IQ hos svenska toppolitiker: Vem som helst kan bli partiledare

 

Jag har varit i kontakt med källor som yrkesmässigt gör psykiatriska utredningar, i vilka det alltid
ingår IQ-tester. Det kan handla om allt från rättsmedicinska utredningar, till utredningar kring
våra neuropsykiatriska modesyndrom som autismspektrumstörningar ("Aspergers"), ADHD etc,
utredningar av människor som mår dåligt eller för den delen tester åt industrin vid rekryteringar
av nyckelpersonal. På ett år kan en psykolog göra hundratalet sådana här utredningar och med
några år i yrket är man snart uppe i hundratals utredningar.

 

Även om formella tester av IQ är betydligt mer komplicerade än så, så finns det ett antal
markörer för IQ, där källorna inom psykiatrin förstås lärt sig en hel del med åren
och tusentals utredningar. För ett ganska rättvisande inledande estimat kan det räcka att
studera en person och se och höra på dessa indikatorer. För individer kan det förstås finnas
störande faktorer som gör att en sådan här bedömning blir mer eller mindre osäker.

 

Bedömningarna här av toppolitikernas IQ är professionella, utförda av proffs, och har ett
sannolikt intervall på +/- 5 punkter i IQ eller +/- 10 punkter för fall med störande faktorer.
Uppgifterna ska förstås endast ses som indikativa och inte några sanningar, och exakta
bedömningar kräver förstås riktiga tester.

 

IQ korrelerar starkt med t ex inkomst, utbildningsnivå, resultat i skolan, hälsa mm. Negativ
korrelation finns med kriminalitet - högre IQ, lägre kriminalitet. 

 

Men att bli svensk toppolitiker verkar inte korrelera med mycket hög IQ, även om det finns
en tydlig tendens att varamer än normalbegåvad för att vara toppolitiker.

I en demokrati bör alla grupper i samhället representeras i våra valda församlingar. Trots allt
har definitionsmässigt hälften av befolkningen under 100 i IQ och det är positivt för
demokratin att hitta partiledare med under 100 i IQ, så det är som det ska vara.
 

 

Viktigare än mycket hög IQ för att kunna bli toppolitiker är antagligen helt andra
faktorer, t ex förmåga att inte tänka fritt och kreativt, utan istället följa partipiskan.
Förmågan att vara trevlig mot andra i samma parti och förmågan att inte ifrågasätta
ideologi och dogmer. 

 

Ju intelligentare desto mer benägen är man också att förstå att man
kan ha fel och det ger även en ökad riskmedvetenhet,
vilket inte är lämpligt då politiker aldrig får byta åsikt eller medge fel.

 

Har man dessa egenskaper finns möjligheter att gå precis hur långt som helst. Däremot
bör man välja parti efter IQ-förmåga. Intelligentast bland de socialistiska partierna är
skattningsvis Jonas Sjöstedt med bedömt 109 +/-10 i IQ eller Gustav Fridolin med
gissningsvis 110 +/- 5. Minst intelligent bland de borgerliga är enligt skattningen
Annie Lööf med 113 +/- 5. 

 

Ligger man runt normalbegåvning eller under bör man söka
sig till ett socialistiskt parti som Socialdemokraterna, Miljöpartiet eller Vänsterpartiet,
medan om man ligger uppåt 120 i IQ bör man istället söka sig till borgerliga partier
om man vill göra politisk toppkarriär. 

 

Ligger man mot förmodan på Mensanivå om  131+ i IQ på Wechslerskalan finns
det bara Moderaterna att göra karriär hos, om man siktar på toppnivåerna. 

De socialistiska partierna är alltså mer inkluderande.

 

Bedömt IQ hos ett urval svenska toppolitiker. Gränser för examina från WAIS-R, och avser USA. I Sverige är ju högskolan mer på gymnasienivå och då bör IQ 90 räcka för enklare högskoleexamen

Naturligtvis är ovanstående bara anekdoter och handlar om de politiker som
synts tillräckligt mycket i TV för att kunna göra en sådan här bedömning.
Mer perifera politiker ger helt enkelt inte tillräckligt underlag på grund av
för lite mediatid.

 

Beskedet är mycket positivt. Man behöver inte vara speciellt intelligent för
att bli toppolitiker, utan tvärt om kan alla ha chansen att ta sig hela vägen
upp till makteliten, åtminstone i Sverige. Intelligens är inget
krav, och är bara en av många egenskaper hos människor. Det hade
förstås varit intressant att titta på motsvarande internationellt, men frågan är
om språkförbistring och andra kulturella uttryck gör att det
är svårt att göra en visuell och audiell bedömning för de svenska proffs
som bistått här.

 

Oavsett är och förblir intelligens bara en av en människas tusentals
egenskaper. Det finns även andra egenskaper som korrelerar mycket
högt med inkomst, t ex att vara så duktig på sport att man kan bli
proffs på internationell elitnivå. Medan exempelvis 2%, eller ca 190 000
svenskar, skulle kvalificera för att gå med i Mensa, så är det bara något
hundratal svenskar som är tillräckligt bra på sport för att bli
internationella proffs. Oavsett är inkomst också bara en godtycklig
världslig mätare, som bortser från högre värden.

Kom avslutningsvis ihåg att en människa inte är sina egenskaper
(som IQ) utan sina handlingar. Det är vad man använder egenskaperna 

till som räknas.