Kritiken mot svenska myndigheter för deras hantering av den stora skogsbranden i Västmanland har på sina håll varit mycket stark. Mycket av det kommer aldrig att ses av dem som bara konsumerar media och av myndighet godkänd information. Men de som aktivt söker efter information på nätet behöver inte leta längre än till Mikael Styrman s blog " Den svenska inkompetens i sin linda. Styrman vet vad han talar om. ":
För dem som inte vet varför jag känner att jag är kallad att tala om det här, jag flyger helikoptrar och är en skogsägare, en före detta skogsentreprenör och chef för ett kraftverk. Jag har varit med om flera bränder och har både beställt och utfört flera föreskrivna skogsbränningar, både förberedelse och eftersläckningsarbete.
Operativa brandmän från Sverige på ett nätverksmöte i 2012
Bild tagen från MSBs hemsida.
Chefers verksamheter
Styrman skriver inte bara om inkompetens som präglat hanteringen av denna katastrof, utan också orsaken: systemfelen i den svenska offentliga sektorn. Samma systemfel som, Styrman förklarar förorsakar att tågen slutar gå, eller inte startar alls, så fort det blir varmare eller kallare än 10 grader Celsius. Fel som orsakar dyra och onödiga tunnlar som inte slutförs i tid. Fel som förorsakat oskyldiga medborgares död i 10 mord medan de verkliga mördarna går fria. Anledningen är att elen slutar fungera när det blir lite blåsigt och fungerande telefonlinjer får skrotas eftersom det innebär mer pengar i fickorna på telekom maffian.
Styrman sammanfattar dessa systemfel i en mening när han diskuterar de fem högsta tjänstemännen som ansvarar för räddningsinsatsen som svarade på frågor vid en presskonferens i Sala.
Fem högavlönade och helt okunniga människor för vilka det är viktigare vilket kön de har, vilket parti de tillhör, och vem som tillhör deras familj och vilka de är vänner med.
Men först lite fakta om Svensk beredskap för katastrofer som denna. Det talades i media att Sverige snabbt skulle kunna mobilisera fem helikoptrar för släckning och räddningsarbete. Sanningen är att Sverige bara kunde mobilisera tre. Två fler måste lånas från Norge. Tre helikoptrarna är vad Sverige kan skicka upp i händelse av en större katastrof som denna. TRE! Vi har beställt 10 Black Hawk helikoptrar, sade statsminister Reinfeldt i sitt försvar i en ny intervju. Men ordern har uppenbarligen inte påskyndas i mer än i 10 år ?!
Vilka andra kunder hade accepterat en försening på 10 år när du gör en så viktig order? Eller i vilken ordning, för den delen? Fanns det ingen klausul att häva avtalet i händelse av en allvarlig försening? Tio år? Ge mig en jävla chans ... Och inte en enda följdfråga från reportern. Ofattbart!
Visserligen är helikoptrar inte ett särskilt effektivt verktyg när det gäller att släcka bränder av den här storleken, men de är otroligt viktiga i nästan alla typer av andra räddningsarbeten. I denna brand har helikoptrarna räddade flera personer. Men i arbetet med att släcka bränder av denna omfattning, är de ganska värdelösa. Det är då egentligen bara en sak man kan göra, enligt Styrman (utom att kanske börja dansa regndans). Du måste snabbt skära brandvägar i periferin, starta bränder där, och låta dessa bränder bränna sig in till mitten, där de kommer att släcka varandra. Om detta hade skett direkt, kunde denna katastrof ha kunnat undvikas. Nyckeln i dessa situationer är kunskap .
Så vad fick de svenska skattebetalarna för sina 16 miljoner kronor? Var de brinnande skogarna i Västmanland fulla av starka och modiga kvinnor som gjort heroiska ansträngningar för att få den förbannade saken utredd? Nej, de var de inte. Jag säger inte att det fanns ingen, för jag vet inte det, men om det fanns kvinnor inblandade, var de inte många. Och om någon av de män (eller deras ledare) som har kämpat mot detta monster och deltog i programmet, tvivlar jag på att de har haft mycket användning för det i sina 10 dagar att slåss mot den största skogsbranden i den svenska historien.
En utbildad person kommer att vara mer användbar med bara en endaste spade, än en massa inkompetenta människor med all utrustning i världen.
Vad har det svenska samhällsskyddet ("Myndigheten för samhällsskydd OCH beredskap," eller MSB ) gjort för att förstärka denna kunskap hos sina chefer under de senaste åren? Vad har gjorts för att utbilda de människor som kommer att vara vår sista försvarslinje mot naturkatastrofer av denna omfattning? Har de gjort något?
Oh ja, de har spenderat miljontals dollar för att utbilda ledningen ... i "genusvetenskap och jämställdhet."
I början av 2010, inbringade MSB 16 miljoner svenska kronor (eller lika med US $ 2.300.000) på två stora projekt. Åtta miljoner gick till Centrum för genusvetenskap vid Karlstads universitet och projektet. "Den könskodade räddningstjänsten:. Villkor för jämställdhet" Bland annat diskuterades om manlighet bör betraktas som en risk.
Samma summa pengar gick till Luleå tekniska universitet för ett fyraårigt program som heter "Genus och Publik säkerhet:. Teknik, organisation och jämställdhetsintegrering" Vissa områden som forskare kommer att undersöka är:
- Varför är antalet kvinnor större bland deltidsbrandmän än bland heltidsanställda? Är det på grund av hur arbetet är organiserat?
- Vilken roll spelar ny utrustning och verktyg för hur vi ser på jobbet?
- Fysisk styrka värderas mycket högt bland brandmän. Hur förklarar vi att en erfaren brandman kan ha hög status, även om han inte längre är så stark?
- Finns det betydande hinder för jämställdhet som ligger mer i samhället än utanför räddningstjänsten?
- Hur viktigt är det, till exempel, att en far till små barn förväntas kunna arbeta nätter men inte en småbarnsmamma?
Finns det någon som ser något i det här programmet som har fått något att göra med räddningsarbetet?Hur man bäst för att bekämpa stora skogsbränder, till exempel? Nej? Inte jag heller
Titta på följande skärmbild, som nyligen togs från MSB webbplats. Denna sida främjar ett skydd mot olyckor (SMO), som är ett tvåårigt eftergymnasialt program för alla som vill bli brandman och arbeta med räddning och säkerhet. Finns det någon som märker samma som jag?
Politikerna, som får så fritt dela ut miljarder av skattebetalarnas pengar till självutnämnda bedrägerier och bedragare på universiteten, tycks inte ifrågasätta varför deras (läs: våra ) spenderade miljontals bidrag inte bidrog till en effektiv katastrofberedskap. I varje fall har jag inte hört någon sådan kritik från någon av dem hittills. Asa Romson (miljöpartiet) hyllar nu plötsligt samma personer som hon i ett tal nyligen i Almedalen kallade "icke-människor": vita, heterosexuella, köttätande män. Under en vecka, kan samma personer som synes gå från att vara orsaken till allt som är fel i den här världen till att vara hjältar. Allt som behövs är en skogsbrand som du kan känna av hela vägen till Stockholm.
Det har smittat många människor på fel sätt såsom i början av krisen då Romson försökte vinna politisk poäng från en katastrof som redan hade tagit människors (mäns) liv och hem, särskilt eftersom hon och hennes parti har en drivande ansträngning att helt avveckla svenska försvarets enheter. Om miljöpartiet skulle ha haft en majoritet i parlamentet, skulle vi inte ha kunnat mobilisera med tre helikoptrar eller ett enda bandfordon, för den delen.
Men hon är inte den enda politiker som förtjänar kritik. Vi svenskar är i allmänhet antingen likgiltiga eller okunniga om vad som görs över våra huvuden.
Jag tror dock att de flesta medborgare skulle hålla med mig om att det inte är värt 16 miljoner av våra pengar för att utbilda en bra räddningstjänst, och därigenom har inte bara räddningsarbetare kompetent krishantering. Dessa skattepengar som vi betalar till för samhällsskydd och beredskap bör användas för att säkerställa just detta. Vad de inte ska användas till är dock att finansiera en lekstuga för självutnämnda jämställdhetsexperter vars läror smutskastar just de människor som just nu riskerar sina liv för att slita i 20 timmar om dygnet i skift för att rädda människor och egendom i Västmanland.
Är jag den enda som känner att mitt blod börjar koka?
Helena Lindberg
Och det blir inte bättre när jag hör att en (naturligtvis, kvinnlig) chef för samhällsskydd och beredskap, Helena Lindberg, vägrar att avsluta sin semester tidigare för att komma hem för att ta hand om det hela. Hon gav någonslags förklaring till en förstummad reporter, men allt jag hörde var ungefär så här:
Jag bryr mig inte ett skit om dina triviala bränder och man kan inte göra skit åt det eftersom jag har skydd. Jag vill inte bli störd när jag är på semester, läser de senaste förslagen från min medarbetare. Och ändå vet inte ens jag vad en skogsbrand är. Man behöver inte ha kunskaper i mitt jobb. Du måste bara vara en kvinna med rätt åsikter och anslutningar. Dessutom är det min man som grillar i vår familj.
Så vitt vi vet, har en man dött och några fler har svårt skadats i branden. Och det finns en stor risk för att fler olyckor och till och med dödsfall kommer att följa. Det är aldrig en bra idé för civila att vandra in i områden där stora skogsbränder rasar.
Huruvida volontärer går med i kampen, trots riskerna, beror på ledningens oduglighet. När folk inser att de som borde göra jobbet för att skydda dem och deras egendom inte vet hur, tenderar de att ta saken i egna händer. Det kallas ansvar. I vissa fall är det ofta bra, men ibland kan det sluta illa.
Du kan inte tala om för människor att inte göra någonting själva: "! Bara titta på på säkert avstånd som gör oss totalt till åsnor av oss själva och din egendom förstörs"
Du måste lära dig att göra ditt jobb och sedan ta hand om det!
Och gissa vem det är i familjen som griper tag i motorsåg och spade och agerar chef i skogen? Tja, du har 50 procents chans att gissa rätt. De ser ut som vanligt folk men har inte deltagit i universitets jämställdhetsprogram ännu.
Men som sagt, jag vill också göra det fullständigt klart för er, att det inte är de många brandmännens heroiska kamp i skogarna. Många kvinnor gör också heroiska insatser: att få mat, vatten och andra förnödenheter till de anställda, som tillhandahåller transporter och organiserar skyddsrum, etc. Roligt att se, när skiten träffar fläkten, tycks vi alltid återgå till våra gamla könsroller. Farligt nära situationer verkar ha den effekten på oss. Ingen skugga ska falla över dessa människor. De är alla verkligen hjältar och förtjänar vår fulla respekt.
Och de förtjänar också en ledning och, i sista hand, politiker som inte tillbringar sina surt förvärvade pengar på skitsnack och genusforskning utan som har gjort något för att hjälpa dem att kämpa för oss alla där ute.
Låt oss hoppas att inga andra stora bränder kommer att hända var som helst i Sverige just nu eftersom varje brandslang i hela Sverige är i Västmanland för närvarande .
Men vi är lika, eller hur? Vilken tröst.
Skrivet av
William Andersson
http://www.avoiceformen.com/sexual-politics/sweden-is-burning-and-we-have-no-defense/
