När Fria Tider ringde till Stockholmspolisens länskommunikationscentral bekräftade man att en grov misshandel hade inträffat i området den aktuella kvällen. Vakthavande befäl på Södermalmspolisen dementerade att någon skulle ha dött i samband med händelsen men kunde bekräfta att de misstänkta bestod av invandrare och vänsterextremister. Övriga detaljer omfattades av förundersökningssekretess.

Nu, knappt ett år senare, visar en färsk dom från Södertörns tingsrätt vad som egentligen hände. En 16-årig flicka sparkades och slogs ned brutalt med knytnävsslag när en grupp fullvuxna Afa-män gick till attack med knivar och tillhyggen mot en grupp svenska ungdomar i Tantolunden. På videobilder från polisens spanare kan man se flera välkända vänster­extremister som planerar och genomför det brutala överfallet.

PLUSVIDEO På polisens spaningsfilm kan man se hur en stor grupp Afa-aktivister planerar knivöverfallet mot ungdomarna i parken. På videobilderna dyker det upp flera kända vänsterextrema ansikten.

Vid niotiden på kvällen den 24 maj 2013 har ett femtontal Afa-aktivister samlats vid en av Tantolundens lekplatser. Några sitter vid ett bord med bänkar, andra står runtomkring. Männen spanar ofta ut mot omgivningen och pratar i mobiltelefon.

– Det är någonting på gång. Ganska många här sätter på sig handskar, gråa, typ arbetshandskar eller motsvarande. Som det ser ut just nu är det en fyra, fem stycken i alla fall som har dragit på sig handskar, rapporterar en polisman som filmar gruppen på avstånd.

Bland personerna i gruppen identifierar polisen flera kända vänsterextrema ansikten, bland andra AFA-veteranen Joel Bjurströmer Almgren, 35, och hans kamrater Markus, 33, och Ali, 24.

Efter en stund bryter Afa-aktivisterna upp från sin samlingsplats och förflyttar sig till en liten höjd i närheten. Från höjden spanar de ner mot ett sällskap ungdomar som sitter i parken nedanför och dricker öl, pratar och spelar musik. I förundersökningen beskriver polisen ungdomarna som ”punkare”.

Som på en given signal går Afa-gänget ner från höjden, fram till sällskapet nedanför. När de kommer fram ställer de omedelbart till med bråk. De anklagar ungdomarna för att vara rasister, hävdar att de spelar ”vit-maktmusik” och försöker ta deras bergsprängare.

Går till attack: Afa-mannen rusar in i gruppen av ungdomar och misshandlar en av dem med sparkar och slag.

När en mörkhyad man i sällskapet försöker förklara att de inte är några rasister får han en knytnäve i ansiktet till svar. Två av angriparna tänder bengaliska eldar som de bär i händerna medan de cirklar runt ungdomarna.

Afa-aktivisterna går lös på ungdomarna på bred front med slag, sparkar och knogjärn. Polisen beskriver i en promemoria hur de ger sig på både män och kvinnor:

”En av killarna i gänget slår en tjej med knuten näve rakt i ansiktet så att tjejen gick i backen. Ett flertal personer gav sig på en kille och slog ner honom och fortsatte sparka på hans huvud då han låg ner.”

Markus är en av dem som sparkar på den liggande mannen. När mannen lyckas komma upp på fötter tilldelar Markus honom ett slag i ansiktet med ett knogjärn.

Den kraftigt byggde Ali ger sig enligt polisen på en kvinna som vid tillfället var 16 år gammal:

”[Ali] … sparkar den blonda tjejen rakt i bröstet. Hon lyckas stå upp och går mot [Ali] som då laddar och slår ett knytnävsslag rakt i ansiktet på tjejen. Tjejen stupar i backen.”

– Det jag kommer ihåg är att jag blev slagen i ansiktet, vänster kind. Sedan kommer jag inte ihåg så mycket mer förrän efteråt egentligen. Då är det någon, jag kommer inte ihåg vem, som står och torkar bort blod från min kind, berättar kvinnan senare när hon hörs i rätten.

I slagsmålets slutskede sliter Joel Bjurströmer Almgren upp en kniv, fäller ut bladet och börjar jaga en 19-årig man med kniven i högsta hugg.

– Jag sprang för mitt liv, säger mannen i förhör.

Strax därefter avbryts jakten och Afa-aktivisterna flyr från platsen, sannolikt därför att polisen då är på väg att ingripa. Joel Bjurströmer Almgren och Markus grips senare samma kväll. Bjurströmer Almgren har då ett par blodiga handskar på sig. När Markus visiteras hittar polisen ett blodigt knogjärn. Analys vid Statens kriminaltekniska laboratorium visar senare att blodet på både handskarna och knogjärnet kommer från mannen som misshandlades när han låg hjälplös på marken.

Polisen kände senare igen Ali på de filmer som deras spanare tagit under slagsmålet och tog in honom för förhör. De tre Afa-aktivisterna åtalades i slutet av mars i år.

Den 29 april dömde Södertörns tingsrätt Markus för misshandel och Bjurströmer Almgren för olaga hot med anledning av deras inblandning i Afa-överfallet i Tantolunden. Åtalet mot Ali ogillades däremot. Rätten konstaterar i domen att omständigheterna ”talar med viss styrka” för att Ali hade sparkat och slagit ner en kvinna i Tantolunden, men ansåg med hänvisning till de ”höga beviskrav som gäller för en fällande dom i brottmål” att misshandeln inte var styrkt bortom varje rimligt tvivel.

Markus dömdes till sex månaders fängelse. Bjurströmer Almgren dömdes utöver det olaga hotet i Tantolunden samtidigt för försök till dråp och våldsamt upplopp efter att ha knivskurit en medlem i nazistorganisationen Svenska motståndsrörelsen under kravaller i Kärrtorp i december. Han fick 6,5 års fängelse.

– Jag yrkade på i vart fall sju års fängelse och det här landade på sex och ett halvt, så det var relativt i linje med mitt yrkande, säger kammaråklagare Tove Kullberg. Hon säger att hon kan förstå hur rätten har resonerat när den valde att frikänna Ali. Kullberg har ännu inte bestämt sig för om hon ska överklaga domen.

Domen i Södertörns tingsrätt var långt ifrån första gången Bjurströmer Almgren lagfördes för brott. Han påbörjade sin kriminella bana redan 1997 vid 18 års ålder, då han dömdes för våld mot tjänsteman och våldsamt motstånd.

Ett par år senare, i juni 2000, dömdes han för första gången för brottslighet med politiska förtecken. Då fick han sex månaders fängelse för våldsamt upplopp, olaga intrång och försök till grov misshandel efter att bland annat ha kastat molotovcoktails mot polisen i samband med en husockupation i Linköping.

Senare samma år häktades och åtalades han för mordbrand tillsammans med vännen och Afa-kamraten Martin Fredriksson, numera frontfigur i Expressens under­leverantör Researchgruppen. Åtalet ogillades, trots att det fanns ett flertal mycket graverande omständigheter och både Bjurströmer och Fredriksson beslogs med att ljuga i polisförhör.

Sedan dess har det rullat på med både politisk och opolitisk brottslighet för Bjurströmer Almgrens del. Sammanlagt är han dömd för 25 brott. Den senaste i raden av domar som föregick händelserna i Tantolunden och Kärrtorp meddelades i augusti 2011 och gäller misshandel, olaga hot och grovt vapenbrott. Bjurströmer Almgren dömdes då för att ha misshandlat och hotat en 14-årig pojke.

Av förundersökningen framgår att polisen redan på kvällen den 24 maj förra året fick klart för sig att Bjurströmer Almgren varit delaktig i slagsmålet i Tantolunden. Men trots Bjurströmer Almgrens digra belastningsregister häktades han inte förrän i slutet av december, efter att han hade knivhuggit en man i Kärrtorp. Varför frihetsberövades han inte långt tidigare när man visste att han hade jagat en person med kniv och var dömd för tidigare hot och flera våldsbrott?

– Som läget var då fanns det inga skäl som kunde motivera ett frihetsberövande. Han blev så småningom häktad inom ramen för det andra ärendet då det var frågan om ett grövre brott som i större grad motiverar häktning, Men i det läget fanns det inga häktningsskäl, säger kammaråklagare Erik Wendeby som ledde förundersökningen om händelserna i Tantolunden.

Nu ville det sig så illa att han knivhögg en människa drygt ett halvår senare.

– Ja.

Hade inte det kunnat undvikas om han hade häktats?

– Det är omöjligt att svara på, naturligtvis. Men nu tror jag inte att han hade fått ett halvårs fängelse för den gärningen, det är fråga om ett olaga hot. Det är tyvärr inte ovanligt att folk försätts på fri fot och begår nya brott. Det skulle jag vilja säga händer ofta, tyvärr.

Afa-männen Ali och Markus heter egentligen någonting annat.