Läs inte detta om du älskar ditt Sverige – eller Norden för den delen. Michael Booth heter en brittisk journalist och författare som har föga över för livsstilen på våra breddgrader. Nu tycks han ha gett sig den på att ta udden av allt gulligullande med Sverige, Danmark, Norge, Finland och Island.
Han gör det med publiceringen av en bok, betitlad ”The almost nearly perfect people – The truth about the Nordic miracle”. Titelns ironiska ton fångar väl vad han sedan har att säga. Inte så att vi plöjt igenom boken på förhand (utgivning den 6 februari), men i en krönika i brittiska The Guardianfår Booth tillräckligt mycket sagt för att slutsatsen ska förefalla allt annat än överilad.
Så här ligger det till med Sverige:
”Oavsett vad jag säger om svenskarna så kommer det att blekna i jämförelse med deras egen hudflängande självbild. För några år sedan bad ett svenskt opinionsinstitut unga svenskar att beskriva sina landsmän. De åtta adjektiv de valde var: avundsjuka, stela, arbetsamma, naturälskande, lugna, ärliga, oärliga, främlingsfientliga”, skriver Booth i inledningen av Sverigebetraktelsen.
Efter en beskrivning av hur han – efter att på plats i Stockholm dragit runt och betett sig ”så osvenskt det bara går” – fått vattentäta bevis för att svenskar gör allt för att undvika att dela hiss med en främling, landar han i följande karaktäristik av Sverige:
”Se på landet som ett nordligt Kina.”
Danmark avfärdar han med en elegant ironi: ”Har Danmark världens bästa offentliga service? Enligt OECD:s internationella rankning av skolresultat, Pisa, släpar Danmarks skolor till och med efter Storbritanniens.”
Alltså går det bara att sjunka ett steg till...
Men Norge då? En oljedrypande dom givetvis, där han tar hjälp av danskarna:
”Fråga danskarna, och de kommer att säga att norrmännen är de mest isolerade och främlingsfientliga av alla skandinaver. Och det är sant att efter det att det kom in en del pengar på 1970-talet har norrmännen blivit allt mer vrålsjälviska, hamstrat sitt guld, rädda för utifrån kommande.”
Det börjar bra för Finland. Men sedan:
”Jag är mycket förtjust i finländarna, högst pragmatiska och skräckinjagande människor med en humor torr som Sahara. Men skulle jag vilja bo i Finland? På sommaren kommer du att plågas av myggor, på vintern kommer du att frysa – förutsatt att ingen skjuter dig, eller att du inte skjuter dig själv. Finland ligger på tredje plats på världslistan för vapeninnehav, med endast USA och Jemen före sig. Landet visar upp den högsta mordfrekvensen i västra Europa, dubbelt så mycket som i Storbritannien, och den överlägset högsta självmordsfrekvensen i Norden.”
Island tilldelas blott tre meningar:
”Vi behöver inte uppehålla oss här speciellt länge. Endast 320.000 – det framstår som rätt girigt och ansvarslöst – människor håller fast vid denna hisnande, men på gränsen till obeboeliga klippa i Nordatlanten. Ytterligare uppmärksamhet kommer bara att uppmuntra dem.”
Micahel Booths engelska är ordrik och mycket målande. Ska inte säga mer än så. Läs själv.
Notera dock att han inte direkt grundar sina erfarenheter av Norden på tillfälliga besök. Karln är gift med en danska, enligt uppgift heter hans barn Asger och Emil, och familjen har under tiotalet år av och till bott i Danmark då hustrun haft sin arbetsplats där.
Men det finns en kort mening i presentationen av Michael Booth på engelskspråkiga Wikipedia, som den som vid det här laget har fått blodtrycket att stiga oroväckande kan ta till sig: ”His writing is generally narrow-minded and misinformed” (ungefär: Det han skriver är allmänt trångsynt och felaktig information).
Kom sedan inte och säg att man inte kan lita på Wikipedia. Eller?
Raskt, mycket raskt, försvann dock just den meningen från Wikiartikeln om Booth efter det att denna artikel publicerats. Vår värld är föränderlig.
Ännu lite senare var så den ringaktande meningen tillbaka. Här pågår tydligen ett krig.
