De namibier, som testat medborgarlön, hoppas att också andra skulle få smaka på samma läckerhet.
Namibiska Frida Nembwayas liv förändrades för tre år sedan.
Åttabarnsmamman hade nyligen lämnat det lantbruk hon hade jobbat på i tio år och flyttat till Otjivero, cirka hundra kilometer från huvudstaden Windhoek. Den avsides belägna byn med omkring tusen invånare hade inte många rikedomar.
Största delen av husen var byggda av plåtbitar. En stor del av byborna får sin inkomst från de vita namibiernas farmer i grannskapet, en del har sina egna mataffärer och andra har tvingats ty sig till stölder eller prostitution.
Hundra dollar åt alla
Men en dag bestämde sig en grupp namibiska kyrkor, fackföreningar och organisationer som arbetar med hivproblemet att visa hur man med medborgarlön kunde förbättra levnadsförhållandena, särskilt för de fattiga namibierna. Grupperingen registrerade byborna och de började varje månad få en grundinkomst på hundra namibiska dollar (10 euro).
”Den skattearbetsgrupp som regeringen har tillsatt anser att det bästa sättet att minska fattigdomen är medborgarlön, men eftersom regeringen inte har gjort något beslöt vi oss för att bevisa att det är sant”, berättar Hilma Shindondola-Mote, chef för Namibias Labour Research and Resource Institute (LaRRI), som får stöd av bland annat Finlands Fackförbunds Solidaritetscentral SASK.
Bagare förverkligar sin dröm
Frida Nembwaya investerade sin familj första medborgarlöner, cirka 90 euro, i brännved och bakredskap, bakade bröd och sålde dem till byborna för en dollar styck.
Efter det har hon kunnat köpa en elektrisk ugn och ett kylskåp med frys. Också familjens hem har utvidgats från ett rum till tre. Barnen går i skolan.
”Nuförtiden bakar jag mellan 300 och 400 små bröd och dessutom en mängd större, som jag säljer för tio dollar styck. På lantbruket tjänade jag bara 150-400 dollar (15-40 euro) i månaden, men nu kan jag tjäna upp till 2000 dollar i månaden. El, vatten och andra utgifter äter upp en stor del av inkomsterna, men jag tror ändå attt jag snart kan förverkliga min dröm och öppna en ordentlig bageri-restaurang”, säger Nembwaya och småler.
Sökte jobb med hjälp av första lönen
I grannskapet kring Nembwaya finns det flera andra nya företagare. Nya mataffärer har öppnats i byn och de gamla handlarna har ökat sitt utbud.
”Nu har människorna pengar att köpa mera för”, förklarar Selma Ikela, som driver en butik.
De som inte har startat egen affärsverksamhet har försökt hitta jobb. TillexempelBertha Hamases, som hör till Otjiveros byakommitté reste till huvudstaden Windhoek med sin första lön och satte in en jobbsökarannons i tidningen.
”Det kostade 50 dollar (5 euro), men så fick jag också jobb inom två dagar."
Nu jobbar Hamames som hemhjälp hos en familj i Windhoek, får en lön på motsvarande hundra euro i månaden och tillbringar sina lediga dagar i Otjivero. Hennes fyra barn i ålder 8-16 år går i skola på ett internat och tillbringar veckoslutet hemma ungefär en gång i månaden.
"Nu har jag till och med ett eget rum åt barnen. Tidigare sov vi alla i samma rum", säger Hamames stolt.
Barnen i skola
Medborgarlönen har varit nyttig också på annat sätt. Antalet undernärda barn minskade enligt LaRRI under de två första experimentåren från över 40 procent till 10 procent. Dessutom har antalet som besöker hälsocentralen ökat och allt fler barn går i skola. Läraren Erwan Gawaseb vid lågstadiet i Otjivero berättar att skolan före medborgarlönen hade omkring 150 elever.
Nu är de 350.
"Dessutom har barnen nu skoldräkter, pennor och andra tillbehör och de koncentrerar sig bättre för de får bättre mat hemma."
Fortsatt brist på arbete
Trots farhågorna är det sällan som byborna använder sin lön till exempel till att köpa sprit.
"Vi löste en del av problemet så att vi bad barerna hålla stängt de dagar som medborgarlönen betalas ut", berättar Hamames.
Men det går inte så bra för alla ännu. Det är fortfarande svårt att hitta jobb om man inte är redo att åka till staden och många har en familj eller föräldrar att ta hand om.
Även om arbetslöshetsprocenten har sjunkit sedan medborgarlönen infördes är den fortfarande omkring 40 procent. Från de närliggande gårdarna kan man ibland få hantlangarjobb, men inkomsterna är osäkra. Dessutom har många av byns unga män ett kriminellt förflutet.
"Vi brukade stjäla boskap från gårdarna för att få pengar till mat. Jag har själv suttit i fängelse på grund av det", säger Clemens Goägoseb.
Han bor med sin mamma i Otjivero och har fortfarande inte lyckats hitta jobb.
Hela byn hoppas att grundinkomsten ska bli nationell
Enligt lokalpolisen har brotten minskat med 35 procent sedan medborgarlönen kom och till exempel boskapsstölderna har minskat till nästan noll. Männen är nöjda: även om de inte hittat jobb kan de åtminstone leva ett hederligt liv.
"Jag känner mig som en människa nu. Med den första lönen åkte jag till Windhoek och köpte mig själv ett par skor", berättar Goägoseb.
Många har börjat odla i sina egna trädgårdar och de lokala handlarna säljer nu också mat på kredit, då de vet att också de arbetslösa får pengar i mitten av månaden.
"Tidigare fick man inte kredit ens då nöden var som störst", säger den tidigare boskapstjuven Frederick Hansen, som också han söker jobb.
"Jag hoppa verkligen att alla namibier ska få smaka på det vi fått smaka på."
Hanna Koivisto
Tre procent av budgeten
Koalitionen som driver på en medborgarlön har som mål att medborgarlönen ska bli nationell och att alla under 60-åriga namibier skulle få den, utan villkor.
"Att höra till en grupp som får socialstöd är ofta stämplande, men om alla får stöd behöver ingen skämmas", säger ledaren för Namibias Labour Research and Resource Institute (LaRRI) Hilma Shindondola-Mote.
Enligt LaRRI:s beräkningar skulle medborgarlönen kräva tre procent av den nationella budgeten.
"Det kan låta som en stor summa, men vi måste prioritera. Avsikten med medborgarlönen är att garantera de fattigaste en möjlighet att komma ut på arbetsmarknaden, få utbildning och hälsovård. Vi måste komma ihåg att det här inte är pengar som kommer från utländska investerare och sedan lämnar landet. De här pengarna hålls i Namibia", säger Shindondola-Mote.
Enligt LaRRI beräknas människorna spendera pengarna i sitt eget grannskap och där är det främst de små och medelstora lokala företagen som får nyttan. Samtidigt skulle det minska trycket på att flytta från landsbygden till städerna.
Nyttan är enligt Shindondola-Mote också att byråkratin och korruptionen minskar.
"Då alla inte får förmåner måste du få någon inom en myndighet att tro på att du hör till den grupp som ska få en förmån. Det betyder att du kan tvingas betala mutor. Men då medborgarlönen är för alla behöver du inte betala någon för att du hör till en grupp som får pengar."
Pengarna till den nationella medborgarlönen skulle man enligt koalitionen få genom att öka inkomstbeskattningen, försiktigt höja momsen och att rikta beskattningen mot växande produktionsgrenar som turismen och gruvverksamheten.
Källa: http://global.finland.fi/public/default.aspx?contentid=225010
