Ett tredje vägval utöver enfaldig globalism kontra chauvinistisk politik, är den inter-nationalistiska vägen som bevarar och skapar förståelse för världens nationer och dess mångfald.
Publicerad 29 oktober 2016
I dagens läge presenteras ett ideologiskt vägval framom andra för världens kulturella utveckling.
Det ena valet består av en globalistisk vision, som på kort sikt innebär kulturell och etnisk mångfald i varje enskilt land, och på lång sikt en smältdegel där världens människor integreras och blandas samman i en världsstat. Det andra valet som presenteras är aggressiv nationalistisk chauvinism, där varje nation strävar efter herravälde på alla andra nationers bekostnad och därigenom medför ett fruktansvärt inferno av folkmord och världskrig.
Ett tredje vägval, som sällan eller aldrig nämns, är den inter-nationella visionen. Denna vision motsäger sig den nationalistiska chauvinismen och grundas på erkännandet av alla nationers värdighet trots olikheter. Den motsäger sig samtidigt globalismens strävan att upplösa nationella identiteter i en kosmopolitisk smältdegel, vilket av globalismens förespråkare förs fram som ett sätt att undanröja alla möjligheter till krig och konflikter.
Det internationella vägvalet utgår, i kontrast till globalismen, från en grundläggande respekt och uppskattning för mångfalden av nationer, där varje nationell egenart respekteras och garanteras rätten att upprätthålla sin biokulturella integritet. Den bygger inte på hat, lika lite som en förälder hatar andras barn för att man älskar sina egna barn högst och i första hand månar om dem. Det utesluter heller inte samarbete med andra familjer eller, översatt till ett större plan, inter-nationellt och inter-kontinentalt samarbete för att tillgodose gemensamma intressen som behöver organiseras över nationsgränserna. En naturlig konsekvens av den internationella visionen, till skillnad från den globalistiska, är att mänsklighetens mångfald på sikt kan bevaras.
En allvarlig kritik som kan framföras mot den Europeiska Unionen, är att projektet marknadsförts som ett internationellt projekt, när det i själva verket är globalistiskt. När undertecknad besökte Europaparlamentet i mars 2016 kunde man vid ingången bevittna ett konstverk (se bild) där samtliga medlemsländers flaggor var övertäckta med ett virrvarr av pappersstrimlor i olika färger, som gjorde medlemsflaggorna svåra att känna igen utan en noggrann betraktelse. Symboliken är passande, med tanke på att den globalism som präglar EU strävar efter att beblanda och utradera nationella egenarter, och främst ser på den internationella vägen som ett ondskefullt hot.
Av samma orsak väljer också konventionell media, som i enad front uttrycker sina sympatier med den globalistiska visionen, att förvanska det faktum att det är just denna väg som idag förespråkas av de flesta av Europas nutida nationalister. Den globalistiska nomenklaturans otyglade hat gentemot dessa bygger idag inte på att man är orolig över chauvinistisk expansion på andra nationers bekostnad, utan att ett inter-nationalistiskt, fredligt samarbete dem emellan är ett konkurrerande och realistiskt alternativ till den utstakade globalistiska väg man på inga villkor vill överge.
Isac Boman
http://nyadagbladet.se/kronikor/globalismen-och-nationalismen-den-falska-dikotomin/
