Frankrike har nyligen hedrat offren i terrorattackerna den 13 november, 2015. Vad har man uppnått under de två år som gått sedan attackerna?
Franska myndigheter ger kompensation åt mer än 2 500 offer för jihadistattackerna i Paris och Saint-Denis, som kommer att uppgå till 64 miljoner euro. Viktiga segrar uppnåddes också av antiterrorstyrkor. Enligt en undersökning som utförts av veckotidningen L'Express förhindrades de senaste två åren 32 terrorattacker, 625 vapen beslagtogs, 4 457 personer som misstänktes ha kopplingar till jihadister genomsöktes och 752 individer sattes under husarrest. Men det generella intrycket är att landet "försvagas inifrån".
Ambulanspersonal tar hand om ett offer för en terrorattack i Paris, Frankrike, den 13 november, 2015. (Foto: Thierry Chesnot/Getty Images) |
År 1939 flydde en spansk antifascistisk journalist, Manuel Chaves Nogales, till Frankrike, där han bevittnade en kollaps av den franska republiken under tyskt angrepp. Hans bok, The Agony of France, hade lika gärna kunnat handla om dagens situation. Nogales skrev att medan de tyska soldaterna marscherade genom Paris myllrade fransmännen ut ur biosalonger "precis i tid för aperitifen på bistrot".
Efter att två franska flickor mördades av en islamist i Marseille förra månaden skrev kommentatorn Mathieu Bock-Côté att Frankrike upplever "en process av nationell och civilisationsmässig upplösning som myndigheterna har beslutat sig för att ackompanjera och moderera, utan att försöka strida mot den eller störta den, som om det vore oundvikligt". Han verkar ha förstått det hela rätt.
Frankrikes förra president, François Hollande, försökte inte ens bli omvald; hans efterträdare, Emmanuel Macron, vägrar prata om Islam och verkar acceptera den permanenta kapituleringen för rädslan och nödsituationen. Den franska armén lyckades inte befria Raqqa i Syrien som utlovat efter attackerna. "Frankrike kommer att förstöra ISIS", sa Hollande efter blodbadet i Paris, men det var USA och kurdiska styrkor som befriade Islamiska Statens faktiska huvudstad. 15 000 franska islamister är nu under övervakning av fransk underrättelsetjänst. Samtidigt har 40 000 judar flytt från Frankrike under de senaste tio åren.
Det vanliga franska folkets säkerhet är inte längre garanterad. Islamistiskt våld kan uppstå var som helst och drabba både de som bär uniform och de som inte gör det. Alla franska medborgare är nu måltavlor i ett krig där allt, enligt islamistiska terrorister, är tillåtet.
I Frankrikes parlament blir "islamistvänsterns" röster allt starkare. Den politiska klassen distraherar sig själva med "inkluderande skrivande" i skolan; in vitro-befruktning för singlar och homosexuella och böter på plats för "sexistiska" trakasserier. Ingen fransk terrorist som åkt för att hugga huvudet av folk i Syrien har förlorat sitt medborgaskap. Tidningen Charlie Hebdo mottar för närvarande dödshot, och ingen större fransk publikation har uttryckt solidaritet med deras mördade kollegor genom att rita islamiska karikatyrer. Offrens släktingar har publicerat böcker med titeln You Will Not Have My Hate. Många av Frankrikes intellektuella har dragits inför rätta för anklagelser om "islamofobi".
Samtidigt har inga islamistiska enklaver inom den sekulära republiken återfordrats, och endast 19 salafistiska moskéer har stängts ned.
Det franska parlamentet ansåg nyligen att det var viktigt att frånta politikern Marine Le Pen sin immunitet efter att hon twittrat ut fotografier av offer för ISIS, inklusive den amerikanska journalisten James Foley. "DETTA är daesh!", skrev hon i ett inlägg som innehöll fotografierna och den arabiska akronymen för ISIS. Så ett land som har drabbats av 250 mord i ISIS händer avlägsnade det politiska skyddet för en ledare som redan befinner sig under polisövervakning efter att ha spridit bilder på ISIS offer och därav öppnat en dörr för åtal.
Fader Jacques Hamels martyrskap i islamisternas händer har redan glömts bort; platsen för massakern väntar fortfarande på ett besök av påve Franciskus som ett tecken på kondoleans och respekt. Franska domare är nu upptagna med att avlägsna kristna symboler i landskapet; förra månaden i Ploërmel begärde man att korset ovanför statyn av påve Johannes Paulus II skulle avlägsnas för att det tydligen stred mot separationen av kyrkan och staten.
Paris borgmästare Anne Hidalgo bannlyste nyligen stadens stora julmarknad eftersom den inte var tillräckligt elegant. Frankrikes myndigheter och elit river bit för bit upp landets historiska, religiösa och kulturella arv tills inget längre finns kvar. Men ett land som förlorat sin identitet kommer att uppleva att dess inre styrka brister. Samuel Pruvot, en journalist på Famille Chrétienne ("den kristna familjen") hävdade nyligen att kristendomen i Frankrike snart kommer att hamna på "museum".
Frankrikes kultur har under de två senaste åren utmärkts av "känslan av världens undergång". Intellektuella från både vänstern och högern har publicerat essäer om "Frankrikes självmord", dess "dekadens" och dess "olyckliga identitet". Dessa är lysande och viktiga analyser av det franska samhällets nutida tillstånd. Frankrike behöver ta sig förbi sorgen. Det behöver visa styrka – viljan att segra.
Frankrike behöver nu börja utkämpa det ideologiska kriget, det viktigaste efter anhållningar och vapenbeslag. Om man inte gör det kommer den 13 november 2015 bli ihågkommen som dagen då Frankrike, som sociologen Shmuel Trigano sade, "offrade människor för att undvika att bekämpa mördarna".
Giulio Meotti, Kulturredaktör på Il Foglio, är en italiensk journalist och författare.
