Open Society Foundations (OSF) har sedan sitt grundande 1993 blivit en kraft som utövar starkt inflytande över många länder, utan någon som helst demokratisk kontroll. Organisationen har officiellt runt 1 800 heltidsanställda, är etablerad i 37 länder och bedriver verksamhet i över 60. OSF ger ekonomiskt stöd till en stor mängd organisationer, bland annat svenska Expo, och har täta kontakter med politiker i inte minst EU.
Bara under 2016 hade OSF 42 möten med EU-kommissionen, och förra året publicerade stiftelsen en lista på 226 ledamöter i Europaparlamentet som man ser som ”pålitliga allierade”, bland andra förre talmannen Martin Schulz och Brexit-förhandlaren Guy Verhofstadt, liksom ett antal andra inflytelserika makthavare.
Nigel Farage kräver en utredning av Soros inblandning
Trots att Storbritannien har haft en folkomröstning, där en majoritet beslutade att landet skulle lämna EU genom det som kallas ”Brexit”, har George Soros överfört 500 000 pund (5,5 miljoner svenska kronor) till organisationen Best for Britain, som vill stoppa utträdet.
När den senaste donationen blev känd, påpekade Nigel Farage i radiostationen LBC den 8 februari:
– Det finns en person som heter George Soros därute, vars organisation Open Society inte har miljoner, eller tiotals miljoner, eller hundratals miljoner, utan miljarder. Än så länge över 20 miljarder, som man använder, spenderar och kampanjar för [i syfte att påverka] organisationer som EU, en kampanj för massinvandring.
Farage menade att denna inblandning behöver undersökas:
– Jag menar att om en utredning behövs, är det av i hur hög grad George Soros Open Society har försökt förändra det politiska klimatet, inte bara i Storbritannien, utan i hela västvärlden. Det är den utredning som behövs.
Rysk påverkan har varit ett populärt ämne i etablerad media, men Farage avvisade tanken:
– Jag tror att rysk inblandning är nästan försumbar. Det har lyfts fram som en ursäkt. Men jag har under en tid känt, faktiskt de senaste sex eller sju åren, att det fanns en stark global påverkan. Jag talar om ett massivt försök av en mycket rik man att påverka politiken i hela västvärlden och jag tog upp det i Europaparlamentet så sent som i november.
I dagstidningen The Telegraph berättade sociologen Frank Furedi den 8 februari om hur han deltagit vid en privat lunch med aktivister för OSF, som ogenerat skröt om hur de skulle störta regeringar. Angående Soros påstådda försök att störta den brittiska regeringen och skapa en ny folkomröstning för att stoppa Brexit sade Furedi:
– Soros tror att om folk röstade fel, har han rätt att sätta käppar i hjulet för de beslut de har tagit. Soros tror inte på gränsers existensberättigande eller nationella väljarkårers rätt att bestämma. Följaktligen tycker han sig ha rätt att påverka och om möjligt styra alla samhällens politiska öden i hela världen.
Furedi beskrev också hur unga representanter för Open Society stolt proklamerade hur de hade påverkat olika internationella händelser:
– Jag satt tyst och kände mig obekväm i en grupp av människor som så ledigt antog att de hade rätt att spela Gud över hela världen, förklarade han i artikeln.
Transport av migranter till Europa
Det som kanske skapat störst motstånd i Europa är Soros nätverks påverkansoperationer för att öka migrantinflödet till kontinenten, dels genom möten med EU-parlamentariker och premiärministrar, dels genom stöd till olika asylaktivister och de organisationer som hjälper människosmugglare att föra migranter över Medelhavet.
I januari 2017 uppmärksammade tankesmedjan Gefira att en rad hjälporganisationer under två månader hade smugglat nästan 40 000 migranter till Europa. Officiellt ägnade sig dessa organisationer åt att undsätta migranter i sjönöd, men dessa insatser skedde för varje år närmare den libyska kusten och ofta direkt utanför den, långt från Europa. I stället för att räddas tillbaka till Libyen förde dessa organisationer migranterna hela vägen till Europa, främst Italien.
Carmelo Zuccaro, överåklagare i Catania på Sicilien, berättade i juni 2017 för den italienska dagstidningen La Stampa hur organisationerna dessutom samarbetade med människosmugglare:
– Vi har bevis för att det finns direkta kontakter mellan diverse ickestatliga hjälporganisationer och människosmugglare i Libyen.
I november 2017 krävde David Miliband, tidigare minister i Storbritannien och nu ordförande för International Rescue Committee (IRC), i en intervju med nättidningen EUobserver att EU ska ta emot över en halv miljon av de migranter som i dag finns i flyktingläger utanför Europa. Miliband berättade att han nu utövar påtryckningar mot Bryssel för att 540 000 sådana migranter ska fördelas över Europa under de kommande åren, vilket kan jämföras med de 50 000 som EU-kommissionen redan aviserat ska tas från afrikanska länder.
IRC tar inte bara emot pengar från OSF, utan har av Soros också valts ut som en av de organisationer som ska ”skapa principer” för hur den satsning på totalt 500 miljoner dollar som miljardären 2016 tillkännagav för projekt kopplade till migranter ska utföras.
Dessa organisationer har också kritiserats av Österrikes förbundskansler Sebastian Kurz, från kristdemokratiska ÖVP. När han i mars 2017 som utrikesminister besökte EU:s gräns- och kustbevakningsmyndighet Frontex på Malta förespråkade han att båtarna skulle stoppas och tvingas till flyktingcentra utanför EU:
– När man fått klart för sig att man kommer att stoppas innan man nått öar som Lampedusa eller Lesbos, då kommer inom bara några veckor ingen längre vilja ge sig ut på den vägen.
Han ville därför också se att Frontex fick ett starkare mandat:
– Det måste vara möjligt att tvinga tillbaka båtar. Båtar måste kunna förstöras och man måste mer aktivt motarbeta smugglarna.
Tidigare Soros-medarbetare kritiserar Sverige för åldersbedömningar
Den 16 februari uppmärksammade flera medier att Sverige hade fått kritik av en Nils Muižnieks, som nyligen besökt landet. Vi fick beröm för att Sverige varit ”ledande på migrationsområdet” och särskilt för rekordantalet asylsökande 2015, men kritik för att medicinska åldersbedömningar använts, även om dessa fortfarande är frivilliga.
Kommentarerna från Muižnieks kom att spridas bland de aktivister som nu strider för att ingen av de huvudsakligen afghanska män som klassats som ”ensamkommande” ska utvisas, och för att ge kritiken särskild tyngd sattes som rubrik ”Europarådet kritiserar Sverige för åldersbedömningarna”.
USA-födde Nils Muižnieks är ”kommissionär för mänskliga rättigheter” vid en organisation som mycket riktigt heter ”Europarådet”, men som inte har någonting med EU att göra, och inte ska förväxlas med Europeiska rådet, som utgörs av stats- eller regeringscheferna i EU:s medlemsstater, eller Europeiska unionens råd, som är EU:s ena lagstiftande institution.
När han utsågs till kommissionär 2012 var han programdirektör för Soros-stiftelsen i Lettland.
Även Israel tröttnar
Ofta bemöts kritik mot Soros förehavanden med anklagelser om ”antisemitism”, oavsett om kritikern berört dennes etnicitet eller ej. Så skedde också efter att Kent Ekeroth (SD), för övrigt själv med judisk bakgrund, i riksdagen den 15 februari hyllade Ungern, som han bland annat menade står för:
– … sunt förnuft, värnandet av sin egen kultur, sitt eget folk och skyddandet av Europas gränser. Landet har stått upp trots attacker från EU och USA. De har stått upp trots omfattande kampanjer från så kallade ”NGO:s”, med mångmiljardären Soros i spetsen.
Ekeroths inlägg fick direkt Svenska kommittén mot antisemitism att på Twitter skriva:
”Kent Ekeroths uttalanden om Soros och Ungern speglar SD:s flexibla hållning till antisemitism.”
Expressens kulturredaktör Karin Olsson gick ett steg längre:
”Folket som en gång bekämpade turkarna, slåss nu mot de vänsterliberala krafterna med judar som George Soros i spetsen, mässade Ekeroth när han fått slut på ungerska glosor. Just ordet ’judar’ utelämnade han, men vi vet ändå alla vad det är han vill få sagt.”
I själva verket är det betydligt vanligare att Soros försvarare lyfter etniciteten, än att hans kritiker gör det. Dessutom har företrädare för Israel själva påpekat att kritik mot Soros verksamhet inte har något med antisemitism att göra. Tvärtom vänder sig även Israel mot Soros försök att utifrån och vid sidan av den demokratiska processen påverka landets politik.
Också Soros försök att få Israel att öppna upp för afrikanska migranter har mött kritik. Den 4 februari rapporterade den israeliska dagstidningen Jerusalem Post att premiärminister Benjamin Netanyahu på ett möte med sitt partis ministrar anklagade Soros för att ”ligga bakom kampanjen mot regeringens plan att deportera sudanesiska och eritreanska migranter till ett tredje land i Afrika, troligen Rwanda”.
Angående kritiken mot miljardären i just Ungern, förklarade Israels utrikesministerium i juli 2017 att sådan kritik inte var illegitim och tillade att Soros också är en person ”som ständigt undergräver Israels demokratiskt valda regeringar, genom att finansiera organisationer som svartmålar den judiska staten och vill förvägra den rätten att försvara sig själv”.
Benjamin Netanyahu besökte, som förste israeliske premiärminister sedan 1989, Ungern samma månad, där Netanyahu och Ungerns premiärminister Viktor Orbán framhöll ländernas vänskap. Några dagar tidigare hade dessutom en israelisk parlamentsledamot, Miki Zohar från Netanyahus eget parti Likud, lagt fram ett lagförslag om att införa en ”Soros-lag”, som skulle förhindra utländsk finansiering av subversiva grupper. Ett liknande lagförslag lades fram i det ungerska parlamentet nyligen och kommer att behandlas efter parlamentsvalet den 8 april.
Kritiken växer
Eftersom Soros organisationer verkar över hela världen, är det inte bara i Ungern och Israel som röster höjs mot verksamheten. I Tjeckien kräver det patriotiska partiet Frihet och direktdemokrati (SPD) att landet ska motverka utländska organisationers inflytande över tjeckisk politik och tjeckiska medier. Partiledare Tomio Okamura sade i ett uttalande i januari:
– Redskapet för detta styre är ideella organisationer med politiska och ideologiska program, som har finansiella och personliga kopplingar till George Soros nätverk. Deras mål är att förstöra den nationella identiteten, samt de naturliga kulturella och sociala värderingarna, och genomdriva positiv särbehandling och invandring för att främja den globala världsordningens intressen.
Redan i november 2015 meddelade Rysslands riksåklagarmyndighet att OSF och ytterligare en Soros-organisation skulle placeras på en ”stopplista” för de utländska icke-statliga organisationer vars aktiviteter ses som oönskade av den ryska staten. Motiveringen var att organisationerna ansågs utgöra ett hot mot både landets säkerhet och konstitution.
Den gemensamma nämnaren för mycket av det stöd som Soros nätverk av organisationer sprider i olika länder är att det går till vänsterinriktade organisationer, som på olika sätt kan sägas vilja skapa sociala motsättningar och undergräva nationalstaterna.
I USA stöder han attacker mot Donald Trump och svart-makt-organisationen Black Lives Matter, i Israel stödjer han olika vänsterorganisationer och palestinska grupper.
Även Sverige finns på kartan över utbetalningar, då läckta dokument visar att OSF ska ha betalat åtminstone 200 000 kronor till Expo, som i sin tur skulle användas för att träna aktivister att genomföra aktioner mot Sverigedemokraterna inför valen till riksdagen och Europaparlamentet 2014. Manipulation av val är generellt något som Soros ofta verkar vara inblandad i.
Nu vänder sig Soros också mot företag inom sociala medier och sätter sin förhoppning till just EU. I en artikel publicerad den 15 februari i The Guardian hävdar han bland annat att företagens ställning förhindrar innovation, men redan de första raderna avslöjar att det återigen finns en politisk agenda:
”Öppna samhällen befinner sig i kris, och olika typer av diktaturer och maffiastater, som Vladimir Putins Ryssland, är på uppgång. I USA vill president Donald Trump etablera sin egen maffialiknande stat, men kan inte eftersom konstitutionen, andra institutioner och ett livskraftigt civilsamhälle inte tillåter det.”
I samma debattinlägg menar Soros, som själv skänkt betydande summor till Hillary Clintons presidentvalskampanj, att sociala medier ligger bakom Donald Trumps seger i det senaste presidentvalet. Han drar sig inte heller för att i sammanhanget likställa Trump, demokratiskt vald 2016, med Nordkoreas diktator, som är tredje generationen i en dynasti som styrt landet i över 70 år:
”Inte bara riskeras det öppna samhällets överlevnad; vår hela civilisations överlevnad står på spel. Uppgången för ledare som Kim Jong-Un i Nordkorea och Trump i USA är en viktig orsak till det. Båda verkar vara beredda att riskera ett kärnvapenkrig för att själva behålla makten.”
I mars 2017 skrev ett antal republikanska senatorer ett brev till USA:s utrikesminister Rex Tillerson, där de krävde en utredning av hur och varför amerikanska skattemedel gått till samma kampanjer och vänsterorganisationer utomlands som också Soros finansierar.
Som exempel nämns den kampanj år 2016 som Soros bedrivit mot Makedoniens kristdemokratiska nationalistregering i syfte att få en socialist-muslimsk koalition vald, samt stödet till Albaniens socialistiska regering.
I ett läckt e-brev till Hillary Clinton, då utrikesminister, ber Soros henne om hjälp att agera mot oppositionella demonstrationer i Albaniens huvudstad Tirana.
Soros uppmanar henne att ”använda det internationella samfundets hela tyngd för att se till att premiärminister Berisha och oppositionsledaren Edi Rama förhindrar ytterligare demonstrationer och tonar ned offentliga uttalanden”. Inom några dagar ska ett sändebud ha skickats till landet.
Makedonien, där högerregeringen trots Soros ansträngningar vann valet, sällar sig nu till de stater som mer eller mindre förklarat Soros krig.