I vissa sammanhang är det väldigt okej att prata om kultur. Om man vill bryta med den. Som fackföreningsrörelsen Kommunal. De vill bryta med en kultur som har handlat om att missbruka sina medlemmars förtroenden genom att supa dyrt och gå på porrshower. Då är det en kultur att bryta med.
I min värld är annars kultur något storslaget. Litteratur, poesi, konst, musik.
I ytterligare annat hänseende handlar kultur om ett kollektivs samling regler och överenskommelser. Kultur är vad som definierar ett land, en del av världen, en civilisation.
Kultur är att behandla sin medmänniska med respekt.
Kultur är att försöka uppfostra sina barn till solidariska, varma, innerliga och generösa människor. Kultur handlar om att uppfostra sina barn till att respektera alla och andra människor, att generation efter generation få barnen att förstå att alla är lika mycket värda och att det finns ett värde i att låta människor få vara som de är, att värna de svaga och lära dem att alla människor har rätt att vara vilka de vill.Och med vem de vill. Och att ingen har rätt att utnyttja dem.
Men när man försöker tala om kultur att bevara, även god och civiliserad sådan, som att inte knuffa familjemedlemmar från balkonger för att de älskar “fel” kille, som att konsekvent och alltid värna alla människors lika värde, som att ifrågasätta och fördöma fenomen som att kollektivt omringa och ofreda tonårsflickor på festival, att det inte är okej för män att gifta sig med minderåriga, då blir det plötsligt svårare.
Varför? Om det är en del av en annan kultur att mörda sin dotter för att hon drar skam över sin familj är det väl bara att kalla ett sådant beteende för vad det är. Barbari.
En kultur byggs upp långsamt och över tid. Sverige har kommit långt när det gäller väldigt mycket. En ung flicka kan gå i exakt hur kort kjol som helst utan att bli angripen eftersom vi över tid, genom och med hjälp av vår kultur, lärt våra barn genom några generationer nu, att det är hennes självklara rätt att gå klädd som hon vill. Det händer att hon antastas ändå, också av dem som levt i samma kultur som henne själv. Men jag törs skriva (jag är ju körd ändå) att det är bra mycket svårares för en kille som vuxit upp i denna kultur att gå så på tvärs med allt han lärt sig och antasta henne, än det är för någon som kommer från ett ställe där kvinnor ses på…På ett annat sätt.
Varför ryter feministerna aldrig till om detta? Jag fattar det inte. Men alla flickor här är untouchables. Fattar ni det? Ingen har rätt att lägga en hand eller ett finger på henne för att hon klär sig utmanade. I vår del av världen lägger vi inte vår familjs värde i våra döttrar. Våra döttrar är fria att älska vem de vill. Våra döttrar är inte våra i den meningen att vår heder hänger på vem de är med. Det är en helt och hållet främmande kultur för oss. Alltså skiljer sig vår kultur sig ifrån andras kulturer.
Jag är övertygad om att det är bra om kulturer blandas, om folk möts, om gränser överskrids. Men detta är mänskliga och civiliserade måttstockar. Det är demokratins fundament. Det är själva livets grundbult. Sluta snacka skit eller tassa ängsligt runt detta.
Vi har inte alltid rätt. Vi är inte alltid bäst. Men Sverige och västvärlden har kommit rätt långt när det gäller synen på jämställdhet och medmänsklighet. Det är vår kultur som gör oss starka i detta. Kultur är ett vackert ord. Det gör oss till något bättre människor. Det gör oss till medborgare i vår egen samtid. Det gör oss till civiliserade varelser mitt i en tid som skramlar med stenåldersmoral och vapen överallt.
Folk får gärna komma hit om de vill. Men de ska lämna sin stenåldersmoral vid gränsen.
