29 APRIL, 2018 09:13
Allt fler hör av sig och berättar om hur de förföljs och särbehandlas på grund av sina politiska åsikter, sina känslor av besvikelse eller sina formuleringar på sociala medier.
Åsiktsregistrering är idag inte tillåtet i Sverige, men pågår ändå för fullt genom att landet befolkas med självpåtagna åsiktspoliser med bestämd uppfattning om vad som får och inte får sägas högt. Så befästs censur och tystnadskultur. Få vill bli stigmatiserade. En av alla drabbade kommer till tals här idag.
Av hänsyn till sin familj och rädsla för repressalier vill hon vara anonym. Denna kvinna avbröt sin förskollärarutbildning efter att ha blivit ifrågasatt om sin ton i sociala medier. Här är hennes historia.
“Jag har funderat fram och tillbaka nu i cirka två veckor om jag skulle höra av mig till dig… Jag har varit med om något som jag, människor från Amnesty och många fler tycker är helt overkligt. Jag hoppas innerligt att det inte är fler människor som får uppleva en sån här sak.
Jag studerade på en högskola och tänkte att jag skulle bli förskollärare, hade hunnit läsa i ungefär tre månader när jag får ett mail från en avdelningschef på högskolan. Han skriver att det har kommit till hans kännedom att jag har uttryckt mig väldigt kränkande på sociala medier och att jag är kallad till ett möte med honom och en dam som är kursansvarig. Jag fick ta med mig någon som stöd men att det var mig dem ville prata med (bifogar mejlet).
Jag åkte till mötet tillsammans med min mor som stöttar mig i allt och i bakhuvudet så visste jag att det handlade om mitt privata Twitterkonto. Avdelningschefen hade skrivit ut mina Twitterinlägg om invandring/invandrare och ifrågasatte mig om hur jag tänkte, vad jag kände och varför jag hade skrivit som jag hade gjort. Jag försökte förklara att mina inlägg alltid har varit utifrån det som stått i tidningarna, någon händelse i mitt liv eller med anledning av något jag läst i sociala medier. Jag fick då höra att jag var en dålig förebild, rasist, att det var hets mot folkgrupp. Han sa även att om jag valde att gå kvar på utbildningen så kunde han inte lova att jag fick någon praktikplats, att ingen skulle vilja anställa mig heller eftersom detta ärende skulle gå vidare till diskrimineringsnämnden. Jag valde att avsluta min utbildning för att inte få fler ”stämplar” på mig. Jag har fått reda på att det är fem i min klass som har gått in på min Twitter och sedan gått till den här avdelningschefen. De här fem från klassen sprider påhittade historier om mina inlägg. Jag känner mig så nedtryckt och förlöjligad. Yttrandefrihet finns inte i Sverige.
Jag har varit blivit mobbad, misshandlad och sexuellt ofredad av just invandrare och har använt Twitter som ett klotterplank för att få ut mina aggressioner. I övrigt har jag full respekt för alla människor oavsett färg eller storlek.
Naturligtvis har jag uttryckt mig grovt! Jag är jäkligt frispråkig. Jag ville bara dela det här med dig och jag vill inget speciellt mer än att påpeka hur illa det faktiskt är överallt. Det här är bara en kort berättelse om det som har hänt.”
En före detta student
#detmåstefåettslut
