Så vill Saudiarabien omvända Sverige till den islamiska läran

Utrikesminister Margot Wallström fick kritik av Saudiarabien för sin inblandning i landets interna angelägenheter. För saudierna själva föreligger dock inga hinder att blanda sig i andra länders politiska och sociala förhållanden. 

Sedan 1970-talet har Saudiarabien varit globalt aktivt med att missionera för sin speciella tolkning av islam, så kallad wahhabismeller salafism, som den kommit att kallas under senare år. Det är den mest bokstavstrogna varianten av islamiska tolkningar (sunni) och har påverkat tänkandet hos många unga muslimer de senaste åren. 

Den saudiska missionen organiseras av Muslim World League (MWL), en av världens största NGO:s med 30-talet kontor på fem kontinenter. Huvuduppgift för MWL är att sponsra spridningen av islam i världen. Den senaste svenska koranöversättningen, Koranens budskap, finansierades delvis med hjälp av saudiskt kapital. 

En viktig del i missionen har varit att finansiera moskébyggen. Den stora moskén i Malmö, Islamic Center, betalades av Saudiarabien och Libyen när den uppfördes i början av 1980-talet. Ett förhållande som förändrades ett par år före den ”arabiska våren” när World Islamic Call Society köpte loss moskén. Det är en libysk, konkurrerande organisation, som etablerades av landets dåvarande diktator Muammar al Gaddafi. 

Organisationen World Assembly of Muslim Youth (WAMY) ingår i MWL som spridit islamisk propaganda på olika språk långt innan internet blev en plattform för det. Välkänt hos de som studerar hur islam sprids är den serie av broschyrer som publicerats av WAMY de senaste decennierna. 

Serien tar upp olika ämnesområden där läsaren ska övertalas att söka sig till islam för att hitta meningen med livet. MWL/WAMY har kontor i London vars syfte är att ”introducera islam” i Storbritannien och bidra till, som man säger i dag, ”dialog” med det omgivande samhället. Dessutom vill man ”korrigera den felaktiga bilden” av islam som man menar dominerar västerlänningars synsätt.

Den saudiska missionen har varit framgångsrik hos många muslimska ungdomar i Sverige och andra europeiska länder. En vanlig hypotes är att ungdomarna lider av en identitetskris som gör dem osäkra på vilka de egentligen är. De har svårt att identifiera sig med familjens kulturella och religiösa värderingar och känner sig inte riktigt hemma i svenska liberala sammanhang. 

För ett ökande antal ungdomar blir lösningen på svårigheterna att söka sig till islamistiska grupper och nätverk där de finner religiös och social gemenskap. Under senare år har många ungdomar uppfattat salafismen som mer attraktiv än Muslimska brödraskapets och Hizb ut-Tahrirs extrema läror.

I Sverige har uttrycket ”våldsbejakande radikalisering” fått ett stort genomslag. Den islamistiska delen av begreppet syftar på de salafister som utvecklats i militant riktning och förvandlas tilljihadister. Som politisk rörelse är salafismen uppdelad i grupper som förespråkar våld och sådana som är motståndare till det. 

Våldsbejakande ungdomar är givetvis ett integrationsproblem för det demokratiska samhället. Men även den icke-militanta salafismen är ett problem för unga muslimers möjligheter till delaktighet i samhället. Dessa lever i ett mentalt getto där man undviker kontakt med personer som inte delar den egna gruppens synsätt. Separation från majoritetens samhälle är ett positivt värde för ungdomar i rörelsen.

Ungdomarna som dras in i salafismens ideologiska värld är ute efter att hitta ”sann” islam. Ungdomarna upplever att den saudiska tolkningen erbjuder en entydig lära med klara instruktioner från Gud på hur man bör uppföra sig som muslim. 

Salafister utvecklar ett kategoriskt förhållningssätt till sin omvärld där många normala aktiviteter blir tabu. En bidragande orsak till salafismens genomslag är att Saudiarabien (och Jemen) erbjudit gratis religiös utbildning. Efter examination har studenterna rest runt i världen med budskapet om hur islam egentligen bör tolkas. Salafister har en förhållandevis hög status hos muslimer i allmänhet tack vare den kompromisslösa religiositet de utövar.

Ungdomar som är aktiva i salafistiska grupper betraktar det omgivande samhället som en plats att islamisera. Swedish United Dawa Center (SUDC) missionerar såväl på gator och torg som på internet. De uppmanar blivande anhängare att sprida islam genom att lära sig en speciell ”säljteknik” som går ut på att ”kontrollera konversationen och undvika svåra situationer”. 

Paketeringen av budskapet går ofta ut på att lyfta fram fördelarna med islam framför andra läror. En viktig fråga är kvinnans roll i samhället. Salafister och andra islamister vet att det är svårt att övertyga skeptiska västerlänningar och väljer därför att betona rättigheterna för kvinnor som strikt följer salafisternas moraliska koder. 

Kvinnor har ”rätt” att bli försörjda av sina män mot att de lever upp till den primära plikten att ta hand om barn och hushåll. SUDC riktar sin mission mot idrottsföreningar, Migrationsverket, skolor, politiker, polisen och allmänheten i stort.     

Det är inte bara saudiska, eller salafistiska, organisationer som missionerar för islam i dagens värld. Den islamiska termen för missionsarbetet är dawa som ordagrant betyder att ”kalla” till islam. Det är ingen reaktion på diskriminering utan ingår i den offensiva strategi islamister använder sig av för att sprida islamiska idéer och göra människor sympatiskt inställda till religionen. Alla islamister uppfattar att dawa/mission är en av de religiösa plikterna. För islamister är islam ett universellt budskap som bör komma alla till del. 

De menar att flertalet problem mänskligheten står inför skulle lösas om alla konverterar till islam. Det uttrycks rakt på sak i skriften Att förstå islam (som delvis finansierats av dåvarande Statens invandrarverk) där islamister säger att de två viktigaste uppgifterna är ”plikten att skydda och tjäna det muslimska samhället i invandringsländerna” och ”plikten att föra islam vidare till det icke-muslimska samhället”. 

För att kunna göra så är målsättningen att bygga upp en offentlig struktur av islamiska verksamheter och skaffa sig tolkningsföreträde kring frågan vad islam är. En viktig del av det arbetet är att sprida en positivt värdeladdad bild av religionen. En mängd akademiker, journalister, islamister, politiker och aktivister är inblandade i den här ideologiska verksamheten. Många utan veta om det.

Globaliseringen har inneburit att islamism blivit en del av den politiska verkligheten i den sekulära nationalstaten. Internationella och nationella organisationer konkurrerar om att skaffa sig inflytande genom att sprida sina idéer hos såväl icke-muslimer som hos muslimer. 

Förvånande nog är det ett område som i stort sett saknar journalistisk bevakning. Det är hög tid att ändra på det om vi vill förstå de sociala och politiska processer som pågår hos salafistiska och andra islamistiskt inspirerade svenska ungdomar.

AJE CARLBOM Docent i socialantropologi och lärare i religionsfrågor vid Malmö Högskola
http://www.dagenssamhalle.se/nyhet/sa-vill-saudiarabien-omvaenda-sverige-till-den-islamiska-laeran-15647