Italiens nya inrikesminister, Matteo Salvini, har lovat att minska biståndskapitalet för migranter och att deportera de som befinner sig i landet olagligt.
"Öppna dörrar i Italien för rätt personer och en enkelbiljett härifrån för de som kommer hit för att skapa trubbel och tro att vi kommer försörja dem", sa Salvini i regionen Lombardiet, hem till en fjärdedel av den totala utländska befolkningen i Italien. "En av våra topprioriteringar kommer vara deportering".
Salvini, partiledare för nationalistiska Lega Nord bildade en ny koalitionsregering med populistiska Femstjärnerörelsen (M5S) den 1 juni. Regeringens program, som beskrivs i en handlingsplan på 39 sidor, lovar att slå till mot illegal invandring och deportera upp till 500 000 odokumenterade migranter.
"Festen är slut för illegala invandrare", sa Salvini vid ett massmöte i Vicenza den 2 juni. "De kommer behöva packa sina väskor, på ett lugnt och artigt sätt, men de kommer behöva ge sig av. Flyktingar som flyr från krig är välkomna, men alla andra måste ge sig av."
Från vänster till höger: Italiens inrikesminister Matteo Salvini, premiärminister Giuseppe Conte och arbets- och industriminister tillika vice premiärminister Luigi Di Maio den 1 juni, 2018 i Rom. (Foto: Elisabetta Villa/Getty Images) |
Den 3 juni besökte Salvini Sicilien, en av Europas inkörsporter för migranter som korsar Medelhavet från Nordafrika. Han sa:
"Det räcker nu med att låta Sicilien vara Europas flyktingläger. Jag tänker inte stå och se på och göra ingenting när fler och fler migranter anländer. Vi behöver deporteringscentrum.
Det finns inte tillräckligt många bostäder eller jobb åt italienarna, för att inte tala om halva den afrikanska kontinenten. Vi måste använda vårt sunda förnuft."
Salvini anklagade också de tunisiska myndigheterna för att medvetet ha skickat kriminella till Italien:
"Tunisien är ett fritt och demokratiskt land som inte exporterar gentlemän, utan ofta villigt exporterar dömda brottslingar. Jag ska tala med min tunisiska motsvarighet, för jag tycker inte det verkar som att det finns krig, pest och svält i Tunisien."
Italien är Europas största inkörsport för migranter som anländer till havs: 119 369 anlände sjövägen år 2017 och 181 436 år 2016, enligt International Organization for Migration (IOM). En uppskattad siffra på 700 000 migranter har anlänt i Italien under de senaste fem åren.
Italien har varit Europas största inkörsport sedan migrantavtalet mellan EU och Turkiet, som skrevs under i mars 2016, stängde rutten från Turkiet till Grekland, som en gång var den föredragna vägen till Europa för migranter från Asien och Mellanöstern.
I februari 2017 skrev Italien under ett migrantavtal med Libyen för att stoppa båtar och skicka tillbaka migranter till Libyen. Avtalet, enligt vilket Italien skulle utrusta och finansiera den libyska kustbevakningen, resulterade i 75 % minskning av ankomster under sommaren 2017. Sedan början av 2018 har dock över 13 000 migranter kommit till Italien från Libyen. Dessa siffror väntas öka under sommaren allteftersom vädret blir bättre.
Däremot deporterade Italien endast 6 514 migranter år 2017 och 5 817 år 2016. Den nya regeringen har lovat att påskynda deporteringarna genom att förvandla mottagningsanläggningar till deporteringscentrum. Deporteringarna är dock kostsamma och komplicerade.
Enligt italiensk lag måste till exempel två agenter eskortera varje deporterad person i en omständig operation. Nyhetstidningen La Repubblica beskrev en deporteringsoperation som nyligen ägt rum av 29 tunisier som eskorterades på ett flygplan från Bulgarien av 74 regeringsagenter, inklusive läkare, sjuksköterskor, väpnad polis och oväpnade civila poliser till en kostnad på115 000 euro, eller 3 965 euro per deporterad person.
I denna takt skulle regeringens löfte om att deportera 500 000 migranter kosta de italienska skattebetalarna nästan 2 miljarder euro.
Den förra regeringen avsatte runt fem miljarder euro för utgifter i samband med migrantkrisen 2018: 20 % är till räddningsaktioner till havs; 15 % till sjukvård och 65 % till mottagningsanläggningar för migranter, som för närvarande rymmer runt 200 000 personer.
Den nya regeringen har sagt att den vill omfördela en del av resurserna som avsatts för migrantmottagningarna för att istället betala för deporteringarna. Utöver de ekonomiska kostnaderna står Italien inför juridiska problem som gör massdeporteringarna nästan omöjliga.
Artikel 19, paragraf 2 i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna anger:
"Ingen får avlägsnas, utvisas eller utlämnas till en stat där han eller hon löper en allvarlig risk att utsättas för dödsstraff, tortyr eller andra former av omänsklig eller förnedrande bestraffning eller behandling."
Denna lag hindrar Italien och andra EU-medlemmar från att deportera migranter till de flesta länderna i den muslimska världen.
Den nya regeringen har också lovat att förhandla fram mer tvåsidiga deporteringsavtal. Italien har i nuläget deporteringsavtal med endast fem länder: Egypten, Gambia, Nigeria, Sudan och Tunisien. Migranterna får inte deporteras utan godkännande från ursprungsländerna.
Salvini har också sagt att Italien kommer att säga nej till de föreslagna ändringarna i Dublinregleringen, en lag som kräver att folk som söker skydd inom EU ska göra det i det första Europeiska landet de anländer till. Dublinregleringen kommer att ligga i fokus vid ett möte mellan inrikesministrarna från de 28 EU-medlemmarna i Luxemburg den 4 juni.
Italiens geografiska läge innebär att det har burit ett oproportionellt ansvar för illegal invandring från Afrika och Mellanöstern, men Salvini sa att andra EU-länder går emot förändringar som skulle göra att de behövde dela på bördan: "De vill belasta Medelhavsländer såsom Italien, Cypern, Malta, och ge oss tusentals fler migranter i tio år framåt."
EU:s lagstiftning kräver för närvarande att medlemsstaterna ska vara ekonomiskt ansvariga för migranter som kommer till deras länder under en period på tio år. Polen, Ungern, Tjeckien och Slovakien vill att detta ansvar ska reduceras till åtta år, men Italien, Cypern, Grekland, Malta och Spanien vill minska det till max två år.
Under tiden har EU-vänliga, massmigrantsvänliga och multikulturalistiska mediekanaler intagit ett attackläge i ett försök att underminera den nya italienska regeringen.
Den tyska nyhetstidningen Der Spiegel publicerade ett omslag med en gaffel med spagetti med en del som dinglade som en snara: "Italien förstör sig själv – och tar med sig Europa". Det stod, i apokalyptiska ordalag:
"EU måste anta en enad ställning mot Donald Trump, vars missriktade politik hotar både Europas säkerhet och välstånd. Trump tvingar Europa till ett handelskrig, och ännu värre, han hotar att kassera den internationella ordningen från efterkrigstiden som gjorde att européerna kunde hitta sin plats i världen – genom handel och strukturer i Världshandelsorganisationen och den säkerhet man fann i form av NATO.
Men hur kan EU utkämpa ett handelskrig om Italien hotar att försättas i krisläge? Vid en tidpunkt då EU skulle kunna hävda sig själv som ett alternativ till Trumps enkelspårighet... kan Europa istället gå flera månader, om inte år, av käbbel till mötes angående en möjlig räddningsaktion för Italien... Om detta land vacklar kommer det skaka hela den Europeiska Unionens arkitektur.
Italienkrisen är en konvergens av de två största utmaningarna för EU: det ekonomiska hotet mot eurozonen och erosionen av de delade värderingarna och normerna. Om populisterna nu styr i Italien kan landet styra sig själv mot en konstant konfrontation med Bryssel – genom att till exempel uttrycka sin solidaritet med högerpopulister i Frankrike, Österrike eller Finland, eller med EU-kritiska regeringar i Ungern och Polen.
Eller så kan man ställa sig på halv- eller helautokraterna som Donald Trump och Vladimir Putins sida och därigenom underminera hela den Europeiska gemenskapen. En del potentiella frågor som skulle kunna drabbas av detta är Iranavtalet, handelsavgifterna som ålagts av Trump, utökandet av sanktioner mot Ryssland, klimatpolitiken eller till och med den europeiska inställningen till Kina.
Återupplivandet av nationalismen i Europa – särskilt i Italien – är dåliga nyheter för kontinenten. Om EU någonsin haft ett stort överhängande mål så är det att motverka det nationella egenintresset med en vision för transnationella samhällsvärderingar. Vad kommer hålla ihop Europa om denna grund brister?"
New York Times skrev:
"Främlingsfientliga Liga Nord och "ut med det gamla"-ordern Femstjärnerörelsen – sammankopplar trångsynthet och inkompetens i en anmärkningsvärd grad. Det är en eländig grupp som åker med den globala antiliberala strömmen."
Och återigen:
"Matteo Salvini - partiledare för Lega Nord och den inkommande vice premiärministern och inrikesministern – lovar ett tillslag mot migration och utvisning av upp till 500 000 migranter som redan befinner sig i Italien.
Det skulle kunna tvinga Bryssel att påbörja en juridisk process i samband med artikel 7 mot Italien för att man har brutit mot grundläggande åtaganden.
Och de nya italienska ledarna har redan uttryck sin önskan om att förbättra relationerna och handeln med Ryssland och dess president, Vladimir V. Putin.
Det kan innebära att EU inte kan förnya de ekonomiska sanktionerna mot Ryssland som härstammar från deras agerande utomlands, inklusive annekteringen av Krim, brottet mot Minskavtalen i östra Ukraina och mordförsöket på den före detta ryska spionen och hans dotter i Storbritannien, en händelse som Kreml fortsatt förnekar."
Och så har vi George Soros, en ungersk-amerikansk miljardär som är engagerad i massmigration i Europa, som beskyllde Ryssland för att ha lagt sig i det italienska valet:
"Jag är mycket bekymrad över den nya koalitionens nära samarbete med Ryssland. De har sagt att de är positivt inställda till att häva sanktionerna mot Ryssland... Det finns en nära relation mellan Matteo Salvini och Vladimir Putin. Jag vet inte om Putin faktiskt finansierar hans parti, men den italienska allmänheten har rätt att veta om Salvini står på Putins lönelista."
Efter att den nya italienska regeringen bildats uppmanade Soros till öppnare gränser:
"Fram tills nyligen kunde majoriteten av migranterna flytta till länder i norra Europa, som var deras egentliga destination. Då stängde både Frankrike och Österrike sina gränser och migranterna blev fast i Italien... Detta var huvudanledningen till att det gick så bra för Liga Nord i det förra valet.
EU måste förändra de existerande regleringarna och betala en stor del av den summa som behövs för att integrera och stötta migranterna som är fast i Italien i så oproportionella mängder."
Salvini svarade:
"Vi har aldrig tagit emot en lira, en euro eller en rubel från Ryssland. Jag tycker att Putin är ett av de bästa statsöverhuvudena som finns och jag skäms för att Italien har bjudit in en sådan skrupellös spekulant som mr Soros att tala här."
Soeren Kern är seniorforskare vid New Yorkbaserade Gatestone Institute.
