Sverige har på många sätt blivit en apartheid-stat. Men inte kanske direkt i dess klassiska mening där en stat dikterar villkoren för människor i samhället. Den ”svenska” apartheid-staten är på mikro-nivå och styrs av identitetsgrupper som har kidnappat demokratin. 

Mellan 1948 till 1994 rådde ett samhällssystem i Sydafrika där människor delades in efter hudfärg. Själv finner jag sånt här förkastlig. Jag har aldrig gillat gillar rasism och har aldrig varit en förespråkare för att dela in människor efter yttre egenskaper som hudfärg eller storlek på deras panna.

Att människors genialitet eller skapade kraft skulle sitta i hudfärgen ser jag verkligen som rent nonsens.

Jag vet inte riktigt när det skedde. Men en dag så var identitetspolitiken och värdegrundsdemokratin här. Den slog inte ner som en bomb direkt utan smögs sakta in.  Helt plötsligt så har det uppstått en överenskommelse om tysthet eller historieförfalskning kring många ämnen som berör människor och samhället.

I dag så upplever jag det som att politik och opinionsbildade handlar mer om små gruppers intressen och rättigheter än att handla om vad som är bra för hela samhället och för majoriteten.

Politiskt motiverade grupper, oftast från vänsterkanten skickar fram en person som ska föra en talan för en viss grupp. Det kan handla om gruppens hudfärg, gruppens sätt att ha samlag på eller hur en grupp bär en tygbit på huvudet. De har egna intresset före samhället i dess helhet.

Dessa grupper avgrundsvrålar om sina rättigheter och andras skyldigheter mot dem. Det pratas aldrig om deras skyldigheter mot samhället. Det verkligen skrämmande i detta är att dessa grupper har alla de fri och rättigheter som svenska medborgare har. Man har bara kidnappat hela konceptet med demokrati och snävt in det i deras smala åsiktskorridor.

Hur ska du som individ kunna diskutera eller nå en kompromiss med en grupp som hävdar absolut rätt och ibland överlägsenhet bara för att de har en grupptillhörighet som tex hudfärg?

Detta har redan prövats på många platser och det har gått käpprätt åt helvete varje gång. Nazisterna drevs av identitetspolitik, apartheid likaså. Kommunismen och islamismen har samma mekanismer. Vi vet vad resultatet blir av detta.

När vi tillåter att opinionsbildare okritiskt får föra fram sina saker argument som kretsar kring en minoritets intressen raserar vi sakta vad den svenska demokratin kretsar kring. Nämligen våra fri och rättigheter. Vilket dessa grupper redan har. Att de hävdar att de står utanför demokratin är ohederligt.

Det finns plats för minoriteter i Sverige och deras talan är lika mycket värd som alla andra. I dag är det inte så. I dag kan en grupp hävda absolut tolkningsföreträde.  Numera är det invandrare med ”rätt” hudfärg” som ges tolkningsföreträde för vad svenskhet är. Detta är ett politiskt angreppssätt för att göra motståndaren tveksam och svag.

Och det har på många sätt lyckats. Försök säga att du är stolt svensk och du kommer dras i en brun sörja. Hylla kurdiska nationalism och du är en frihetshjälte.

Det hela är hyckleri och ingen vinner på detta. I ett Sverige där minoritetsgrupper får sätta agendan efter heliga tygbitar och hudfärg kommer till slut även de att förlora. För snart kommer en annan grupp hävda absolut rätt utifrån en annan identitet.

Fortsätter vi på denna väg med identitetspolitik och låter värdegrundsdemokratin leda oss. Kommer vi att få ett samhälle där människor är indelade efter en rasistiskt struktur.  Det är dags att sätta ner foten mot detta nonsens.

Ett samhälle kan inte styras av en minoritet som har sin identitet och egna intressen före allting annat. Din tygbit på huvudet eller hudfärg är inget argument för något annat än din egna intressen.

Identitetspolitik förgör demokratin.  Värdegrundsdemokratin förstör Sverige.