”Finansiering av välfärden står inför en kris”
Vi som representerar professionerna inom hälso- och sjukvård och omsorg kräver att regeringen tillsätter en bred parlamentarisk kommitté med uppdrag att lösa den hotande finansieringskrisen i den svenska välfärden. Vi är också beredda att bidra konstruktivt i ett sådant arbete, skriver representanter för professionerna inom vården, bland andra Läkarförbundet och Vårdförbundet.
Många av våra medlemmar har en svår arbetssituation med omöjliga prioriteringar och ständig etisk stress – och dag för dag ökar trycket på professionerna att prioritera tuffare. Det blir också allt svårare att värna en högkvalitativ och solidariskt finansierad välfärd som ges på lika villkor till hela befolkningen. Problemet kring välfärdens finansiering är inte nytt för landets politiker utan tvärtom känt sedan länge. Ändå är återigen resultatet politiska utfästelser om välfärdsutbudet medan medarbetarna tvingas göra de tuffa prioriteringarna. Dessvärre ger regeringen inte heller i årets budgetproposition några besked om hur man tänker lösa finansieringskrisen i de svenska välfärdssystemen på lite längre sikt.
Det är välbekant att vi inom loppet av några år står inför en kraftig ökningskurva när det gäller andelen äldre i befolkningen. I dag är omkring 500 000 personer i Sverige 80 år eller äldre och omkring 2030 beräknas denna grupp vara över 800 000 personer. Att vi får fler blir äldre är naturligtvis glädjande och positivt, men kommer också att ta stora vårdresurser i anspråk. Behovet av vård och omsorg ökar i takt med stigande ålder och de som är över 65 år är stora användare av läkemedel och står för hälften av vårdkonsumtionen.
Beräkningar som gjorts visar att det kommer att krävas betydande resursförstärkningar för att hantera de demografiska förändringarna. Utöver demografin tillkommer en medicinteknisk utveckling där nya tekniker och metoder ständigt erbjuder nya sätt att behandla eller förebygga sjukdom. Stigande privat köpkraft och en allt kunnigare befolkning är också är pådrivande faktorer för att efterfrågan på vård och omsorg ökar. Sammantaget kan vi förvänta oss en situation framöver där medborgarna ställer betydligt mer omfattande krav på vad välfärdssystemen ska åstadkomma.
För regioner, landsting och kommuner riskerar – om inget görs – ekonomin att kraftigt försämras på grund av ett ökande kostnadstryck. Ett tänkbart scenario är att man tvingas till neddragningar på många tusen medarbetare. Många patienter och brukare skulle drabbas hårt om detta blir verklighet. Vi hade känt mindre oro för en sådan utveckling om utgångsläget varit bättre. Det finns redan ett stort gap mellan behoven och befintliga resurser i välfärdssystemen. Arbetsmiljösituationen för landets socialsekreterare är exempelvis riktigt bekymrande. Utsatta barn och vuxna får inte det stöd man har rätt till. Köerna inom psykiatrin förstärker lidandet för många och på många håll saknas en fungerande första linjens psykiatri. Våra respektive förbund har länge påtalat bristen på exempelvis vårdplatser inom slutenvården och på äldreboenden.
Primärvården har under många år saknat tillräcklig kapacitet att klara uppdraget som sjukvårdens bas, särskilt i de delar av landet som saknar alternativa former av öppenvård. En konsekvens är att arbetsmiljön blivit sämre och den etiska stressen bland personalen inom vård och omsorgen ökat de senare åren. Med etisk stress menar vi situationer där medarbetare tvingas bryta mot sina professionella värderingar. Våra medlemmars uppfattningar av vad som är ett rimligt gentemot en patient eller brukare går allt oftare på tvärs mot ekonomiska begränsningar och personalen tvingas till prioriteringar som inte är medicinskt motiverade.
Vi uppmana nu regeringen att tillsätta en bred och blocköverskridande parlamentarisk kommitté. Uppdraget ska vara att innan valet 2018 hitta breda och långsiktiga lösningar på välfärdens finansiering liknande den stora pensionsreformen under 1990-talet som inblandade partier fortfarande står bakom. En särskild del av utredningsarbetet bör ägnas välfärdens prioriteringar och stödet till region- landstings- och kommunpolitikerna att axla sitt ansvar som befolkningsföreträdare. För detta fordras bland annat att regering och riksdag förtydligar målen för vården och omsorgen. Dagens diffusa och många gånger oförenliga mål är definitivt ett hinder för prioriteringsarbetet då inblandade aktörer inte vet var man ska sträva mot. Mycket skulle vinnas om principerna i den etiska plattformen med tillhörande riktlinjer för prioriteringsarbetet görs ännu tydligare.
Vi vill naturligtvis vara delaktiga i ett sådant arbete, som även bör innehålla diskussioner om hur varje profession kan användas på bästa sätt och hur välfärdssystemen kan ställas om till mer förebyggande och tjänstebaserade lösningar nära medborgarna. Det är politikernas uppgift att ta på sig ledartröjan om välfärdens finansiering – den uppgiften kan inte lämpas över på våra medlemmar. Välfärden behöver byggas på blocköverskridande och långsiktiga strategier.
Därför vädjar vi nu till landets partier från höger till vänster att ta sitt ansvar.
Heidi Stensmyren ordförande Sveriges läkarförbund
Heike Erkers ordförande Akademikerförbundet
SSR Stefan Jutterdal ordförande Fysioterapeuterna
Lena Haglund ordförande Förbundets Sveriges arbetsterapeuter
Kristina Fritjofsson ordförande Sveriges Farmaceuter
Anders Wahlberg ordförande Sveriges Psykologförbund
Ulrika Guldstrand Svenska Logopedförbundet
Anitha Wijkström ordförande SRAT
Veronica Magnusson ordförande Vision
Sineva Ribeiro ordförande Vårdförbundet
Heidi Stensmyren ordförande Sveriges läkarförbund
Heike Erkers ordförande Akademikerförbundet
SSR Stefan Jutterdal ordförande Fysioterapeuterna
Lena Haglund ordförande Förbundets Sveriges arbetsterapeuter
Kristina Fritjofsson ordförande Sveriges Farmaceuter
Anders Wahlberg ordförande Sveriges Psykologförbund
Ulrika Guldstrand Svenska Logopedförbundet
Anitha Wijkström ordförande SRAT
Veronica Magnusson ordförande Vision
Sineva Ribeiro ordförande Vårdförbundet