Medan nationella av alla schatteringen sluter upp bakom måndagsdemonstrationerna i Dresden, käbblar svenska nationalister om det är en bra idé och hur vi skall ställa oss till eventuella demonstrationer mot Decemberöverenskommelsen. För Dan Eriksson är svaret självklart.

Så gott som varje måndag de senaste tre månaderna har tyskar demonstrerat i Sachsens huvudstad Dresden. Som organisatörer står en organisation som kallar sig för PEGIDA (Patriotische Europäer gegen die Islamisierung des Abendlandes, ung. Patriotiska européer mot islamiseringen av Västerlandet) och demonstrationerna har lockat tiotusentals tyskar som enats under paroller mot massinvandring, islamism och som skanderat det i Tyskland så klassiska slagordet Wir sind das Volk (Vi är folket). I stort sett alla nationellt sinnade i Tyskland, från det nationaldemokratiska partiet NPD, till de nationalsocialistiskt orienterade fria kamratgrupperna och den kontrajihadistiska PRO-rörelsen har deltagit i demonstrationerna och uppmanat sina sympatisörer att delta.

Detta är banbrytande. Att dessa grupperingar, som annars så ofta ligger i luven på varandra, gräver ned stridsyxan varje måndag för att bli en enande kraft kring så centrala frågor har skakat om såväl förbundskansler Merkel som Europaparlamentets talman Martin Schulz. Den kristdemokratiska förbundskanslern ägnade till och med en betydande del av sitt traditionella nyårstal åt att uppmana folk att inte delta i demonstrationerna, och svartmåla dem som fördomsfulla hatare. I tysk media går diskussionerna varma om hur man ska komma åt de växande protesterna, och samtidigt visar allt fler sitt stöd till demonstrationerna — i skrivande stund är det över 108 000 som öppet ”gillar” PEGIDA på Facebook.

Att PEGIDA inte är någon perfekt organisation, och att de i sina dokument och tal har punkter som vi som etniskt medvetna nationalister finner märkvärdiga eller rent av felaktiga, är inte ens sekundärt i sammanhanget. De tusentals ”vanliga” tyskar (alltså, sådana som aldrig deltagit på någon nationellt sinnad tillställning tidigare) som sluter upp varje måndag bryr sig föga om vad som står i de där dokumenten. De fungerar på precis samma sätt som en absolut majoritet av väljarskaran som aldrig studerar ett partiprogram, utan röstar på det parti de tror är bäst eller som ”känns” bäst. De tyskar ur alla samhällsklasser och från så väl stad som by som nu sluter upp i Dresden har hört kallet till en demonstration mot den massinvandring som blivit allt mer tydlig även på deras gator.

Det bör vara självklart för nationellt sinnade att vara där och knyta kontakter med andra som börjat ta sina första stapplande steg i att offentligt visa kritik mot mångkulturen och regimen.

På precis samma sätt bör svenska nationalister delta i demonstrationer mot Decemberöverenskommelsen, även om man inte håller med om allt som står i uppropp eller skrivs på bloggar knutna till demonstrationerna.

Politikerföraktet pyr i hela Europa, och att då stanna hemma på sin kammare på grund av brist på ideologisk renlärighet i de stora folksamlingar av förbannade européer som samlas runt om i våra städer vore rent ut sagt idiotiskt. Det är bland de som vågat ta det första steget mot att kritisera regimen som framtidens nationellt sinnade företrädare, aktivister och ideologer finns. Men om den nationella oppositionen inte finns där för att samla upp deras missnöje kommer de aldrig få möjlighet att blomma ut, och de nationella kommer om några decennier fortsätta sitta på sina kamrar och gnälla över att folk inte fattar något.

Jag hoppas att enigheten i Tyskland är ett tecken på att den nationella oppositionen insett detta, och börjar arbeta konstruktivt för att nå de många människor som tröttnat på dagens system. Samtidigt hoppas jag att det inte dröjer allt för länge innan de nationellt sinnade i Sverige inser samma sak så att man kan bygga en rörelse bestående av mer än bara ett kompisgäng i varje stad och deras närmast sörjande.

Exilsvensk bosatt i Berlin. Företagare, småbarnsfar och hammarbyare. Rattar den mesta tekniken som rör Motgift och är redaktionens främsta nubbvisestartare.

Källa: https://www.motgift.nu/2015/01/pegida-och-nationalismen-hur-bor-nationellt-sinnade-forhalla-sig/