Staten är alltid god

Nästan varenda gång jag är ute och delar ut flygblad eller på annat sätt pratar om integritet så får jag en och samma fråga. Visserligen är den ofta formulerad på olika sätt, men kontentan är alltid samma:

Litar du inte på den svenska staten?

För att göra det hela bättre så har den frågan alltid en underton av:

Om du inte gör det så är du en foliehatt.

Och så klart:

Den svenska staten är ju mycket bättre än alla andra…

Ett lätt sätt att ducka undan den frågan är att hänvisa till att man inte vet vad som händer i framtiden (funkar för det mesta – ganska bra att dra upp sverrarna), eller t.ex. dra upp Tyskland och Hitler (de flesta man pratar med känner inte till Godwins lag ;)).

Jag tänkte därför här ta en titt på just den svenska statens agerande genom tiderna – för att se hur god den har varit genom åren.

Med start 1934 började man här i Sverige att tvångssterilisera framförallt unga kvinnor. Totalt steriliserade man runt 63 000 personer (dock inte alla med tvång) fram till 1975 då man ändrade lagen. Under 40 år var det alltså i Sverige i princip lagligt att tvångssterilisera människor.

Under 10 års tid matade man utvecklingsstörda människor på en anstalt i Lund med en diet menad att ge karies – vare sig patienterna själva eller deras anhöriga blev tillfrågade eller ens informerade. Det hela skedde mellan 1945-1955 och med ett godkännande av dåvarande Medicinalstyrelsen.

IB-affären känner nog de flesta till, men för att göra nån form av sammanfattning. 1965 skapades InformationsByrån (IB) och ganska snabbt började IB att spana på och kartlägga svenska medborgare. Det här ledde till flera fall där folk inte fick jobb eller till och med bostad på grund av sina åsikter och inget annat.

I början av 2006 stängdes Sverigedemokraternas hemsida och siten för deras interna partitidning ner efter att UD och SÄPO kontaktade deras webbhotell. Det här ledde till omfattande protester, men JK ansåg att vare sig UD eller SÄPO hade begått nåt brott mot censurförbudet.

Regeringen såg till att tsunamibanden ska sekretessbeläggas i 70 år – nu har vi ingen aning om vad som verkligen finns på de där banden, men bara det faktum att alliansen vill hemlighålla nåt som vänsterblocket var ansvarig för får en så klart att undra.

År 2005 så fick Sverige kritik från FN för att vi 2004 utvisade två terrormisstänkta egyptier. Inte bara FN var purkna på den svenska staten, utan även KU tyckte det var dåligt agerat.

Under utredningen av Palmemordet så fick bokförläggaren (och då privatpersonen) Ebbe Carlsson vara med och fick tillgång till hemlig information med dåvarande justitieministerns godkännande.

Under valrörelsen 2006 tog sig representanter för FP och LUF in i Sossarnas datorsystem och fick tillgång till känslig partiinformation. Dessutom verkar det som att sossarna fick… bättre polishjälp än vad som är vanligt när man utreder datorintrång annars.

Riksdagens näringsutskott (representerade av Karin Pilsäter (fp), Björn Hamilton (m), Jan Andersson (c) och Mikael Oscarsson (kd)) ljög eller vilseledde folk när de i mars 2009 gick ut på Newsmill och om ACTA sa:

Förhandlingarna innehåller heller inget alls som gäller Internet.

Vilket med läckta ACTA-dokument har visat sig inte stämma.

Så sent som den 8:e november 2009 så häktades en departementssekreterare på regeringskansliet för grovt narkotikabrott.

Jag är säker på att om man letar mer (och jag har med flit valt att inte nämna FRA…) så kan man hitta fler tillfällen när antingen regeringen/riksdagen/regeringskansliet som helhet eller delar av den har betett sig på ett sätt som inte är att lita på.

Meningen med den här posten är inte att visa att vi absolut aldrig ska lita på nån av ovanstående, utan snarare visa att regeringen/riskdagen/regeringskansliet består att människor. Människor som kan göra fel, som kan styras av känslor och som kan påverkas av andra.

Det betyder att vi faktiskt inte kan lita på att dessa instanser alltid gör vad vi tycker är rätt. Det betyder inte att de alltid gör allting fel utan att vi behöver ha en lagom dos skepsis mot det som händer och själva ta reda på varför det ser ut som det gör.

Uppdatering: Björn Odlund påminde mig om en sak jag hade tänkt ha med, men glömde bort.

1922 instiftades efter lagförslag från socialdemokraterna (men med stöd av hela riksdagen – en av de som låg bakom motionen blev även senare chef för institutet) nåt som hette Statens institut för rasbiologi (SIFR) med syfte att kartlägga rasbiologi för att kunna finna”de djupare liggande orsakerna till brottslighet, vanart, alkoholism, sinnessjukdom” och kunna bringa ”annan undermålighet i dagen”. År 1936 ansåg den dåvarande chefen för institutet att det var bra att sterilisera utvecklingsstörda.

Källa: http://janlindgren.se/2009/11/08/staten-ar-alltid-god/