Som jag skrev i mitt senaste inlägg rebloggar jag som ett avslut.nedaninlägg som enkelt beskriver mekaniken i penningsystemet (clearingsystemet, reporäntan, stiborränta etc)  Som komplement kan man också läsa det här inlägget som strikt logiskt påvisar det absurda och parasitismen i dagens penningsystem:
Banken kan bara ”låna ut” sina egna skulder till konton

——————–

Det här är en sammanslagning av flera inlägg indelade i kapitel som sammanfattar hur bankernas utsugning går till rent mekaniskt. Då det är flera inlägg hopsamlade finns det nog mycket upprepningar – hoppas ni står ut med det. Läser ni igenom allt har ni en grund för att förstå parasitismen och förhoppningsvis kan jobba för att ändra skuldslaveri-maskineriet bankerna håller i.

Kapitel 1 Vad är det bankerna ”lånar ut” till konton?

Folk tror att bankerna lånar in kronor som banken sedan lånar ut som bilderna visar nedan.

INLÅNING

Utlåning

Men det är inte alls vad bankerna sysslar med. Bankerna ”lånar ut” sina egna skulder till konton, såsom bilden nedan visar:

Banken hittar mao på två skulder samtidigt på kronor som aldrig lånats ut. Bankernas skulder (ditt och mitt kontoinnehav) använder vi sedan som substitut för kronor när vi betalar varandra. Du får mer innehav av din banks skulder på ditt konto – jag får mindre innehav av min banks skulder på mitt konto om jag betalar dig genom kontosystemet.

Den stora frågan är varför vi låter dem få hålla på? Varför får bankerna skuldsätta hela världen genom att de tillåts ”låna ut” bankens egna skulder?

Idag består penningmängden till 97% av bankernas skulder till kontoinnehavarna (ditt och mitt kontoinnehav) och endast 3% är kronor (kontanter). Införs det kontantlösa samhället kommer penningmängden till 100% bestå av bankernas skulder till kontoinnehavarna.

Så de djupare frågorna som aldrig förs upp är:

Vill vi att kronan avskaffas som betalmedel? Ska bankerna verkligen få en total skuldavskrivning gentemot kontokunderna? Ska vi ha ett system där bedragare ”lånar ut” sina egna skulder till konton och lurar folk att de lånar kronor av banken? Eller ska bankerna syssla med det de påstår sig göra – låna ut insatta kronor?

Eftersom ovan lögner från bankernas sida om ”inlåning” och ”utlåning” inte håller längre drar de till med lögnen om att banken måste ”låna upp” för att kunna ”låna ut” till Ullas konto. Jag visar lika grafiskt som ovan att detta är bara en till lögn för att dölja föregående:

Bankernas ”upplåning” är en lika stor lögn som att bankerna sysslar med att låna ut insättningar

Kapitel 2 Storbankskartellens kontroll över penningsystemet genom sitt monopol på betalsystemet genom konton

Först måste vi ha klart för oss att bankerna inte ser varandras kundkonton som giltiga betalmedel. Banken ser mao inte ditt kontoinnehav som pengar som det går att betala en annan bank med. Det som finns på ditt konto är bankens skuld till dig på kronor (som banken, i bästa fall, kan betala genom att du gör t.ex bankomatuttag). Vid en kontotransaktion tar en annan bank över skulden. Banken som tar över skulden kräver att bli betald i kronor från storbankernas Riksbankskonton som är de enda konton som kan innehålla kronor. Så om vi tar det stegvis i ett exempel där jag betalar dig med bankskulder genom kontosystemet (då, för att tjata, det enda som kan finnas på ditt konto är bankens skuld till dig – ditt konto kan ALDRIG innehålla kronor).

1) Min bank blir av med 1000 kronor av sin skuld till mig (=mitt konto minskar med 1000)

2) Din bank ökar sin skuld till dig med 1000kronor (=ditt konto ökar med 1000)

3) Din bank kräver att min bank betalar 1000 kronor från min banks riksbankskonto till din banks Riksbankskonto.

Så när vi betalar genom kontona och har olika banker sker ALLTID två transaktioner från de två helt skilda kontosystemen (även om bankerna klumpar ihop betalningarna till varandra är detta i princip sant). Och, återigen, de ENDA konton som kan innehålla kronor är storbankernas Riksbankskonton Hoppas bilden visar detta nedan:

Då storbankerna har monopol på kronorna på Riksbankskontona är storbankerna de enda som kan betala med kronor genom kontosystemet. Vi andra får bara mer eller mindre av vår banks skulder på våra konton.

Hoppas, för att tjata, att det ovan helt klart framgår att det finns TVÅ helt skilda kontosystem varav bankerna inte ser kundernas konton som pengar och giltiga betalmedel. INGA av kronorna på riksbankskontona kan ”rinna ut” till bankernas kundkonton (då kundkontona inte kan innehålla kronor) De enda giltiga betalmedlen för storbankerna är de kronor som ligger på Riksbankskonto-systemet (samt sedlar och mynt).

Bankerna betalar mao varandra genom Riksbankskontosystemet. Bankerna klumpar ihop det de är skyldiga varandra och betalar varandra i slutet av dagen med kronorna som finns på Riksbankskontona. detta kallas clearing. Då storbankerna har monopol på Riksbankskontona är detta ett helt slutet system. Det är ett nollsummespelet som utspelar sig varje dag och om en bank hamnar på minus hamnar en annan bank lika mycket på plus. Kartellen som helhet hamnar på plus minus noll (verkar detta kryptiskt så förklarar jag det med massa grafik här)

Bankerna ha en viss mängd kronor (likviditet) på sitt Riksbankskonto när dagen är slut. Hamnar en bank på minus hamnar någon annan bank på plus. Minus-banken kan då låna av plus-banken. Den räntan minus-banken betalar då kallas Stibor-ränta. Det är mao en internränta storbankskartellen håller mellan sig inom monopolet de har på Riksbankskonto-systemet. Hoppas bilden nedan visar detta:

Riksbanken vill att bankerna sköter det som ovan för då behöver inte Riksbanken lägga sig i clearingen. Men om SEB inte kommer överens med Swedbank kan SEB låna ut sina överskottskronor till Riksbanken som i sin tur kan låna ut dem till Swedbank. SEB får reporäntan minus 0,75% och Swedbank får betala Riksbanken reporäntan plus 0,75%. Riksbanken agerar således mellanhand här. Hoppas bilden nedan visar detta överskådligt:

Låt oss sammanfatta vad vi kommit fram till hitintills

Det finns två sätt bankerna kan låna av varandra genom Riksbankskontosystemet.

1) Bankerna lånar direkt av varandra och betalar den sk Stibor-räntan

funkar inte det så kan

2) Riksbanken agera mellanhand och då gäller den sk repo-räntan

Tanken är mao att bankerna i första hand ska fixa det här genom alternativ 1). Att Riksbanken kliver in och agerar mellanhand är mao bara en nödlösning som Riksbanken helst vill slippa.

Om reporäntan är negativ kommer plus-banken inte gärna låna ut sitt överskott på kronor till Riksbanken. Den negativa repo-räntan är mao ett sätt att tvinga bankerna att låna av varandra (mot stiborränta) så att de inte går omvägen med Riksbankens om mellanhand.

Att bankerna inte lånar till varandra direkt är också ett tecken på att bankerna inte litar på varandra. De misstror vad den andra andra banken lämnar i pant, vilket oftast är bostadsobligationer.

Därför ser Riksbanken till att statsobligationer skapas då bankerna ser dessa som säkrare än bostadsobligationer och bankerna accepterar dem som pant när de lånar direkt av varandra (stibor). Samtidigt fyller Riksbanken på bankernas Riksbankskonton så att de inte behöver låna så ofta av varandra. Det är det som de felaktigt kallar QE (Richard Werner, myntaren av begreppet QE är ganska förbannad för att de missbrukar hans begrepp -men det är överkurs). Hoppas bilden nedan visar detta:

Mao när Riksbanken sänker reporäntan och gör ”QE” så är det ett tecken på att bankerna inte längre tror på varandras värdepapper – framför allt bostadsobligationer. Bankerna slutar då låna ut till varandra (kallas Interbank lending på engelska). Det var det som hände 2008 då hela betalsystemet höll på att frysa fast. Riksbanken såg till att nästan hälften alla bostadsobligationer köptes upp av staten och fyllde på storbankskontona med 500 miljarder kronor så att alla bankerna kom skyhögt över likviditetskraven och inte behövde låna av varandra när de betalade. Hoppas bilden nedan visar detta:

Affärvärlden beskrev det så här (kanske låter mindre kryptisk om man kollar på bilden ovan samtidigt):

”Sedan i höstas ser Riksbanken till att det finns en sådan överlikviditet, så att bankerna slipper låna ut pengar till varandra.”

Hoppas att det av ovan framgår hur fullständigt rubbat penningsystemet ”fungerar” och att den stora dysfunktionen ligger i att vi inte kan använda kronor som betalmedel inom kontosystemet. Vi har ett två-kontosystem där endast en storbankskartell kan använda kronorna som finns på Riksbanken. Vi andra är kan bara använda bankernas skulder (ditt och mitt kontoinnehav) .

Lösningen på detta är helt enkelt att slänga ut bankerna från betalsystemet och ta bort deras rätt att hålla konton utanför Riksbankskontona, se bild nedan. Hela detta vansinniga överkomplicerade clearingsystem skulle kunna tas bort och Riksbanken kunna sköta avvecklingen av skulder med kronor. Det skulle bli som när vi betalar varandra med sedlar – du får en 1000-lapp i handen – det behövs ingen mellanhand där i form av en bank. Alla konton skulle innehålla kronor så att du och jag kan betala varandra direkt med kronor och slippa det här dravlet med att spara på bankernas skulder (det sjuka är att i dagsläget är bankernas skulder det enda vi kan ”spara” på våra konton – hur sjukt låter inte det?). Hoppas bilden nedan visar hur ett vettigare penningsystem med ett enklare, mindre sårbart betalsystem skulle kunna fungera där pengarna (kronorna) gör det pengar ska göra – DÖDA skulder (och inte som idag då bankerna skapar pseudopengar genom att föda skulder på kundkonton)

Ovan har jag förenklat genom att skriva att det är ett två-kontosystem. Men egentligen är det t.o.m än snurrigare då varje enskild storbank har sitt eget fristående kontosystem och inbäddade i deras kontosystem finns småbankerna (tier2-bankerna) som har kontosystem utanpå och i storbankerna. Men ovan är snurrigt så det räcker. Som Bank of Englands fd chef Mervyn King sagt är ovan sätt att bygga penningsystemet och betalsystemet det absolut sämsta. Men politiker och Åsa-Nisse (Ingves) gör allt för att sinnessjukdomen ska framstå som den enda logiska lösningen. De låtsas som om detta system där 97% av penningmängden består av bankernas skulder till kontoinnehavarna och endast 3% är kronor är höjden av visdom och vettighet.

Skälet till att det inte kan vara så många banker i clearingen är att komplexiteten i betalsystemet växer med varje ny bank då varje bank har sitt eget kundkontosystem. Sedan tillkommer, som sagt, tier2-bankerna (JAK, ICA-banken, Ikano-banken, etc). Bilden nedan visar komplexiteten och betalningsvägarna vid clearingen bara inom de fem storbankerna.

Bankerna måste också skyffla panter, dvs värdepapper mellan sig också (bostadsobligationer, statspapper och vad det nu kan vara). Mängden betalningsvägar för n-banker blir då  – dvs det blir massor fler vägar bara man lägger till en endaste bank. Och all denna extrema överkrånglighet för att du och jag ska kunna betala varandra genom konton. Låg ditt och mitt konto direkt på Riksbanken och innehöll kronor skulle jag kunna betala dig direkt och alla ovan betalningsvägar kunna skrotas.

Jag tycker ovan bild liknar alkemi och Mervyn King har jämfört med alkemi också (sid 19):

”For a society to base its financial system on alchemy is a poor advertisement for its 
rationality.

Kapitel 3: Bankernas internräntor är bara till för att balansera nollsummespelet på Riksbankskontona

Internräntorna (stibor och reporäntan) har ingen direkt koppling till ”finansiering” av ”lån” (t.ex bostads”lån”) och räntorna på dessa etc

Som visats ovan är det ett nollsummespel som utspelar sig varje dag inom storbankskartellen som har hand om clearingen. Om en bank hamnar på minus hamnar en annan bank lika mycket på plus.

Så plusbankernas överskott kommer alltid motsvaras av minusbankernas underskott. Minusbankerna måste då ”låna upp” från plusbankerna för att att nå upp till likviditetskravet och att bankerna på så sätt ”finansierar” sin ”utlåning” (vad de nu påstår sig ”låna ut”). Jag tror bilden nedan ganska klart påvisar att även det är fullständigt skitsnack från bankernas sida.

Som vi ser har inte ”upplåningen” inom RIX ett skit med att ”finansiera” bostads”lån”. Nollsummespelet mellan Riksbankskontona i clearingen är till för att bankerna inom storbankskartellen ska balansera sina övertaganden vid kontoöverföringar som kontokunderna gör – inget annat. Reporäntan och Stibor är bara interna räntesatser storbankerna använder inom nollsummespelet som storbankerna bedriver iom clearingen.

Vi har ett bank och penningsystem som består av 97% lögner (bankernas skulder till kontokunderna) och 3% sanning (de enda kronor som existerar i penningsystemet).

Det är skoj att läsa artikeln i affärsvärlden om krisen som de svenska bankerna gick igenom 2008. Den är nästan förståelig fastän journalisten helt klart inte alls förstår vad han skriver när han t.ex skriver:

”Varje dag vid 16-tiden ringer handlarna på de fem bankerna varandra för att de som ligger på plus ska låna ut pengar över natten till dem som ligger på minus. Allt för att systemet ska sluta dagen på noll.”

Kapitel 3: Sammanfattning och slutsatser

Systemet är uppbyggt så att bankerna som kartell skyddad av Riksbanken ska överta hela penningsystemet och göra skuldslavar av alla. Detta visar sig genom bl.a

1) Storbankerna har ett monopol på kronorna på Riksbankskontona gångbara genom clearingen inom betalsystemet

2) Storbankerna konkurrerar inte mot varandra – vid dagens slut lånar plusbankerna ut kronor så att minusbankerna kan stå på fötterna.

3) Konstruktionen göra att storbankerna skyddar varandra från att behöva betala sina skulder till kontoinnehavarna. Kontoinnehavarna blir genom kartellsamarbetet tvungna att använda bankernas skulder (kundens kontoinnehav) som substitut för kronor.

4) Riksbanken skyddar bankerna så att dessa kan ”låna ut” bankens egna skuld till kundkonton (då detta är det enda som kan finnas på kundkontot).

5) Riksbanken deltar på så sätt i storbankernas anskaffande av skuldslavar. Riksbankens borde vara allmännyttig och skapa skuldfria kronor som allmänheten kan använda genom kontosystemet som kan DÖDA skulder och minimera skuldsättningen. Riksbanken gör precis tvärtom – den är allmänonyttig och hjälper storbankkartellen att maximera skuldsättningen i samhället.

6) Sedan har vi alla diverse skydd bankerna fått för att kunna bedriva sin kartellverksamhet och utöka dem. Såsom insättningsgarantin, ränteavdrag, Maastrichtlagen som förbjuder staten från att skapa kronor för att finansiera sin verksamhet etc.

Fredrick Soddys 

https://parasitstopp.wordpress.com/hur-storbankernas-skuldslavsystem-mekaniskt-ar-uppbyggt/

———-

Nobelpristagaren i kemi, Fredrick Soddys studerade penningsystemet och förstod det här och hade helt rätt i att enda alternativet är att skapa ett ärligt penningsystem.
“There is nothing left now for us but to get ever deeper and deeper into debt to the banking system in order to provide the increasing amounts of money the nation requires for its expansion and growth.
An honest money system is the only alternative.”

Han skrev också:

”What is banking?…The most dangerous as it is the most ridiculous form of universal tyranny the World was ever called upon to destroy.”