Det är högt i tak. Ljuset strilar ned genom de höga fönstren. Väggarna är tapetserade med bilder av skyskrapor. I ett hörn står en Segway med en filmkamera monterad på styret. I en annan del av lokalen finns en miniatyrstad uppbyggd som modell. Nokia Network Labs står det vid entrén. Här demonstrerar det finska bolaget sina senaste innovationer.
Inredaren har ansträngt sig för att berätta att Nokia har framtiden för sig, något som starkt kontrasterar mot den allmänna bilden av bolaget. En bild som under flera år präglats av nedskärningar, avyttringar och dramatiska personalminskningar. I dag återstår bara en liten del av det som en gång var. Så sent som i våras blev affären med Microsoft, som köpte mobiltelefonerna för runt 50 miljarder kronor, klar.
– Vi är ett hälsosamt bolag idag. Vår omsättning har minskat, men bruttomarginalen har ökat, säger Tommi Uitto, Västeuropachef för Nokia Networks.
Han är mer sugen på att tala framtid än dåtid, men säger att nedskärningsperioden har varit tuff.
– Det var smärtsamt och hemskt. Vi beslöt om en ny strategi under november 2011. Den gick ut på att sälja av verksamheter och göra sig av med 17 000 anställda, säger Tommi Uitto.
Bolagets fokus ligger idag på mobilt nätverk och förhoppningarna är att växa i takt med den mobila datatrafikens tillväxt.
Nedbantningen av Finlands nationalklenod har satt spår, i form av arbetslöshet, identitetskris, och en allmän oro över vad som ska ersätta bolaget. Under sin storhetstid stod Nokia för 4 procent av Finlands BNP.
Nokias kris sammanföll med raset för pappersindustrin och den europeiska finanskrisen. Landets ekonomi har backat två år i rad. Och enligt flera prognosmakarna finns en stor risk att landets ekonomi krymper även i år. Ukrainakrisen, som resulterat i sanktioner i handeln med Ryssland, påverkar också Finlands export negativt. Nordea konstaterar att landet befinner sig i depression och bedömer att BNP minskar med 0,5 procent i år.
– Nuläget är bekymmersamt. Finsk ekonomi har haft en för snäv struktur och drabbas därför hårt, säger Sixten Korkman, professor i ekonomi vid Aalto Universitetet och syftar på att skogsindustri, stålindustri och telekom har utgjort en betydande andel av ekonomin.
Finanspolitiken har tidigare varit expansiv men nu kommer politikerna med åtstramningar, för att komma åt den växande statsskulden.
– Hushållens köpkraft minskar och arbetslösheten ökar. Det blir sämre innan det blir bättre, säger han stressat.
Han lämnar hastigt vårt möte eftersom han blivit snabbinkallad till ett rådgivande möte med delar av finska regeringen.
På det finländska industriförbundet, EK, konstaterar ekonomen Leena Mörttinen att finsk konkurrenskraft har försämrats. Exporten har minskat årligen och Finland har förlorat marginaler, som exempelvis Tyskland och Sverige har lyckats behålla.
– År 2000 stod Nokia för 30 procent av vår export. Idag har vi inte längre kvar Nokia som ett konsumentvarumärke, säger Leena Mörttinen, ansvarig för konkurrens och tillväxt på EK.
Hon talar snabbt och visar bild efter bild av kurvor som pekar i fel riktning. Exporten viker och den inhemska efterfrågan minskar. Politikerna inte har gjort tillräckligt när det gäller reformer.
– De borde ha sjösatts tidigare som i Sverige, säger hon och tillägger att Finland behöver mer marknadsekonomi, mindre reglering och näringslivet skulle må bra av skattesänkningar.
Mörka moln tornar upp sig, plötsligt vräker regnet ned.
Inne på kaféet på konstmuseet Ateneum i centrala Helsingfors, tuggar Saara-Maria Kauppi på en bulle. Hon är 29 år och läser sista terminen på en ny tvåårig mastersutbildning med namnet Creative Sustainability på Aalto-universitetet. Studierna varvar hon med att jobba några dagar i veckan som timanställd designer. I grunden är hon utbildad inom grafisk design, men när hennes jobb på en reklambyrå började kännas ointressant beslöt hon att vidareutbilda sig. Hennes förhoppning är att hitta ett arbete som känns mer meningsfullt än reklambyråjobbet och förklarar att hon har en passion för miljöfrågor. Trots generellt dystra utsikter på arbetsmarknaden är hon förhoppningsfull.
– Jag har ju specialiserat mig. Jag har expertkunskaper, säger hon.
Arbetslösheten i Finland ligger runt 9 procent för befolkningen i genomsnitt. Bland unga är siffrorna högre och många väljer att studera istället för att söka jobb. Men även bland högskoleutbildade kan det vara svårt att hitta jobb.
- Vissa ingenjörer har svårt att hitta jobb efter Nokias nedskärningar.
Grupper som tidigare var hett eftertraktade har det inte alls lika lätt på arbetsmarknaden.
Även pappersindustrin, som har gjort många nedskärningar på grund av vikande efterfrågan i omvärlden, sätter spår i arbetsmarknadsstatistiken.
– Jag är från södra Kymmene älv, tio mil öster om Helsingfors. De jag känner där som söker nytt jobb inom pappersindustrin har svårt att hitta något. Många försöker, men de förblir arbetslösa, säger Saara-Maria Kauppi.
Hon konstaterar att långtidsarbetslöshet är ett samhällsproblem, som innebär depressioner och känslor av utanförskap för de drabbade. Samtidigt ökar arbetsbördan för de som är kvar i arbete.
Hon tycker att det finns saker som politikerna borde ta tag i. Utformningen av arbetslösstödet exempelvis. Idag dras stödet in helt om den arbetslöse tar minsta påhugg eller tillfälliga anställning. Helt fel anser Saara-Maria Kauppi, särskilt när det gäller unga på arbetsmarknaden.
– Hur ska unga kunna få arbetslivserfarenhet om de tvingas tacka nej till tillfälliga anställningar. Systemet borde vara mer flexibelt, säger hon.
Kanske är det största och mörkaste molnet svårast för politikerna att göra något åt. Landet dras med en demografisk bomb, som kommer att hämma tillväxten på sikt. Befolkningen åldras, och andelen i arbetsför ålder minskar för varje år.
I fjol var antalet personer som pensionerades för första gången större än den grupp som träder in på arbetsmarknaden. Och så lär det fortsätta ett tag. Kurvan över andelen finska medborgare i arbetsför ålder, 20-64 år, viker kraftigt nedåt de närmaste tio åren.
Försörjningsbördan ökar när färre ska försörja en växande grupp äldre, skatteintäkterna krymper. Dessutom riskerar aktiviteten i ekonomin minska och den förväntade tillväxten blir låg.
Från politiskt håll finns fler vägar att gå, vilka också debatteras friskt:
* Förlängd arbetsveckotid; att lämna den nuvarande 37,5 timmarsveckan till att gå till 40 timmars-arbetsvecka.
* Att genomföra fler reformer som får unga att utbilda sig snabbare och snabbare komma in på arbetsmarknaden. Redan idag har studiemedlen förändrats för att verka denna riktning.
* Att höja pensionsåldern. Just nu pågår förhandlingar mellan arbetsmarknadernas parter om pensionsåldern.
– Vi måste förlänga arbetstiden i alla stadier av arbetslivet, i början, i mitten och i slutet. Vi måste få unga att börja sina arbetskarriärer tidigare, att förkorta studietiden och minska pauser i arbetslivet, säger Jan Vapaavuori, näringsminister i den finska konservativa regeringen ledd av Alexander Stubb.
Han lutar sig fram över bordet, sammanbiten.
Finland har inte haft lika stor invandring som exempelvis Sverige. En ökad invandring kan också vara ett sätt att öka arbetskraften. Konkurrensen om kunnig arbetskraft kommer att hårdna i vissa branscher.
– Byggsektorn skulle inte klara sig utan arbetskraft från Estland, säger han.
Sebastian Bäckström är 25 år och i sluttampen av sina studier i finansiell ekonomi, vid den svenska handelshögskolan Hanken i Helsingfors. Bland hans studiekamrater är arbetsmarknaden ett hett samtalsämne.
– Vi pratar mycket om det, för att det är svårt att hitta jobb, säger han och ler.
Alla vill undvika att gå arbetslösa efter examen, och strävar därför efter att hitta ett jobb innan studierna avslutas.
– Många drar ut på studierna, så att man har kvar en koppling till skolan. Det ser bättre ut för arbetsgivarna, säger han.
Beteendet bland de unga blir alltså i rakt motsatt riktning till vad politikerna strävar efter.
– Vi är för välutbildade i det här landet, jobben räcker inte till.
Helst vill han jobba på bank eller ett finansinstitut, men han känner sig osäker på hur realistiskt det är.
– Kanske måste man dra ned sina förväntningar och acceptera att ta det jobb man kan få i det här läget.
Många unga vänder blickarna mot andra länder. Både Saara-Maria Kauppi och Sebastian Bäckström berättar att det är många i deras respektive omgivning som flyttar till andra länder för att hitta jobb.
– Varje vecka hör jag om någon i min umgängeskrets som har flyttat till ett annat land för att jobba, säger Sebastian Bäckström.
Han berättar att hans bror har fått jobb på ett försäkringsbolag i Stockholm, och även han ser den svenska arbetsmarknaden som en möjlighet.
– Jag vill inte stänga några dörrar. Det finns inget i Finland som håller mig kvar här. Jag kan jobba någon annanstans, säger han och konstaterar att alla finlandsvenskar med svenska som modersmål kan söka jobb i Sverige.
Även Saara-Maria Kauppi berättar att hon har många runt omkring sig som ger upp den finska arbetsmarknaden och flyttar till andra länder för att jobba.
– Några har planer på att leta utomlands, andra har redan flyttat. En kompis bor i Tyskland nu, säger hon.
Själv var hon utbytesstudent i Australien under den period då Nokia bantade som mest och de finska dagstidningarna var breddfyllda av negativa nyheter.
– Det var så deprimerande att läsa. Om det inte vore för att jag har en pojkvän här, skulle jag ha stannat i Australien, säger Saara-Maria Kauppi.
Näringsministern Jan Vapaavuori har förhoppningar om att den finska ekonomin återhämtar sig, men säger att det krävs att näringslivet förnyas.
– Vi kommer inte att få tillbaka vad vi har förlorat i pappersindustrin och Nokia. Vi måste skapa nytt, säger Jan Vapaavuori och räknar upp branscher som han hoppas ska fylla tomrummet.
– Bioteknologi, clean-tech-branschen, hälsoteknologi och maritim teknologi. Det är områden som växer globalt och har potential.
Även Sixten Korkman är förhoppningsfull inför framtiden.
– Nu lever vi i pessimismens tid. Många extrapolerar nuläget in i framtiden. Men på sikt tror jag på en gynnsam utveckling för Finland.
