Att Socialstyrelsens och Migrationsverkets broschyr ”Information till dig som är gift med ett barn”, som igår blev lika snabbt världskänd som borttagen, orsakat en smärre skandal i konungariket Sverige, är ett faktum. Själv har jag funderat på hur samtalen kan ha gått på Socialstyrelsen när pedofilplamfletten, som den döptes till, togs fram.
Att personerna som arbetar på Socialstyrelsen även är aktivister och medlemmar i censurnätverket Jagärhär är givetvis intressant i sammanhanget. Samma nätverk där flera medlemmar skickat hjärtemojis till en ensamkommande afghan som dömdes för sexuellt övergrepp mot en minderårig svensk flicka 2017. Jag funderar på om dessa faktorer kan ha spelat in när man valde att normalisera barnäktenskap via en statlig myndighet?
Vem hade inte velat vara en fluga på väggen när pedofilpamfletten klubbades igenom? Den var trots allt beställd av regeringen, vars ministrar nu säger sig vara chockade över dess tillblivelse. Kanske gick det till så här?
Det är morgonmöte på Socialstyrelsen. I dag ska den nya broschyren med riktlinjer om barnäktenskap, ett ord flera medarbetare kraftfullt opponerat sig emot, klubbas igenom. När alla fått kaffe och slagit sig ner vid det ovala bordet i konferensrummet på andra våningen i det fyrkantiga huset på Västerbroplan i Stockholm, är det dags att dra igång. Det är Petra Rinman, chef för Socialstyrelsens kunskapscentrum för ensamkommande barn och unga, som börjar. Hon är lätt solbränd och fylld av ny energi efter en vecka i Palestina ihop med aktivisterna i Ship to Gaza.
– Hej allesamman. Det är dags att ta itu med regeringsuppdraget som vi fått av Åsa. Informationsbroschyren för mångfald och inkluderande. Jag tänkte dra några riktlinjer. Som alla här vet har vi fått nya spännande utmaningar att förhålla oss till. Och jag tänker, låt oss se möjligheter, i stället för problem! Jag är trött på all negativitet och alarmism som genomsyrar det offentliga samtalet. Det måste bli ett slut på den här ohälsosamma polariseringen. I synnerhet som det får alla nysvenskar att känna sig obekväma till mods.
Rinman nickar i riktning mot sin kollega Tina Trygg. De känner varandra väl, senast för en månad sen satt de tillsammans på en after work ihop med Mina och Magnus Dennert och diskuterade strategier mot hat och hot i sociala medier och hur man bäst ser till att utesluta sverigedemokratisk närvaro på Facebook inför valet 2018. Tina fick visserligen några järn för mycket innanför västen och började skrika om interneringsläger i Norrland, men det var inte värre än att Magnus lyckades lugna henne.
– Ja, alltså, det är ju inte alla som till fullo respekterar det här med relationer med underåriga, säger Tina, och blir strax stadigare på rösten. I den mångkulturella kontexten är det viktigt att se till socioekonomiska faktorer. Dessutom finns det skäl att diskutera huruvida begreppet ”barn” inte i själva verket är en social konstruktion. Mognadsgraden avgörs inte av födelsesiffran. Vi har ju skräckexempel med medicinska ålderbedömningar i nära minne, som visar att siffror är i allra högsta grad en subjektiv version av sanningen.
– Det är ju ett problem i kommunerna, inflikar en av de närvarande handläggarna. Vi har flera fall av unga flickor som flytt hemifrån och som berättat för polisen att de utsättts för övergrepp. Det har dessutom förekommit fall av kusingiften och barn som…
Han blir avbruten av Rinman.
– App app app! Flickor? Du måste försöka formulera dig mindre normativt. I ett intersektionellt perspektiv är rasifierade kroppar alltid föremål för fördomar. Det är därför vi måste gå varsamt fram med materialet.
Strax matar hon fram en bild på power point-presentationen.
– Illustrationerna i broschyren måste tilltala både vuxna och… ehm, icke-vuxna, förklarar hon medan en tecknad bild av tre väldigt unga personer framträder inför åskådarna.
– Borde inte materialet vara på flera språk? undrar en annan i projektgruppen.
– Vi har tolkar för dem som har det behovet, svarar Trygg i Rinmans ställe.
– ”Information till dig som är gift med ett barn”, läser en av handläggarna högt. Det låter sakligt och bra. Inga onödiga krusiduller.
– Ja, eller hur, nickar Rinman. Det heter jämt att man borde kalla en spade för en spade! Så då gör vi det.
– Jag vet inte om man verkligen ska gestalta en så ung person med slöja, invänder någon.
– Hurså? Du får ursäkta, men din kommentar andas osund islamofobi, biter Trygg ifrån. Vi måste få alla att känna sig inkluderade och enligt avtalet som Socialstyrelsen har med Ibn Rushd och aktionsgruppen svenska hijabis bör minst var tredje person som avbildas i vårt material antingen vara antingen rasifierad eller signalera muslimsk kulturnärvaro. Slöja är ett effektivt verktyg för att förmedla den mångfald som nu är mångas vardag.
– Det finns ju också en överdriven rädsla för sharia, säger Trygg. Jag förstår inte varför det ska vara så svårt att implementera. Man äter ju kebab när man åker utomlands?
Hon får ett svårtolkat ögonkast från Rinman och tystnar.
– Ja, alltså. Det gäller att försöka se sakligt på prob… alltså utmaningarna. Vill vi vara ett land som är välkomnande och som står upp för alla människors lika värde? Eller vill vi vara ett eko av 30-talets stöveltramp. Det var för övrigt så här det började i Lindau am Mainz, när…
– Enligt svensk lag är det inte tillåtet att ha samlag med minderåriga, säger handläggaren från Migrationsverket, som hittills suttit tyst. Det budskapet kan vi inte komma kring.
– Det finns en underström av rasism i det du säger, påpekar Rinman torrt. Att använda sig av just den retoriken är att ställa grupp mot grupp.
– Ordet ”olämpligt”?
– Det är gränsfall.
Rubriken ”Information till dig som är gift med ett barn” dyker upp på nästa bild. I kombination med illustrationen på de tre barnen blir effekten slående.
– Nu kan budskapet inte missförstås, säger Trygg triumfatoriskt. Vi höll ändå budget. 1,2 miljoner är faktiskt inte särskilt dyrt. Arbetsgruppen har fått jobba hårt för att skapa en positiv synergi mellan ord och bild. Och vi visar prov på ett nytänk som inte funnits här på myndigheten sen ”6 till 8 brödskivor om dagen”.
– Jag hoppas att det inte ska behöva stanna här, säger Rinman. Med tanke på hur det ser ut i sociala medier har vi bjudit in en saudisk arbetsgrupp som ska återkomma med förslag på arbetsmaterial när det handlar om tankebrott. Det är vår nästa stora kampanj. ”Information till dig som är osäker på vad du får säga högt”. Tänka fritt är stort – tänka rött är större. Är det inte en bra idé att vi från statligt håll tar vårt ansvar fullt ut?
– Vi har Nackamoderaterna som sakkunniga, säger Trygg. De har bred erfarenhet av utmaningar i form av kritik i främst alternativa medier.
– Vad har den saudiska arbetsgruppen för tankar kring hädelse, undrar en yngre man i gruppen nervöst.
– Sverige kan inte fortsätta isolera sig som en nordlig avkrok av världen, svarar Rinman bestämt. Jag tror man har tänkt lite avskräckande så där. Okej, man behöver ju inte slå dem jättehårt. Men de tjatar ju hela tiden om att Sverige ska bli lagom. Det är deras slogan. ”Make Sweden lagom again”. Varför inte bjuda på det?
De anställda skruvar på sig. Några utbyter osäkra ögonkast men ser snabbt ner i sina papper för att inte uppfattas som ifrågasättande. Är man rasist om man protesterar? Kanske ett högljutt avståndstagande leder till utebliven semesterersättning och värdegrundssamtal hos chefen? Svartlistning, utfrysning, uthängning på Twitter?
– ”Information till dig som är gift med ett barn” visar att vi har tagit ett avgörande steg i rätt riktning, säger Petra Rinman. Vi har Centern med oss, och Miljöpartiet förstås. Och Gudrun har sagt att man kan kämpa för kvinnors rättigheter i slöja. Hur svårt ska det vara? Man måste våga satsa för att vinna! Det knorrades ju lite när vi införde genuscertifiering och kvotering här på verket, men titta så bra det blev.
– Jag tycker illustrationerna är jättefina, utbrister en ung kvinna med grönt hår och näsring. Det är så skönt att slippa det där uppskruvade tonläget som alarmisterna jämt kör med. Dessutom kanske det är praktiskt att gifta sig som ung? Då är man fri när man fyller fyrtio.
– Glöm inte flerbarnstillägget, säger Migrationsverkets man.
– Och hur gör man med VAB? Vem vårdar vem i hemmet egentligen, om det är… ehm, maken som blir sjuk?
– Jag föreslår att vi tar de här detaljfrågorna vid ett senare tillfälle. Vi måste primärt vara överens om formen och rubriksättningen, säger Rinman. Är alla med?
Åtta huvuden nickar.
