Den sjätte och sista säsongen av hyllade spionserien ”The Americans” är h
https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/5VlMEm/hon-var-kremls-vapen-mot-usa
God underhållning, men ingenting jämfört med verklighetens avslöjade ryska agenthärva i USA.
Det här är berättelsen om spioner, prydliga medelklassfamiljer med påhittade bakgrunder och en rödhårig skönhet på Manhattan.
Men det är också berättelsen om splittrade familjer och människor som gav upp sina liv för en högre saks skull.
Utan att lyckas.
Tv-serien ”The Americans” utspelar sig på 1980-talet. Kalla kriget pågick fortfarande och relationerna mellan USA och Sovjet var djupfrysta.
Det var ett dramaturgiskt klokt drag att förlägga berättelsen tre decennier bakåt i tiden. Den riktiga spionringen avslöjades 2010, många år efter Berlin-murens fall och kommunismens sammanbrott, när muslimerna har ersatt ryssarna som USA:s huvudfiende.
Rubrikerna världen över var stora, upphetsade och, som så ofta i sammanhang som dessa, något missvisande, när skandalen avslöjades i januari 2010.
Tio agenter hade ”utfört långvariga och mycket hemliga uppdrag i USA för Rysslands -räkning” och hade gripits av FBI. Ytterligare en omhändertogs i Cypern.
Avslöjandet kom bara några dagar efter att president Barack Obama ätit hamburgare med Rysslands president Dimitrij Medvedev på Ray’s hell burger i Arlington – för att visa världen att stämningen var god mellan stormakterna.
– Jag kan inte minnas att vi i ett svep lyckats gripa tio personer från ett och samma lands underrättelsetjänst tidigare, sa en anonym källa till tidningen The Washington Post.
Agenterna, som hade verkat i USA sedan tidigt 1990-tal, hade ryska underrättelsetjänsten SVR som uppdragsgivare. Ordern från Moskva var att smälta in i det amerikanska samhället, leva vanliga liv och metodiskt bygga upp kontaktnät som kunde ge dem värdefull information.
Åtta av de tio var gifta med någon annan i gruppen, några av dem hade barn ihop. Flera av dem levde med identiteter stulna från avlidna amerikaner. De hade alla pluggat in falska livsberättelser.
En 55 sidor tjock utredning presenterades vid häktningsförhandlingarna. Enligt den var kärnvapen, CIA, Iran, Afghanistan, nedrustningsplanen för strategiska vapen och läget på guldmarknaden några av de ämnen som Moskva ville veta mer om.
Skulle ta sig nära Obama
Det skulle visa sig att agenterna, av olika skäl, inte varit i närheten av att lyckats förse Kreml med all denna information. Men när nyheten briserade blev medierna så patriotiska som medier ofta blir i sammanhang som dessa. De var mer intresserade av att göra rubriker av den information anonyma FBI-agenter försåg dem med än vad som egentligen hade avslöjats.
Tidningarna skrev spaltmeter om professorn i ekonomi, resebyråchefen som talade flytande ryska, spanska och mandarin, tidningskrönikören och de andra avslöjade agenterna.
Rapporterna handlade inte minst om det närmast obligatoriska inslaget i en riktigt bra spionhistoria, en ung vacker kvinna. Här var det den ”sexiga rödhåriga” Anna Chapman, en 28-årig femme fatale som, skulle det visa sig, misslyckats med att snärja en man i Obamas administration.
Anna Chapman i New York Chapman hade examen i ekonomi, egen fastighetsförmedling på internet och en pampig lägenhet i Manhattans finansdistrikt. Hon satt varje onsdag på ett café på 47:e gatan i New York och tog emot meddelanden från den ryska underrättelsetjänsten. Enligt källor, som amerikanska medier hänvisade till, kommunicerade hon via ett trådlöst nätverk med en rysk underrättelseofficer som satt i en vit skåpbil, parkerad på andra sidan gatan. Varför denne kontaktperson med dagens kommunikationsformer behövde befinna sig så nära verkar dock ingen journalist ha frågat sig. Chapman tycks ha anat oråd när en FBI-agent, som utgav sig för att vara rysk tjänsteman, hörde av sig till henne och låtsades vara hennes nya kontaktperson. En kort stund efter mötet med FBI-agenten störtade hon in i en telefonbutik i Brooklyn, köpte en ny mobil, undertecknade köpehandlingen med ”Irene Kutsov” på ”99 Fake Street” och slängde den medföljande laddaren i en papperskorg utanför. Enligt FBI tänkte Chapman ringa Moskva, med den nya och inte tidigare spårade mobilen, och berätta att hon blivit avslöjad. Men det var för sent. Hon och de andra greps under de följande dagarna. Hur stor skada åstadkom då spionringen? Svaret beror, inte helt överraskande, på vem man frågar. USA:s federale åklagare Michail Farbiarz kallade massgripandet för ”toppen av ett isberg”. Rysslands utrikesminister Sergej Lavrov fnös åt att det amerikanska justitiedepartementet ”ägnar sig åt offentliga uttalanden i en anda av spionskräck från kalla kriget”. Kanske kom en kortare artikel i The New York Times, från juni 2011 – ett år efter avslöjandet, nära sanningen. Trots det rönte den ingen större uppmärksamhet. Artikeln berättade att en tidigare rysk underrättelseofficer, Aleksander Potejev, dömts till 25 års fängelse i sin frånvaro av en militärdomstol i Moskva. Han dömdes för att ha läckt information som ledde till avslöjandet. Enligt domen började Potejev förse Washington med uppgifter 1999. Det gjorde att amerikanska myndigheter kunde ”begränsa agenternas möjligheter att nå sina mål”. Potejev ska ha lämnat Ryssland med ett falskt pass som ställdes ut av den amerikanska ambassaden i Moskva och befinner sig numera i USA. Att de vilande agenterna inte lyckades åstadkomma särskilt mycket skada visar även domarna mot dem. De slapp drakoniska straff för spionage mot att de erkände att de varit hemliga agenter för Ryssland. Myndigheterna i de två länderna kom överens om en utväxling: De tio mot fyra amerikanska spioner som satt fängslade i Ryssland. Utväxlingen skedde givetvis i spionernas huvudstad, Wien. Vicepresident Joe Biden förklarade senare, i en tv-show, varför USA gått med på överenskommelsen tio mot fyra. – Vi fick hem fyra viktiga personer. Och de tio illegalisterna (vilande spioner reds. anm.) hade varit här länge utan att åstadkomma särskilt mycket. Men huruvida agenterna lyckades i sina uppdrag eller ej är i detta sammanhang av underordnad betydelse. Berättelsen om dem är fascinerande. Och den slutar inte med avslöjandet. Anna Chapman, den spion av de tio som fick överlägset mest medieuppmärksamhet i USA, har haft en framgångsrik karriär som modell och programledare i tv efter deporteringen till Ryssland. Ett av de gifta paren, Vladimir och Lidiya Gurjev, flyttade till USA på 1990-talet och bytte namn till Richard och Cynthia Murphy. Hon tog en akademisk examen, gjorde karriär i finansbranschen och rapporteras ha tjänat motsvarande 1,5 miljoner kronor om året. Paret bodde i New Jersey och hade två döttrar. Inte mycket är känt om hur de lever efter återkomsten till Ryssland. Andrey Bezrukov och Jelena Vavilova, ”Donald Heathfield och Tracey Lee Ann Foley”, flyttade från Ryssland till Kanada, där de fick två söner. Flyttlasset gick vidare till Boston, där maken fick arbete som konsult medan hustrun var hemmafru och tog hand om barnen. Den ena sonen arbetar i dag i finanssektorn i Asien, den andre utbildar sig någonstans i Europa. De har båda kämpat för att få tillbaka sina kanadensiska medborgarskap och menar att de saknar anknytning till Ryssland. Då och då besöker de sina föräldrar. Michail Kutsik and Nataliya Pereverzeva, “Michael Zottoli och Patricia Mills”, bodde i Seattle. De utbildade sig i ekonomi och fick två barn som följde med dem hem till Ryssland efter avslöjandet. En av två illegalister som använde sitt riktiga namn var Michail Semenko, som utbildade sig vid ett amerikanskt universitet och blev chef för en resebyrå. Han var den yngste av de gripna agenterna. Vicky Peláez and Michail Anatolyevich Vasenkov, ”Juan Lazaro”, gifte sig i Peru 1983. Peláez, som var tv-reporter, var den andre av två agenter som använde sitt riktiga namn. Paret flyttade till New York, och fick en son, Juan Lazaro Jr som är en välrenommerad konsertpianist. Han stannade kvar i New York när föräldrarna kastades ut ur landet. Den elfte misstänkte i spionhärvan, Christopher Metsos, pekades ut som spindeln i nätet. Han greps på Cypern i samma veva som de övriga. Efter ett dygn släpptes han mot borgen och är sedan dess försvunnen. Metsos, en man om vilken vi inte vet mycket, är uppsatt på FBI:s lista över mest farliga förbrytare på fri fot. En inte alltför vågad gissning är att även han befinner sig i Ryssland. En av de fyra som släpptes av Ryssland i utväxlingen var Alexander Skripal. Han, och hans dotter Julia, förgiftades i Salisbury i Storbritannien tidigare i år. Britterna anklagar Ryssland för att ligga bakom nervgiftattacken.
Anade oråd
Läckte från Moskva
”Fick hem fyra”
Använde sitt riktiga namn
Skripal släpptes
