Sverige: från politisk stormakt till ambitiös industrination

Låt oss med några snabba glimtar stega oss förbi Gustav II Adolf och hans strategiska mål för: Mare Dominii Balticum: Att Dominera Östersjön efter Trettioåriga kriget, med hjälp av de skräckinjagande Wasaskeppen: Att i föhandlingsposition få regera över Nordkalotten med hjälpa av de följande framgångsrika krigarkungarna i Stormaktsväldets Sverige från Ishavet ner till Svarta Havet var ju den STORA STRATEGISKA DRÖMMEN.

Ja det gick ju skapligt bra fram till Karl den tolftes seger i Narva år 1700, som effektivt hindrade Peter den Store att nå ut till finska vikens strand. Men Stormaktsdrömmen fick ju ett snöpligt slut i och med förlusten i Poltava 1709 som gjorde att den svenska krigarkungen inte ens vågade visa sig i sin egen huvudstad mer under resten av sitt krigarliv fram till sidoskottet i skallen 1718, då krigarsjälen kunde avsluta sin karriär på ett ståndsmässigt sätt vid ‘Norska fronten’ med stövlarna på!

Men århundradet lade grunden för ett dugligt Ämbetsmannasverige som med stämpeln: Kungl. Majestät regerades av ansvarstagande adelsmän och läskunniga bönder som själva skrev under sin självdeklaration på heder och samvete. Den starka protestantiska svenska statskyrkan skötte etiken, undervisningen, folkbokföringen, samt försåg krigsmakten med indelta soldater från varje kyrkby i god ordning.

Franska Revolutionen passerade Centraleuropa utan att ge några större avtryck i Sverige. När en dold Europeisk finansmakt började ersätta ärvda Kungafamiljer med valda presidenter, så enades Sverige om att söka sin nationella trygghet, med att inbjuda Napoleons mest framgångsrikaste Marskalk Bernadotte att bli Kung i arvsriket Sverige år 1810.

Och redan år 1825 kontaktade Karl den XIV Johan, Bankfamiljen Rothschilds för att få ordning på Sveriges Riksbank, och säkerställa kungafamiljens växande privata kapital.
( I vår Grundlags Successionsordning står det i klartext att ”prins JOHAN BAPTIST JULII av Ponte Corvo manliga bröstarvingar skola äga rätt till den kungl. svenska tronen,”…)

Artonhundratalets industriella utveckling från brukssamhällen vid lokala vattenkraftverk fick en kreativ knuff framåt från invandrande familjer från Vallonie i dåvarande Norra Frankrike (nu en del av södra Belgien). Denna måttliga men mycket medvetna rasblandning och långsiktiga integration av katolsk kreativitet i det svenska samhället har vi i dag att tacka för de lönsamma exportframgångarna från den uppfinningsrika svenska stål- och verkstadsindustrin under senaste århundraden.

Artonhundratalets Sverige började som ett bondesamhälle utan egentlig borgerlig stadsbefolkning. Vi transformerades snabbt till industriarbetare utan att passera södra Europas feodala mellanform, med en borgarklass med kulturella vanor och intressen. Svenska självägande bönder blev egenföretagare med industriella sidoinkomster och företag som växte organisk. En ny folklig adel av storbönder från de erövrade Danska godsen i söder, bildade ett Lantmannaparti och var grunden till Högern.

Jag är själv vallonättling och med stort intresse besökte jag under mina sju år i Bryssel även Vallonmuseet i Liège och upplevde det vi i Sverige nu kallar Smålandsanda eller driftig egenföretagsamhet i Dalabyarna eller Värmland. Två bröder De Geer organiserade en ordnad överflyttning av smeder och bergsmän, deras verktyg, familjer och tjänstefolk till det nya Bergslagen som lovade rikare malmförekomster, än det norra Frankrike de lämnade.

Min mormor hette Toll i efternamn, och gjorde mig till sextondels kreativ Vallon i själ och hjärta. Min mormors pappa Anton Mauritz Toll var en egensinnig invandrare som 1871 förlorade sin gård och försörjning: Fiskeså i Uppland, på kortspel och måste flytta till Uppsala med sina två pojkar och min mormor Alma. Pojkarna utbildade sig till läkare och tandläkare samt flyttade till USA för att komma igång ekonomiskt. Hugo Toll blev så småningom överläkare på Ersta sjukhus. Mot slutet av sitt liv kunde han inte hålla tillbaks sin kreativitet från Vallonie och skrev den kotroversiella boken: Dog Jesus på Korset? En läkarstudie. (Läkaren i Hugo såg att människan Jesus inte kunde dö så snabbt som den katolska sagan beskriver. LÄSARE BLEV ARGA PÅ ATT DOKTORN TOG DERAS TRO IFRÅN DEM. Nu förstår jag bättre, varifrån den kreativa internationella bråkstaken i mig kommer)!

Och det kanske även ger en försmak till er läsare av Filosofens Blogg om de kommande inläggen som kommer att beskriva Sverige som ett rasistiskt och främlingsfientligt hemland för människor och myndigheter som är rädda för Ryssen och all förändring av rådande falskspel i politik, finansväsende samt vår skenheliga tillit till en jämlik neutralitet…

För att kittla er läslusta prövar jag nu denna min titel till morgondagens mer  djärva inlägg i Filosofens blogg: Från svensk rasism och främlingsfientlighet till DÖ, DecemberÖverenskommelsen.