”Han är så otroligt effektiv!” kvittrar en av kassans specialister inom området personlig assistans och slänger menande en blick åt kollegan Andreas Larssons håll. Det är inte vi andra, menar Andreas Larsson kort då, han inleder mötets enda dialogpunkt med att avsätta samtliga representanter som ingår i Försäkringskassans assistansråd.
Andreas Larsson är nytillträdde verksamhetsområdeschef för området funktionsnedsättning, utveckling och stöd och har, enligt egen utsago, inte tidigare arbetat med frågor rörande personlig assistans eller funktionsnedsättning.
Försäkringskassan har under ett antal år kallat till möten med assistansrådet och det har enligt Andreas Larsson varit slöseri med Försäkringskassans tid och resurser. Försäkringskassan har även använt organisationerna som ingår i rådet för ett remissförfarande då Försäkringskassans vägledning skall revideras och det ska också upphöra förstår vi.
Vilka är vi? Vi är representanter för ett flertal brukarorganisationer som DHR, RBU, Neuroförbundet, RTP och FUB och även andra inom Handikappförbundet och Lika Unika, representanter för Intressegruppen för assistansberättigade (IfA), brukarkooperativen STIL och JAG, representanter för assistansanordnarorganisationerna Assistansanordnarna och PARO samt för de tre arbetsgivarorganisationerna KFO, KFS och Vårdföretagarna/Almega. Även Socialstyrelsen och SKL är kallade.
Vi är bland de mest erfarna och kunniga personerna inom området personlig assistans i Sverige. Vissa av oss med 20-30 års erfarenhet eller mer. Samtliga har i sin yrkesutövning nära kontakt med personer i behov av personlig assistans och flera av oss har själva personlig assistans.
Betalar Försäkringskassan oss något arvode eller reseersättning i samband med råden? Nej, givetvis inte, utan det är tiden, 3 timmar 4 gånger per år, som utgör slöseriet.
Av följdfrågor och svar under mötet framkommer att det går åt för mycket resurser att svara på alla frågor som kommer från rådet och att Försäkringskassan inte vill få förutsägelser om vilka konsekvenser Försäkringskassans agerande kommer att medföra, om man inte själv uttryckligen ber om det.
Nu vill Försäkringskassan själv bestämma vilka man kallar till möte och när det ska ske.
Där har vi det! Jag kommer att tänka på leken ”Sanning eller konsekvens”. Jag har aldrig lekt den, det verkade så läskigt. Tvingas säga sanningen om ens innersta avsikter eller inför andra behöva se en konsekvens i vitögat. Jag skulle kanske passa som ansvarig inom Försäkringskassan.
Men det är förstås inte ansvariga på Försäkringskassan som främst drabbas av vare sig sanningar eller konsekvenser i det här sammanhanget, utan alla med behov av livslång nära hjälp i sitt dagliga liv. Det kanske inte heller är Andreas Larsson själv som fattat beslutet att avsätta rådet. Kanske är det från högre ort man värjer sig för sanningar och konsekvenser gällande åtgärder, både de som genomförs och de som inte kommer på tal.
Nu vill Försäkringskassan själv bestämma vilka man kallar till möte och när det ska ske. Man talar sig varm över ”tillfälliga referensgrupper för enskilda sakfrågor”. Vi som hängt med ett tag vet vad de innebär. Bland annat måste man hålla sig väl med kallande part för att över huvud taget bli kallad.
Det fina med assistansrådet var att medlemmarna i det tillsammans representerade kompletterande perspektiv gällande personlig assistans och att alla kallade parter, som kände sig berörda (och de var i princip alla utom SKL), var representerade. Använt på rätt sätt så hade rådet kunnat nyttjas som en verklig perspektivvidgare och som sådan ses som en reell resurs.
Själv anser jag att det var Försäkringskassan som slösade med våra resurser. Försäkringskassan har visat sig anmärkningsvärt främmande för effektivitetsfrämjande åtgärder som att tex skicka informationen för inläsning i förväg. Eftersom jag arbetar på ett företag, och inte en myndighet, så är jag van vid att det är en överlevnadsfaktor att vara effektiv bla för att skapa utrymme för faktisk och konstruktiv dialog.
Försäkringskassan har fört en närmast outtröttlig strävan att fylla mötesagendorna med så stor andel ”information från Försäkringskassan”, i form av högläsning, som möjligt. Jag kunde inte se att intentionerna gällande dialog med rådet uppfylldes och det gav jag uttryck för i en skrivelse till Försäkringskassan och rådet tidigare i år. Nu har Andreas Larsson slängt ut hela rådet. Beundransvärt effektivt?
Mitt råd till Andreas Larsson eller eventuell högre beslutsfattare är att återupprätta rådet, göra en ansträngning att få med SKL och påbörja ett faktiskt arbete med att föra en konkret dialog och effektivt samråda. Men därtill krävs vilja och mod att säga sanningen och att ärligt begrunda faktiska konsekvenser.
Cecilia Ekholm
För KFS, som sakkunnig i frågor rörande personlig assistans med över 35 års erfarenhet.
Medgrundare av Särnmark Assistans.
