Brottsspaningsgruppen hann med att bekämpa två stora ligor av människosmugglare innan polisledningen beslöt att lägga ner gruppen. Det framfördes att kostnaden blev för hög. (Kostnaden för det sista ärendet var dock ungefär densamma som polisinsatserna för två högriskmatcher i fotboll på Ullevi.) Den största kostnaden bestod i att tolka
21 000 samtal på två utländska språk. Förundersökningsprotokollet var på 5 500 sidor.
Resultatet av de två stora insatserna blev att 15 personer dömdes till sammanlagt 20 års fängelse för brotten grovt organiserande av människosmuggling, grov människosmuggling och grov urkundsförfalskning.
En av smugglarligorna slogs ut under minst två års tid, och gruppen hade uppnått det uppdrag som den fått av samma polisledning som sedan lade ned den. Gruppen hade påvisat vad som i allra högsta grad ligger bakom den illegala invandringen till Sverige; organiserade ligor av människosmugglare.
Sedan flera år tillbaks vidtas tyvärr inga åtgärder över huvud taget mot den organiserade människosmugglingen i Sverige, trots att den omsätter flera miljarder kronor varje år. Den organiserade människosmugglingen har i praktiken fått amnesti och får härja fritt i Sverige. Detta trots att utlänningslagen bygger på att vi ska ha en reglerad och kontrollerad invandring.
Därför är det hög tid att resurser tillförs gränspolisen för att kunna bekämpa dessa organiserade människosmugglare. Alternativt så måste det anses vara helt acceptabelt att de får fortsätta att skapa enorma vinster genom grov brottslighet. Gränspolisens uppdrag blir då även fortsättningsvis svårt att genomföra, då det övergripande målet för gränspolisens verksamhet är att förebygga och förhindra illegal invandring och gränsöverskridande brottslighet.
