All offentlig makt i Sverige utgår från folket och riksdagen är folkets främsta företrädare. Det står i Regeringsformen, den grundlag som utgör grunden för vår demokratiska rättsstat. Ibland funderar jag på vad det är i denna mening, ”all offentlig makt i Sverige utgår från folket”, som landets politiker inte förstår.
Ingen politiker, varken på riksnivå, landstingsnivå eller på kommunal nivå tycks förstå denna enkla mening. Hur svårt kan det vara?
På de svenska sjukhusen dör massor av människor. Sjukhusen har nog tillsammans med äldrevården högst antal dödsfall jämfört med precis vad som helst i övriga Sverige. Detta beror inte på något annat än att lejonparten av sjukhusets patienter är svårt sjuka och de som finns på äldrevården är gamla och ofta också svårt multisjuka. Det har således inget med dålig vård att göra utan tvärtom så hålls nog dödstalen nere tack vara god vård.
Dessa, mina tankar, tog fart när jag tittade på tv-programmet ”Dokument inifrån”. Det var ett skrämmande program som visade hur Sveriges politiker återigen genomför åtgärder som inte gagnar Sveriges medborgare.
Att jag skriver återigen beror på att varje svensk myndighet har centraliserats till oigenkännlighet och myndigheterna har ofta tappat fokus och överlämnar besvär och trubbel åt medborgarna. Dessa centraliseringar har olika effekt mot medborgarna men det finns myndigheter som inte får, inte skall, inte bör centraliseras.
Oftast föregås centraliseringarna av en utredning gjord av en okunnig utredare, inte dum eller ointelligent, utan bara okunnig för sitt uppdrag. Det senaste påfundet är polisens omorganisation som jag med en dåres envishet hävdar måste ändras för att poliserna ska kunna göra sitt jobb på ett tillfredsställande sätt.
Här fick en Rolén i uppdrag att se över polisens organisation och när han kommer med sitt förslag anammas detta av politiker som vore det kungsord. Ingen frågade merparten av poliser som ska arbeta i organisationen och ingen frågade medborgarna trots ”all offentlig makt i Sverige utgår från folket”.
Nu drabbas medborgarna på ett sätt som visserligen var förutsebart men inte desto mindre är fullständigt oacceptabelt. Men polisen har jag redan skrivit spaltmil om och lämnar detta därhän för förr eller senare kommer sanningen ifatt alla makthavare som skall vara folkets främsta företrädare.
Nu ska det handla om sjukvården. Här får en okunnig utredare uppdraget att se över hur sjukvården ska organiseras för att Sveriges medborgare ska få den världsledande sjukvård som medborgarna betalar för.
Denna utredare visar en viss självkritik för han ifrågasätter om han har kompetens för att göra detta men tar ändå uppdraget eftersom det såg intressant ut (underförstått så menade han nog att han kunde skapa sig ett namn på uppdraget och därför nämner jag inte hans namn).
Hans förslag kommer att leda till att sjukvårdens mest avancerade operationer kommer att koncentreras till ett fåtal sjukhus och den kompetenta vård som idag sker runt om i landet dras in.
De sjukhus som blir kvar kommer att bli klassade som någon form av sjukstugor där kanske någon blindtarm eller halsmandel kan avlägsnas tillsammans med några stygn eller att sätta på ett plåster. Jämför med polisen som koncentrerats till några få större orter och på de mindre kontor som finns kvar kan en anmälan göras och i bästa fall kanske någon passansökan kan tas emot. Men några poliser finns där inte.
Denna utredare, av framtida sjukvård, kom fram till att minst 500 liv skulle sparas med hans föreslagna omorganisation. Han hävdade att detta hade sin grund i att läkarna runt om i landet genomförde alldeles för få operationer för att få tillräcklig rutin.
Hur han kom fram till denna siffra kan han inte ens själv redogöra för men när han säger de bevingade orden ”500 liv kan sparas” tar varenda politiker till sig detta och likt papegojor upprepar de detta som ett mantra.
När han, av journalister, pressas om uppgifterna 500 medger han att det kan vara 340 eller kanske 260 men i alla fall kommer något liv att sparas.
Jag undrar om han beaktat att många av de avlidna har akutopererats och förmodligen skulle ha avlidit även om de kommit till större centralt beläget sjukhus.
En del kanske var så akut sjuka att de annars skulle ha avlidit under transporten. Jag undrar vad som gör denna utredare, som själv tror att han saknar kompetens för denna typ av utredningar, att likt ett orakel kunna förutse vad som skulle kunnat ske om det varit si eller så?
Att få vård och hjälp på hemorten eller i varje fall så nära det går, kan bara det ha helande effekter. En läkare från Västervik berättade om hur olika ingrepp kunde få oförutsebara följdverkningar som kunde bli livshotande. Precis som hos polisen kan man aldrig förutse vart ett ingrepp/ingripande barkar hän och därför måste kompetensen vidmakthållas över hela landet. Bara mycket specifik specialistvård får, kan och bör koncentreras.
Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.
Publicerad av Börje R P Carlsson
