att vinna den första omgången av de franska presidentvalen den 23e april 2017. Le Pen har mellan 25 och 26 % stöd bland sannolika väljare, jämfört med 23 till 25 % för François Fillon från de borgerliga Republikanerna. I december 2016 ledde Fillon över Le Pen med tre enheter.
I Nederländerna leder nu Geert Wilders enligt opinionsmätningarna inför det allmänna valet som kommer att äga rum den 15e mars, 2017. PVV har ett stöd på mellan 29 och 33 % bland väljarkåren. I jämförelse har stödet för Folkpartiet för frihet och demokrati (VVD) minskat till mellan 23 och 27 %.
I Tyskland har antiimmigrationspartiet Alternativ för Tyskland (AfD) blivit det tredje största partiet i landet, med ett stöd på runt 15 %. AfD har nu representanter i tio av Tysklands 16 förbundslandsparlament, och partiet hoppas vinna platser i den federala Förbundsdagen (Bundestag) för första gången i det allmänna valet den 24e september 2017.
Europas etablissemangpartier har, till skillnad från att adressera de vanliga väljarnas oro, försökt tysta ned de som är av en annan åsikt genom att stämpla nejsägarna som främlingsfientliga, islamofober och nynazister.
I Tyskland, till exempel, uppmanade vicekansler Sigmar Gabriel tysk underrättelsetjänst att börja övervaka AfD, i ett lömskt försök att tysta ned kritik mot regeringens välkomnande migrationspolitik.
Det tyska inrikesdepartementet föreslår nu att man ska etablera ett "Försvarscentrum mot Desinformation" (Abwehrzentrum gegen Desinformation), för att bekämpa "falska nyheter". Kritiker har beskrivit det föreslagna centrumet som ett "censurmonster" som riktas mot att tysta ned avvikande åsikter.
Så kom Trump. Om ett tillräckligt högt antal europeiska väljare inspireras av den politiska förvandling som äger rum i USA kan den europeiska politiska maktens balans börja förflyttas till antietablissemangpartiernas fördel. Den europeiska politiska och mediala eliten kommer därför med all säkerhet se Trump som ett hot mot Europas etablerade politiska ordning.
I en intervju från den 16e januari med Times of London och Tysklands Bild sade Trump att han trodde att Brexit "kommer att visa sig vara en bra sak". Han tillade att den tyska förbundskanslern Angela Merkel begick ett "ytterst katastrofalt misstag genom att släppa in alla dessa illegala invandrare i landet".
I samma intervju sade Trump att NATOs allians "är mycket viktig för mig", men han kallade det "föråldrat" för att ha misslyckats med att behärska det hot som den islamistiska terrorn utgjort för västvärlden. Han beklagade sig också över att vissa länder "inte betalar så mycket som de borde betala". Av de 28 länder i alliansen är det bara fem – Storbritannien, Estland, Grekland, Polen och USA – som når målet att spendera minst 2 % av deras BNP på försvar.
Europeiska kommentatorer kritiserade Trump kategoriskt för hans kommentarer, och några anklagade USA för att vara en "opålitlig partner". Europeiska ledare upprepade uppmaningar till en paneuropeisk armé, ett långvarigt mål för europeiska federalister som skulle innebära ett förflyttande av suveränitet från europeiska nationsstater till EU som saknar motstycke.
Gatestone Institutes orförande och ambassadör John R. Bolton har skapat ett välbehövligt sammanhang i debatten om NATO. I en färsk artikel i Boston Globe skrev han:
"NATO har fått intensiv kritik i år av Donald Trump, vilket har väckt raseri bland de värdiga i det utrikespolitiska etablissemanget. De värdiga vet dock att Trump helt enkelt använder sin megafon för att säga vad de själva säger i lägre ton: NATOs beslutsfattande är ofta stampande; dess uppgift har inte omdefinierats tillräckligt efter Kalla kriget; och alltför många medlemmar har inte burit sin ekonomiska eller militära börda på många år... Trump har betonat att hans klagomål är avsedda för att uppmuntra en debatt om hur man ska kunna förbättra och stärka NATO, inte dela upp det. Debatten är väl värd att föra."
Bolton tillade:
"I många avseenden bevisar Frankrike och Tyskland att de inte förstår Brexits betydelse. De följer reflexmässigt, nästan religiöst, exakt den väg som har framkallat EUs nuvarande existentiella kris: varje misslyckande en närmre integrering av "det europeiska projektet" leder enbart till ett behov av ytterligare integration. Oavsett om det gäller att etablera en valuta utan någon regering; att utlova militära förmågor som EU kollektivt aldrig uppnår; eller att låta påskina en EU-roll i världsaffärer som ingen utanför Bryssel tar på allvar, är "mer Europa" alltid svaret."
Europeiska Reaktioner på President Trumps Invigelse
Trumps tal vid presidentinvigningen mottogs med formella artigheter av europeiska ledare – de flesta av vilka kommer att behöva arbeta med den nya ledaren av den fria världen – och med ohämmat hån av europeiska kommentatorer och medieeliten – många av vilka verkar befinna sig i förnekelse om antietablissemangvinden som sveper in över USA och Europa.
En stor del av de europeiska uttalandena om Trump har bestått av utskällning och anti-amerikanism. En handfull europeiska analytiker har däremot uppmanat till introspektion och självkritik.
Vad som följer är ett kort urval av europeiska uttalanden om Trumps invigning:
I Storbritannien var reaktionerna på Trump jämnt fördelade mellan de som stödjer ett brittiskt medlemskap i EU och de som inte gör det. Premiärminister Theresa May sade:
"Utifrån våra samtal fram tills idag vet jag att vi båda är engagerade i att utveckla den speciella relationen mellan våra två länder och i att arbeta tillsammans för folkets välstånd och säkerhet på båda sidor av Atlanten."
Utrikesminister Boris Johnson skrev:
"Jag tror att den nya presidenten har gjort det väldigt klart att han vill sätta Storbritannien först i kön för ett nytt handelsavtal och det är uppenbarligen extremt spännande och viktigt."
Nigel Farague, politikern som ledde Storbritanniens försök att lämna EU var en av de få européer som förstod storheten i Trumps uppgång. Han skrev:
"Det finns en genuin känsla av att Trumps övertagande av Vita huset är en del av en större, global rörelse. Våra kritiker skulle, med hänvisning till Trumps kandidatur och hans tal, kalla det för populismens uppgång. Jag skulle säga att det helt enkelt är en återgång till nationsstatlig demokrati och ordentliga värderingar. För denna invigning är inte bara en förändring från den 44e presidenten till den 45e i USA. Detta är en äkta politisk revolution."
I Frankrike rådde president François Hollande Trump att hålla sig utanför europeiska affärer – detta några dagar efter att den franska regeringen försökt införa en "tvåstatslösning" i Israel. Han sade: "Europa kommer att vara redo att bedriva ett transatlantiskt samarbete, men detta kommer att vara baserat på dess intressen och värderingar. Det behöver inga utomstående rådgivare som säger till det vad det ska göra."
Marine Le Pen sade: "Uppenbarligen är Donald Trumps seger ännu ett steg mot den nya världens framkomst, vars uppgift är att ersätta en gammal ordning."
Jean-Marie Colombani, the former editor-in-chief of Le Monde, articulated Europe's geopolitical predicament, which is the direct consequence of a failure to prioritize French defense spending:
Jean-Marie Colombani, den före detta chefredaktören på Le Monde, uttryckte Europas geopolitiska belägenhet, vilken är den direkta konsekvensen av ett misslyckande att prioritera Frankrikes försvarsbudget:
"Ur en amerikansk synvinkel är Vladimir Putin ett sekundärt problem; Ryssland är en medelmakt som säkerligen kan skapa problem för USA, men endast marginella sådana, som i Syrien till exempel. Kina är den enda makten som utmanar USA. Det kommer att bli, och är redan, Trumps USAs enda besatthet."
"Vladimir Putin utgör ett problem, om inte ett hot, för Europa. Faktum är att den ryska presidenten har satt upp ett mål att försvaga EU för att återupprätta den roll som förmyndare som Sovjetunionen utövade i Östeuropa, i länder som nu är medlemmar i EU och NATO. Allt pekar på att Trump delar samma mål: att försvaga Europa."
"Trumps europeiska policy är sannerligen inspirerad av Nigel Farage, som var i spetsen för kampanjen för Brexit, och vars politiska mål nu är en avveckling av EU. Detta förklarar den förutsägelse som formulerats av Trump om Europas stundande frånfälle, och hans anti-tyska undertoner. I den nya amerikanska presidenten finner vi språket och elementen i alla populistiska och extremistiska partier vars gemensamma lära är fientlighet mot det europeiska projektet. Här i Öst och Väst är då Europa fastklämt som i ett skruvstäd!"
I Tyskland, som är fullt beroende av USA för sitt försvar, och som handfast har vägrat att uppfylla sin förbindelse att spendera 2 % av sitt BNP på försvar, var reaktionen på Trumps tal överväldigande negativ.
Förbundskansler Angela Merkel lovade att arbeta med Trump för att bevara den transatlantiska relationen. "Den transatlantiska relationen kommer inte vara mindre viktig under de följande åren än vad den var under föregående år", sade hon. "Och jag kommer att arbeta med detta. Även då det finns skilda åsikter uppnås kompromisser och lösningar på bästa sätt när vi utbyter idéer med respekt."
Vicekansler Sigmar Gabriel var mindre diplomatisk än så. Han sade: "Vi måste ta denna man på allvar. Det vi hörde idag var högst nationalistiska toner. Jag tror att vi måste förbereda oss för en tuff resa." Han uppmanade européerna att enas och "försvara våra intressen".
Kommentatorn Max Hofmann tillrättavisade européerna och uppmanade dem i Deutsche Welle att sluta klaga på Trump och istället lösa sina egna problem på hemmaplan:
"Vad gör du om din närmaste partner bara försvinner? Du gör vad EU skulle ha gjort för länge sedan: du löser dina egna problem, oavsett vad "The Donald" sysslar med i USA. Det finns tillräckligt med arbete som måste utföras i Europa i avseendet "lösa sina egna problem" – Brexit, invandring och flyktingpolitik, euron. Om européerna hade varit ärliga mot sig själva och sett vad som höll på att hända på den gamla kontinenten ur ett amerikanskt perspektiv – och inte bara detta – då hade situationen inte varit begriplig för dem. Om USAs parlamentariker skulle kalla europeiska avvikande åsikter för "galenskap" eller "nonsens" hade ingen kunnat klandra dem."
Kommentatorn Hubert Wetzel sade att Trump utgjorde ett hot mot den europeiska säkerheten och begärde en europeisk enighet för att rida ut stormen under de nästkommande fyra åren. I en essä som spetsats med hyperboler skrev han:
"Européerna kommer att behöva anpassa sig till ett nytt tonläge när de har att göra med USA. Trump har understrukit i hans tal att han kommer att bedriva en nationalistisk utrikespolitik, och hans tal innehöll ingen referens till USAs allierade. [Vad Trump egentligen sade: "Vi kommer att befästa gamla allianser och bilda nya sådana", och "vi kommer att sträva efter vänskap och välvilja med världens nationer"]. Hans vilja att spendera pengar på andra länders försvar är begränsad. Han ser inte USA som en beskyddande makt med demokratiska värderingar i världen, och han är den första presidenten i USA sedan slutet av Andra Världskriget som öppet uttryckt sina tvivel om värdet i den europeiska enigheten och NATOs existens. Vid en tidpunkt då Ryssland försöker försvaga Väst med hjälp av sina tillgångar inom diplomatin, underrättelsetjänsten och militären är detta en attityd som utgör ett allvarligt hot mot ett enat Europa."
I Spanien skrev den geopolitiska analytikern Rafael Bardají:
"President Trump lovade att en ny tid börjar idag. I hans invigningstal gjorde han det mycket tydligt att han avskyr Washington och det sätt som etablissemanget har styrt landet och försvarat sina privilegier på medborgarnas bekostnad fram tills idag. Ja, det är ett tal som kan kallas för populistiskt, men icke desto mindre är det sant. Demokratin uppkom framför allt som folkets regering, för folket; något som för närvarande är långt ifrån verkligheten i USA och i Europa. Det framstående sociala kontraktet i en liberal demokrati, nämligen ett växande välstånd och fred och säkerhet för medborgarna, uppnås inte längre. Detta är på grund av vår elits oförmåga att hantera den [ekonomiska] krisen, på grund av deras besatthet av pacifism och på grund av medborgarnas underordnade intresse som är till invandrarnas fördel."
I Schweiz varnade Roger Köppel, chefredaktör på Die Weltwoche, för försök av den europeiska eliten att förminska Trump. Han skrev:
"Trumps seger var en hälsosam chock. Chocken var nödvändig. Inte bara maktkarteller, utan också världssyner håller på att brytas ned. Detta avbrott är givande. Tabun från de senaste åren finns nu helt och hållet med på dagordningen: illegal invandring, islam, struntpratet om öppna gränser, det dysfunktionella EU, folkets fria rörelse, jobb, lag och ordning. Trumps föregångare ville inte tala om detta, men det ville majoriteten av väljarna. Detta är vad demokrati är."
Soeren Kern är seniorforskare vid New York-baserade Gatestone Institute. Han är också seniorforskare för europeisk politik vid Madridbaserade Grupo de Estudios Estratégicos / Strategic Studies Group. Följ honom på Facebook och på Twitter.
