Flyktingprofitörerna avslöjar kapitalismens råa kärna

Han hade rätt, den gamle liberalen Adam Smith. Han som brukar kallas nationalekonomins fader. Det var han som sa att marknaden bara kan fungera om de som agerar på den har förmåga att skämmas.

Det har de inte.

Det talas mycket om flyktingsmugglare. De där som utnyttjar krig och andra helveten för att göra sig en förmögenhet. De där som skapar sig en framtid byggd på andras lik. De där andra. Sådana finns ju inte här, särskilt inte i våra fina salonger. Inte skulle vi…?

Det talas för lite om de som bor här, de som har förfinade manér, de som är välklädda och utnyttjar människors elände för att flinande göra sig en nätt förmögenhet. Genom att mot hutlös ersättning låta de som flytt få tillgång till en säng, ett tak över huvudet, ett bord att äta vid, en säng att sova i.

De är inte flyktingsmugglare i skitiga kläder. De är män och kvinnor i kostym, vid skrivbord, i fina styrelserum som har förmåga att inte skämmas.

De är värda förakt. Hur välbetalda de än är.

På ett överbelagt boende i Solna tar bolaget Attendo i snitt ut 1 940 kronor per dygn och barn. Fyra barn som flytt genom Europa i varje rum. Åttatusen kronor per rum. Per dag. Det motsvarar 2, 8 miljoner per år. För ett rum.

Hela Sverige skramlar, med artistgalan på globen, samlade in 43 miljoner. Det räcker till 15 rum. I ett år. Om Attendo får bestämma.

Attendos vd är Henrik Borelius. Han är ansvarig för prissättningen. Om någon vill stämma mig för att jag hävdar att han är en skitstövel, så varsågod.

Det är den säljande aktören som sätter ett pris, meddelas det. Jo, det blir så när efterfrågan är hög. För en del kapitalister spelar det ingen roll om efterfrågan uppkommer av välmående människors önskan att köpa nysläppta mobiler eller om den uppkommer av att människor flytt från krig och sönderslagna hem.

En pryl som del av ett överflöd eller en människa på flykt från misär. Vad bryr sig kapitalet om skillnaden? Dess hantlangare måste ha förmåga att inte skämmas. Hur kan det annars bli som det är?

Det var just förmågan att kunna skämmas – och viljan av att slippa skämmas - som Adam Smith menade var förutsättning för att marknaden skulle kunna fungera. Att dess aktörer inte ville skämmas inför vare sig gud eller sina grannar. Guden är det inte mycket med. Och de grannar Borelius har lär inte vara flyktingbarn.

Vårdkoncernen Aleris ägs av Wallenbergsfären. För att detta bolag ska låta en flykting bo i en av vårdkoncernens lägenheter i Mölndal fakturerar man 2 020 kronor per dygn. Enda skälet till detta är att man kan. Bruksvärdet är lågt. Bytesvärdet är högt. Ta det du kan. Fråga inte efter rimligheten. Det är Mölndals kommun som betalar.

Wallenbergarna brukar oja sig över höga skatter. Om de inte själv kan omvandla de mångas skatt till sin egen vinst. ”När det gäller lönsamheten för den här typen av utslussningslägenheter är det locket på från vårdkoncernen”, meddelas i SvD. Jo, tacka fan för det.

Johan Forsell, vd för Wallenbergsvärens maktbolag Investor låter meddela att ”företag måste gå med vinst”. Den som är illasinnad kanske önskar att han själv någon gång skulle bli av med hus och hem och mötas av en hånflinande betraktare som kräver 60 000 per månad för att ge honom husrum och några mål mat. Med motiveringen att det måste gå med skälig vinst.

Borelius och Forsell. Bara två välmående män i högen. Visserligen av kött och blod – men också symboler. Symboler för den kapitalism som tar vad den kan. Av ett enda skäl: att den kan.

Borelius och Forsell. Kapitalismens företrädare av sådan sort som Adam Smith hade fördömt. Sådana företrädare som många av kapitalismens vänner borde avsky eftersom de avslöjar dess kärna. En kärna så långt ifrån humanism och god etik man kan komma. Företrädare som ofrivilligt klär av den dess stiliga kläder, dess smycken, dess påklistrat eleganta manér. Och lägger den naken till beskådan för den som inte av ren artighet – eller av olust att känna sig generad - väljer att titta bort.

Titta inte bort. Betrakta noga.