Mandatperioden 2014-2018 är i praktiken över. Varje valår efter Almedalsveckan brukar följas av en politisk stiltje innan valspurten går igång den första augusti. Det finns därmed utrymme att göra en bedömning av regeringen Löfvens ministrars prestation under mandatperioden.
Bedömningen rör endast socialdemokratiska statsråd och endast de som idag uppbär sina ämbeten. Statsråden Anders Ygeman och Anna Johansson samt Aida Hadzialic och Gabriel Wikström bedöms inte då de antingen erhållit sådan enig kritik från Konstitutionsutskottet att de skulle fått ett misstroendevotum mot sig eller som i Hadzialic och Wikströms fall, avgått av mer personliga skäl. Ygeman har dock i efterhand motsatt sig ett enigt konstitutionsutskott och menar att han borde fått beröm istället för kritik.
Bedömningen faller in i tre kategorier samt bygger på statsrådens prestationer ”bakom” mediakulissen. Det traditionell media förmår rapportera är långt ifrån en rättvisande bild av maktspelet i Rosenbad.
I kategori 1, kompetent nog att vara minister i vilken regering som helst oberoende av partifärg och blocktillhörighet, återfinns fyra personer utan inbördes rangordning:
- Magdalena Andersson, finansminister
- Anna Ekström, gymnasie- och folkbildningsminister
- Peter Hultqvist, försvarsminister
- Ylva Johansson, arbetsmarknads- och etableringsminister.
I kategori 2, med inbördes rangordning, återfinns de ministrar som endast kan komma ifråga i en socialdemokratiskt ledd ministär. Två av ministrarna, Fritzon och Hallengren, dock utan placering då dessa haft för kort tid i ämbetet. Eneroths höga placering motiveras av andra faktorer trots kort tid i ämbetet. Lindes förstaplats inom kategorin motiveras i premiuminnehållet.
- Ann Linde, EU- och handelsminister
- Thomas Eneroth, infrastrukturminister
- Helene Hellmark Knutsson, forskningsminister
- Annika Strandhäll, socialminister
- Ardalan Shekarabi, civilminister
- Sven Erik Bucht, landsbygdsminister
- Mikael Damberg, näringsminister
Utan placering
- Helene Fritzon, migrations- och vice justitieminister
- Lena Hallengren, barn-, äldre- och jämställdhetsminister
I kategori 3 återfinns de personer som aldrig skulle ha blivit statsråd alls. Inte ens i en socialdemokratisk regering med egen parlamentarisk majoritet. Personer som genom sitt utövande av ämbetet antingen bidragit till att förorsaka stor skada och stort mänskligt lidande eller presterat så pass lite att taburetten som sådan borde rationaliserats bort.
Listan är utan inbördes rangordning.
- Stefan Löfven, statsminister
- Morgan Johansson, justitieminister
- Ibrahim Baylan, samordningsminister
- Margot Wallström, utrikesminister
