Enligt TT gör SÄPO analysen i sin årsbok att Ryssland bedriver ett psykologiskt krig mot Sverige i syfte att manipulera, splittra och påverka demokratiska beslut. Läs en mer utförlig redogörelse här. Både beslutsfattare och allmänheten är måltavlor, skriver SÄPO. Sådan påverkan kan ske genom stöd till ytterlighetsrörelser, informationsoperationer och desinformationskampanjer, skriver man, och konstaterar hur snabbt och lätt förvrängda och förvanskade budskap får spridning. I sin förra årsbok skrev SÄPO att det största spionagehotet mot Sverige kommer från Ryssland, och nu konstateras det att ett tiotal av de ryska diplomaterna i Sverige är agenter.
Allt är som vanligt med andra ord. Under i princip hela mitt liv har bilden varit densamma. Det är framförallt Ryssland som spionerar på vad vi har för oss i Sverige. De stora spionskandalerna med svenskar som lämnat ut information om vår säkerhet, har oftast varit spioner som arbetet för sovjetisk räkning. Den värsta var översten Stig Wennerström. Rädsla för vår jättegranne i öster är av gammalt datum och går tillbaka till rysshärjningarna på 1700-talet. Detta trots att nog Sverige historiskt fört en aggressivare politik mot Ryssland än vice versa.
Vad informationen från SÄPO inte hade med, var analysen av bakgrunden till ryssarnas intresse för vårt land. Svaret är enkelt.
Under tiden efter Andra Världskriget förelåg ett påtagligt invasionshot från Sovjetunionen som världskommunismens centralmakt. En enorm övermakt räknat i armédivisioner stod uppradad utefter järnridån hela tiden redo att inta hela västra Europa. Vi hade då grundad anledning att frukta för vår säkerhet. Sverige hade trots detta valt att stå utanför försvarsalliansen NATO under USA:s ledning, som många länder i vår omgivning valt att ansluta sig till. Ofta anfördes vår hänsyn till Finlands känsliga ställning som en huvudorsak till vår alliansfria politik.
För att trygga vår säkerhet byggde vi upp ett betydande försvar och en stark försvarsindustri. Men därtill samarbetade vi ganska intimt under täcket med USA/NATO. Detta var givetvis något som Sovjetunionen observerade och att man därför räknade in vårt land bland sina motståndare. Därmed blev vi givetvis ett huvudmål för Sovjetisk underrättelseverksamhet och verksamhet för krigsförberedelser.
Efter det kommunistiska imperiets kollaps har Ryssland övergått från världskommunismens centralpunkt till ett återupprättande av den starka nationalism som präglade jättelandet under tsartiden före revolutionen. I den svenska debatten upplever jag att man inte riktigt tagit in den skillnad i säkerhetspolitiken som denna omorientering innebär.
Det är idag helt osannolikt att Ryssland skulle försöka invadera stora delar av Västeuropa. Man har inte längre tillräckligt med boots on the ground. Den ryska militärbudgeten är idag bara en dryg tiondel av den amerikanska. Man har aviserat ytterligare minskningar medan USA fortsätter öka sin. Militären har under Putin omorienterats mot en mer högteknologisk och kvalitativ försvarsmakt för att bättre kunna möta en amerikansk attack. Ryska vapensystem är idag mer tekniskt avancerade och på några punkter sannolikt bättre och långt kostnadseffektivare än de amerikanska. Mer pang för pengarna alltså! Vad gäller kärnvapen finns uppgifter som snarast tyder på att ryssarna numer har mer avancerade system än USA, med kärnvapenmissiler som kombinerar ballistiska egenskaper med kryssningsförmåga. Mot dem har USA inget försvar.
I det nya läget är det sannolikt att de länder som härbärgerar den ryska diasporan fortfarande har anledning att känna sig hotade. I vår närhet gäller det främst de baltiska staterna. Givetvis känner många av de forna sovjetiska lydstaterna i östra Europa sig fortfarande oroliga för att åter hamna i en liknande position, därav anslutningarna till NATO.
Sverige borde inte behöva känna något hot från Ryssland, om det inte vore för att regeringen Reinfeldt praktiskt taget la ner större delen av vårt försvar under sina 8 år vid makten. Vi har visserligen fortfarande ett flygvapen av hänsyn till Saab, men vi kan inte försvara våra gränser och vatten med bara JAS-plan. Och vem skall försvara flygbaserna?
På senare tid har det svenska etablissemanget kraftigt orienterat om landets säkerhetspolitik och mer öppet börjat intimt samarbeta med USA/NATO. Bl.a. har vi deltagit militärt i USA/NATO:s korståg mot en rad länder i Mellanösternsom orsakat minst två miljoner döda, tiotals miljoner på flykt och ett destabiliserat EU. Politiken saknar stöd i folkopinionen precis som senare års migrationspolitik. Om man fortsätter på den inslagna vägen riskerar man att ytterligare distansera väljarkåren från politikeretablissemanget och därmed stärka de nationalistiska krafterna ytterligare.
Självklart noterar det nationalistiska Ryssland att vi är lierade med deras uttalade fiende. Det gör givetvis vårt land åter till en viktig måltavla för deras underrättelseverksamhet, vilket SÄPO-rapporten bekräftar. Att inta en fientlig hållning mot en militärt stark granne som Ryssland, i ett läge när man själv utgör ett militärt vakuum, är inte heller någon särskilt begåvad säkerhetspolitik. Vi bör således skyndsamt återställa landets förmåga att försvara vårt territorium för att sänka hotnivån. Att gå med i NATO provocerar ytterligare och befriar oss inte från nödvändigheten av en egen försvarsförmåga. Det ökar alltså inte säkerheten utan leder till raka motsatsen.
Jag har i tidigare krönikor analyserat den maktkamp som utspelar sig mellan New World Order globalismen med bas i USA och nationella krafter som inte vill underordna sig en överstatlig ordning. De senare växer inom i stort sett alla västländer, ja t.o.m. USA:s valkampanj visar hur nationalismen slår tillbaka mot globalismen. Propagandan från Ryssland mot vårt land skall ses mot denna bakgrund. Putin har tydligt deklarerat sitt motstånd mot NWO.
Eftersom svenska politiker och massmedier nästan mangrant ansluter sig till den nu intensiva ryssfientliga propagandan i västvärlden, skall vi inte heller vara förvånad över att rysk propaganda har vårt land som en viktig måltavla. Huvudstrategin för de ryska informationsoperationer och desinformationskampanjer som SÄPO nämner, är att underminera trovärdigheten hos våra politiker genom att lyfta fram och publicera sådant som man märker att politikerna försöker sopa under mattan. Man ägnar sig mindre åt att sprida rena lögner (vad jag kunnat se), än vad som är vanligt inom USA/NATO:s propaganda. Den senare har upprepade gånger uppvisat falskflaggoperationer och lätt kontrollerbar desinformation. USA behöver inte samma intensiva underrättelseverksamhet i Sverige som Ryssland, eftersom vår försvarsminister sägs regelbundet besöka Pentagon, så de kan fråga honom direkt.
Jag tror att den bästa säkerhetspolitik vårt land kan föra idag är att distansera oss från USA/NATO:s aggressiva krigspolitik som är på väg att helt destabilisera Mellanöstern, EU och vårt land. Istället borde vi söka en bättre samexistens med våra nordiska grannar och stora granne i öster.
